Skandiahuset, Mynttorget

Prästgatan är en gata i Gamla Stan i Stockholm. Den går innanför Stockholms äldre stadsmur som en gång omgav Gamla stans högplatå och har kvar sin ursprungliga sträckning från den korta delen norr om Storkyrkobrinken till Österlånggatan.

Västerlånggatan 7 är en byggnad i kvarteret Neptunus större i Gamla stan i Stockholm. Huset uppfördes mellan 1740 och 1759 och är skyddat som byggnadsminne sedan 1971.

Neptunus större (inklusive det äldre kvarteret Neptunus mindre) är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Västerlånggatan i väster, Storkyrkobrinken i söder, Högvaktsterrassen i öster och Mynttorget i norr. Kvarteret genomskärs delvis av Prästgatans nordligaste del.

Kolmätargränd är en gata i Gamla stan. Den går från Västerlånggatan i västlig riktning och slutar efter några meter i det runda Brantingtorget inne i kvarteret Cephalus.

Hotell Östergötland, senare kallat Rosengrens källare, var ett hotell och en restaurang vid Salviigränd 1–3 i Gamla Stan, Stockholm.

Brandkontoret används också som varumärke av Stockholms stads brandförsäkringskontor Brandkontoret är det folkliga namnet på de sammanbyggda husen Aglaurus 1 & 2, även kallade Rosenadlerska- och Collinska huset, vid Mynttorget 4 i Gamla Stan i centrala Stockholm. Kvarteret rymmer sedan 1800-talets början Stockholms stads brandförsäkringskontor. Kvarteret Aglaurus är byggnadsminnesmärkt.

Mynttorget är ett torg i Gamla stan, Stockholm. Här ligger bland annat Riksdagens ledamotshus, Skandiahuset, Brandkontoret och Stallbron. På grund av dess närhet till riksdagen används Mynttorget ofta för politiska demonstrationer.

Salviigränd är en gata i Gamla stan i Stockholm. Det är den första gränden på Västerlånggatan från Mynttorget räknat. Den går till Myntgatan och har fått sitt namn efter Johan Adler Salvius som 1654 donerade ett altarskåp till Storkyrkan. I före detta Hotell Östergötland på grändens nummer 1, den enda av kvarteret Cephalus byggnader som inte är del av Riksdagens administration, återfinns en trappa upp bland annat de så kallade Masreliezrummen från 1795.

Stenbastugränd är en gata i Gamla stan i Stockholm, som går från Västerlånggatan till det runda Brantingtorget inne i kvarteret Cephalus. Den hette från början Urvädersgränd, efter en Nils Månsson Urväder som levde här på 1480-talet. Eftersom det fanns en gränd med samma namn på Södermalm byttes namnet 1925 till Stenbastugränd efter den stenbastu som låg här. Gränden var fram till 1940-talet mycket längre och sträckte sig mellan kvarteren Nessus och Minotaurus ända fram till Myntgatan. Genom saneringen av kvarteret Cephalus klipptes samtliga tre inom området befintliga gränder (Klockgjutargränd, Kolmätargränd och Stenbastugränd) av och slutar sedan dess i Kanslihusannexets runda innergård. Öppningarna mot Västerlånggatan finns kvar.

Högvaktsterrassen är en öppen plats som ligger utanför den yttre borggården vid Stockholms slott. På västra sidan ligger Axel Oxenstiernas palats samt en mur uppförd på 1800-talet som döljer en oregelbunden bebyggelse. Den norra sidan är öppen, med utsikt mot Mynttorget och Riksdagshuset.

Myntgatan är en gata i Gamla stan, Stockholm. Den sträcker sig från Mynttorget till Riddarhustorget och är cirka 150 meter lång. Både Myntgatan och Mynttorget har sina namn efter Kungliga Myntet som låg vid torget mellan 1696 och 1850. På en karta från 1630-talet kallas gatan Skattmestare Gattun, senare även Salviigränd (dagens Salviigränd går från Myntgatan till Västerlånggatan). Långt in på 1800-talet kallades Myntgatan för Riddargatan eller Riddarhusgatan, från 1863 används nuvarande namn. År 1929 framlade den nye stadsplanedirektören Albert Lilienberg en generalplan för Stockholms tätare bebyggda delar (se Norrmalmsregleringen). I hans plan, att förlänga Sveavägen ner till Gustav Adolfs torg, ingick även att föra trafiken vidare söderut genom en starkt breddad Myntgata och Riddarhustorget via en bro över Söderström till Södermalm. De många förslagen att bredda Myntgatan till en 33 meter bred huvudled ledde till en provisorisk breddning som genomfördes omkring 1930 i kvarteret Cephalus västra delar. I väntan på en definitiv trafiklösning drogs här den så kallade Slingerbultsleden på Riddarholmens östra sida fram. Först genom uppförandet av Kanslihusannexet 1951 blev torgbilden återställd.Största fastighet är före detta Kanslihusannexet som ligger vid Myntgatans sydöstra sida. Byggnaden upptar hela kvarteret Cephalus som revs 1945 för att ge plats åt regeringens nybyggnad. Husets arkitekt, Arthur von Schmalensee, lyckades dock att bevara några historiska byggnader längs Storkyrkobrinken och Västerlånggatan.

Beijerska huset är en byggnad på Storkyrkobrinken 4 i Gamla stan, Stockholm, uppfört av generalpostmästare Johan von Beijer någon gång mellan 1642 och 1669. Beijerska huset anses vara det enda borgarhuset i Stockholm med bevarad gårdsmiljö från 1600-talet. Under 1700- och 1800-talen bytte huset funktion från postkontor till ett för sin tid typiskt bostadshus. 1918 köpte staten Beijerska huset, vilket då förbands med det intilliggande Oxenstiernska palatset. Byggnaden förvaltas av Statens fastighetsverk, och är ett statligt byggnadsminne sedan 1949.