Stallbron

Riksgatan är en gågata på Helgeandsholmen i Stockholm. Riksgatan fick sitt namn år 1947 och avser den korta vägsträckningen mellan Riksdagshuset och Riksbankens före detta byggnad. Riksgatan begränsas på båda sidor av stora portaler. Här brukar Sveriges finansministrar promenera fram med nådiga luntan när årets nya budget skall presenteras. I norr ansluter Riksbron och i söder Stallbron. Ursprungligen ansågs Riksgatan vara en del av Drottninggatan. Gatumarken är inte stadens utan tillhör Riksdagen. Byggnaderna invigdes ursprungligen 1897 och byggdes om 1978–1983. Efter det huserar Sveriges Riksdag i båda husen medan Riksbanken har flyttat till Brunkebergstorg.

Rännarbanan är en gångtunnel mellan Riksdagshuset i Stockholm på Helgeandsholmen och Ledamotshuset på Stadsholmen (Gamla stan), som delvis går under Stallbron. Stallbron kompletterades 1982, i samband med ombyggnaden för Riksdagshuset, med en undre inglasad del, dit allmänheten inte har tillträde. Enligt det ursprungliga tävlingsförslaget för ombyggnaden av Riksdagshuset, upprättat av AOS Arkitekter, skulle en klimatskyddad hög bro över Stallkanalen förbinda det tidigare Kanslihuset direkt med plenisalen. En hög bro i denna känsliga kulturmiljö mötte motstånd och i den senare bearbetningen slopades bron och ersattes med nuvarande förbindelsegång under Stallbron, som är ritad av arkitekt Torbjörn Olsson. Förändringen medförde en beräknad ökning av gångtiden från ledamotsrum till plenisal med ungefär en minut. Namnet kommer av att ledamöterna "ränner" mellan Ledamotshuset på Gamla Stans sida och plenisalsbyggnaden på Helgeandsholmen och är en blinkning till populärnamnet på den historiska Beridarebanan på Norrmalm. När ledamöterna ska ta sig till kammaren och det är dags för omröstning, ljuder en signal över hela riksdagen och de har då tio minuter på sig att infinna sig på plats.

Stallkanalen är den södra grenen av Norrström som ligger mellan Slottskajen i Gamla Stan och Helgeandsholmen i Stockholm. Stallkanalen överbryggas av Stallbron och Norrbro och dessutom finns det under Stallbron en gångtunnel, den s.k. rännarbanan som förbinder riksdagshuset med ledamotsbyggnaden på Gamla Stan-sidan. Vattenflödet genom Stallkanalen är vanligtvis kraftigt begränsat av en barriär väster om Stallbron varför vattenvägen inte uppfattas som en ström utan mer som en kanal.

Myntgatan är en gata i Gamla stan, Stockholm. Den sträcker sig från Mynttorget till Riddarhustorget och är cirka 150 meter lång. Både Myntgatan och Mynttorget har sina namn efter Kungliga Myntet som låg vid torget mellan 1696 och 1850. På en karta från 1630-talet kallas gatan Skattmestare Gattun, senare även Salviigränd (dagens Salviigränd går från Myntgatan till Västerlånggatan). Långt in på 1800-talet kallades Myntgatan för Riddargatan eller Riddarhusgatan, från 1863 används nuvarande namn. År 1929 framlade den nye stadsplanedirektören Albert Lilienberg en generalplan för Stockholms tätare bebyggda delar (se Norrmalmsregleringen). I hans plan, att förlänga Sveavägen ner till Gustav Adolfs torg, ingick även att föra trafiken vidare söderut genom en starkt breddad Myntgata och Riddarhustorget via en bro över Söderström till Södermalm. De många förslagen att bredda Myntgatan till en 33 meter bred huvudled ledde till en provisorisk breddning som genomfördes omkring 1930 i kvarteret Cephalus västra delar. I väntan på en definitiv trafiklösning drogs här den så kallade Slingerbultsleden på Riddarholmens östra sida fram. Först genom uppförandet av Kanslihusannexet 1951 blev torgbilden återställd.Största fastighet är före detta Kanslihusannexet som ligger vid Myntgatans sydöstra sida. Byggnaden upptar hela kvarteret Cephalus som revs 1945 för att ge plats åt regeringens nybyggnad. Husets arkitekt, Arthur von Schmalensee, lyckades dock att bevara några historiska byggnader längs Storkyrkobrinken och Västerlånggatan.

Mynttorget är ett torg i Gamla stan, Stockholm. Här ligger bland annat Riksdagens ledamotshus, Skandiahuset, Brandkontoret och Stallbron. På grund av dess närhet till riksdagen används Mynttorget ofta för politiska demonstrationer.

Brandkontoret används också som varumärke av Stockholms stads brandförsäkringskontor Brandkontoret är det folkliga namnet på de sammanbyggda husen Aglaurus 1 & 2, även kallade Rosenadlerska- och Collinska huset, vid Mynttorget 4 i Gamla Stan i centrala Stockholm. Kvarteret rymmer sedan 1800-talets början Stockholms stads brandförsäkringskontor. Kvarteret Aglaurus är byggnadsminnesmärkt.

Ledamotshuset, Riksdagens ledamotshus, är ett stort byggnadskomplex i kvarteret Mars och Vulcanus vid Mynttorget i Gamla stan i centrala Stockholm. Byggnaden disponeras av Riksdagsförvaltningen och inrymmer kontor för ledamöterna av Sveriges riksdag, tjänstemän i partikanslierna, samt Riksdagsförvaltningen själv. Den är med en gångtunnel under Stallbron förbunden med Riksdagshusets två halvor: östra och västra. Fram till 1981 var byggnaden säte för Sveriges regering och kallades då Kanslihuset.

Salviigränd är en gata i Gamla stan i Stockholm. Det är den första gränden på Västerlånggatan från Mynttorget räknat. Den går till Myntgatan och har fått sitt namn efter Johan Adler Salvius som 1654 donerade ett altarskåp till Storkyrkan. I före detta Hotell Östergötland på grändens nummer 1, den enda av kvarteret Cephalus byggnader som inte är del av Riksdagens administration, återfinns en trappa upp bland annat de så kallade Masreliezrummen från 1795.

Hotell Östergötland, senare kallat Rosengrens källare, var ett hotell och en restaurang vid Salviigränd 1–3 i Gamla Stan, Stockholm.

Riksdagshuset är säte för Sveriges riksdag och beläget på Helgeandsholmen i Stockholm. Komplexet uppfördes mellan 1895 och 1904 efter ritningar av arkitekt Aron Johansson, och inkluderade även i den västra delen en byggnad för Sveriges riksbank. Efter om- och tillbyggnaden åren 1980–1983 disponerar Riksdagen även Riksbankens gamla del. För ombyggnaden stod Ahlgren-Olsson-Silow Arkitektkontor AB. Samtidigt flyttade Riksbanken till sin nuvarande byggnad, Riksbankshuset, vid Brunkebergstorg. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket är den högsta klassen och innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Klockgjutargränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm. Gränden utgår från Västerlånggatans norra del i västlig riktning och slutar efter bara några meter det runda Brantingtorget inne i kvarteret Cephalus. Gränden har fått sitt namn efter den tyske klockgjutaren och ljusstakstillverkaren Jurgen Putens (i källor vanligen kallad Jöran Putenson) som hade sin verkstad här i mitten på 1600-talet. Han var en skicklig klockgjutare och har tillverkat två av Storkyrkans klockor. Putens uppfann även en brandspruta som kom till användning vid den stora branden 1625. Äldre namnformer är Klåkjuutar grändh och Klåchgiutare gränden. I början av 1700-talet förekom även namnet Hiortens gränd. Gränden har även kallats Stakemakaregränden. Gränden är Stockholms kortaste med cirka 15 meter längd. Gränden var fram till 1940-talet mycket längre och sträckte sig då mellan kvarteren Cephalus och Lychaon ända fram till Myntgatan. Genom saneringen av kvarteret Cephalus klipptes samtliga tre inom området befintliga gränder (Klockgjutargränd, Kolmätargränd och Stenbastugränd) av och slutar sedan dess i Kanslihusannexets runda innergård. Öppningarna mot Västerlånggatan finns dock kvar.

Skandiahuset är en byggnad i kvarteret Neptunus större vid Mynttorget hörnet Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm, mellan Västerlånggatan och Högvaktsterrassen. Huset restes 1887–1888 av försäkrings AB Skandia i florentinsk stil och ritades av Magnus Isaeus och Carl Sandahl. Skandiahuset är sedan 1972 byggnadsminnesmärkt.