Kvillebäckskanalen

Göteborgs Porslinsfabrik grundades 1898 på Hisingen i Göteborg av Simon Swartz.

Kvillegatan är en gata belägen i stadsdelen Brämaregården på Hisingen i Göteborg. I området finns lägenhetskomplexet Porslinsfabriken. Namnet Porslinsfabriken är taget av den gamla porslinsfabriken Rörstrands Porslinsfabrik som tidigare låg i området. I närheten av Kvillegatan ligger Backaplan och Göteborgs moské. Namnet Kvillegatan återfinns i Göteborgs adress- och industrikalender år 1906 och stadfästes år 1922. Dessförinnan hette gatan Kvillebäcksvägen. Namnet kommer av vattendraget Kvillen, som gick tvärs över Hisingen och förband Göta älvs norra och södra armar.

Hising Island är en liten skulptur i brons av Berit Lindfeldt som numera står vid Kvillebäcken (Brämaregatan/Herkulesgatan) på ön Hisingen i Göteborg. Skulpturen har formen av en utstansad geologisk plugg efter Hisingens kontur på kartan. Stiliserade detaljer av klippformationer i öster och väster, med slättmark i centrum. I ytan finns inristade fossil. Skulpturen är utplacerad av Charles Felix Lindbergs donationsfond 1985. Den stod då på Wieselgrensplatsen, där originalsockeln i betong, dekorerad med ristningar och inbäddad strandsten, ännu[när?] står kvar.

Göteborgs Bult- & Nagelfabriks AB var ett svenskt verkstadsföretag i Göteborg. Göteborgs Bult- & Nagelfabriks AB grundade 1898 i Lundby på Hisingen i Göteborg. Det tillverkade spik, nitar, bultar och muttrar. Johan Fenger-Krog var delägare från 1902 och vd 1902–1907. Omkring 1900 hade företaget cirka 50 anställda och 1913 omkring 100. Företaget togs över av AB O. Mustad & Son omkring 1920. Spiktillverkningen lades ned på 1920-talet. AB O Mustad & Son hade 1915 köpt Bäckefors bruk, som tillverkade hästskosöm, men tillverkning lades ned 1918 efter en brand. Det låg sedan öde längre tider fram till 1950, då Göteborgs Bult- & Nagelfabrik flyttade över en del av sin verksamhet till Bäckefors, med omkring 70 anställda i början av 1970-talet. Fabriken i Bäckefors lades senare ned. Göteborgs Bult- & Nagelfabriks AB såldes 1983 till Bultfabriks AB i Hallstahammar.

Diskoteksbranden i Göteborg, även kallad Backabranden, var en brand som inträffade natten mellan torsdagen den 29 och fredagen den 30 oktober 1998. 63 personer omkom och 214 skadades. Branden uppstod i en lokal vid Backaplan på Hisingen i Göteborg, där ett diskotek hade arrangerats. Cirka 398 ungdomar i åldern 12–25 år befann sig i lokalen, som var godkänd för 150 personer enligt gällande regelverk. Fyra ungdomar fälldes i tingsrätten år 2000 för att ha anlagt branden. Som anledning till att de hade gjort det uppgav de att en av dem hade nekats gratis inträde till festen och därför ville hämnas. Branden anlades i möbler som belamrade festlokalens nödutrymningsväg. Klockan 23.42, ungefär 10–20 minuter efter att branden anlagts, kom det första larmet in. Drygt sju minuter senare var den första styrkan från räddningstjänsten framme på brandplatsen. Styrkan inledde livräddande åtgärder och ett 60-tal personer kunde räddas från byggnaden. Ett tiotal ambulanser gick i skytteltrafik mellan brandplatsen och närliggande sjukhus, medan bussar och bilar stod för transporten av lindrigt skadade. Några minuter efter klockan två på natten förklarades branden vara släckt. Kort efter detta transporterades de sista skadade från olycksplatsen. Polisens utredningsarbete inleddes klockan tre samma natt och skulle senare beskrivas som den svenska polisens största brottsofferinsats genom tiderna. Nästan 2 000 förhör genomfördes och som mest arbetade mer än 100 poliser med ärendet. På morgonen den 30 oktober förklarades Göteborg som en stad i sorg. På kvällen hölls en minnesgudstjänst i Göteborgs domkyrka där statsminister Göran Persson närvarade. Drygt 100 krisjourer upprättades de kommande två dygnen; ett arbete som fortsatte i varierande omfattning under de närmaste två åren. Brandlokalen stod i stort sett orörd fram till år 2000. Den invigdes som minneslokal på tredje årsdagen av branden efter att ha genomgått en renovering. Föreningen Brandoffrens anhöriga, som bildades efter branden, utbildar i lokalen ungdomar om de konsekvenser en brand kan få. Efter branden har flera minnesceremonier anordnats och på tioårsdagen avtäcktes ett minnesmärke utformat av Claes Hake.

Frihamnen, är Göteborgs innersta hamn och ligger på Hisingen vid Götaälvbrons norra fäste. Frihamnen invigdes den 31 augusti 1922 av kronprins Gustaf Adolf, och ägdes då av Göteborgs Frihamns AB. År 1943 övertogs samtliga aktier av Göteborgs stad.

Allmänna bastun är en bastu i Jubileumsparken i Frihamnen i Göteborg. Bastun är byggd av återvunnet material och öppnade 2015 och är en del i stadens 400-årsjubileum. Bastun började byggas i september 2014, då allmänheten deltog i en workshop ledd av arkitektbyrån Raumblaborberlin. Fasaden består av återvunnen plåt och väggarna i omklädningsrummen är byggda av 12 000 återvunna glasflaskor. Bastun är byggd på en dykdalb av betong i rännan mellan Kvillepiren och Norra Frihamnspiren. En kort bro från Kvillepiren leder ut till bastubyggnaden i hamnbassängen. Den är placerad fyra meter över vattnet och rymmer 20 personer. Bastun öppnade den 18 februari 2015.I september 2015 nominerades bastun till Kasper Salin-priset för Sveriges bästa byggnad 2015.I en namntävling, arrangerad av SVT Nyheter Väst, fick bastun namnet Svettekörka (Svettekôrka).

Jubileumsparken är en park och ett område i stadsdelen Tingstadsvassen i Göteborg, vilken utgör en del i stadens 400-årsjubileum år 2021. Parken är anlagd där den tidigare Frihamnen låg och är en del i stadsutvecklingen av Älvstaden.

Gnistan var en biograf vid Kvilletorget på Hisingen i Göteborg. Den öppnade 25 februari 1938 och stängde 5 maj 1968. Huset byggdes med anpassning till biografverksamhet, med ritningar av arkitekt Nernst Hanson. Fastigheten låg i hörnet av Brämaregatan-Tunnbindaregatan. Antalet platser var 435, och ägare var Rune Engelbrektson på Göteborgs Biograf AB/Biograf AB Centrum. Premiärfilm var militärfarsen Kamrater i vapenrocken. Ludde Gentzel läste före filmen en vid biograföppningar obligatorisk prolog, författad av Fritz Schéel. Sista filmen var Django skjuter alltid först, visad den 5 maj 1968.

Kanalhuset är en byggnad vid Lindholmsallén i Lundbyhamnen, på Norra älvstranden på Hisingen i Göteborg, där Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion har sina verksamheter. Huset uppfördes 2002–2003 efter ritningar av Arkitekterna Krook & Tjäder. Byggnaden uppfördes ursprungligen för Victor Hasselblad AB som dock flyttade ut efter en kort tid. Lokalerna byggdes därefter om och till med cirka 1 000 kvadratmeter och anpassades för medieverksamhet. Byggnaden har stora glaspartier och ligger vid vattenbrynet. Medieverksamheten flyttade till Kanalhuset från Synvillan i Torp mellan den 1 mars och 30 juni 2007, vilket var sista datumet för sändning enligt avtal. Lokalytan i Kanalhuset är 13 000 kvadratmeter, vilket är 12 000 kvadratmeter mindre än i det Synvillan, som byggdes på sjuttiotalet. Kanalhuset har två studior medan Synvillan hade tre. Detta speglar den tekniska utvecklingen, med mindre platskrävande, digital teknik som kräver mindre personal. Dessutom spelas en del svenska program in av privata företag med egna lokaler, vilket inte gjordes på 1970-talet. Cirka 400 personer arbetade i huset vid starten.

Hjalmar Brantingsplatsen är en plats i stadsdelen Tingstadsvassen på Hisingen i Göteborg. Den är ett centrum för kollektivtrafik (spårväg och buss) på sydöstra Hisingen, cirka en kilometer från Göteborgs centralstation, och omges av köpcentrumet Backaplan.

Backaplan är ett köpcentrumområde i stadsdelarna Tingstadsvassen, Brämaregården och Kvillebäcken på Hisingen i Göteborg. Centrum på Backaplan är Hjalmar Brantingsplatsen, cirka två kilometer från Göteborgs centralstation.