Riksdagshuset i Stockholm

Hovstallet kallas H.M. Konungens hovstalls tidigare byggnader på Helgeandsholmen vid Gamla stan i Stockholm. Numera ligger Riksdagshuset på samma plats.

Riksgatan är en gågata på Helgeandsholmen i Stockholm. Riksgatan fick sitt namn år 1947 och avser den korta vägsträckningen mellan Riksdagshuset och Riksbankens före detta byggnad. Riksgatan begränsas på båda sidor av stora portaler. Här brukar Sveriges finansministrar promenera fram med nådiga luntan när årets nya budget skall presenteras. I norr ansluter Riksbron och i söder Stallbron. Ursprungligen ansågs Riksgatan vara en del av Drottninggatan. Gatumarken är inte stadens utan tillhör Riksdagen. Byggnaderna invigdes ursprungligen 1897 och byggdes om 1978–1983. Efter det huserar Sveriges Riksdag i båda husen medan Riksbanken har flyttat till Brunkebergstorg.

Stallkanalen är den södra grenen av Norrström som ligger mellan Slottskajen i Gamla Stan och Helgeandsholmen i Stockholm. Stallkanalen överbryggas av Stallbron och Norrbro och dessutom finns det under Stallbron en gångtunnel, den s.k. rännarbanan som förbinder riksdagshuset med ledamotsbyggnaden på Gamla Stan-sidan. Vattenflödet genom Stallkanalen är vanligtvis kraftigt begränsat av en barriär väster om Stallbron varför vattenvägen inte uppfattas som en ström utan mer som en kanal.

Stallbron är en bro över Stallkanalen mellan Stadsholmen och Helgeandsholmen i Gamla stan i Stockholm. Troligtvis är detta Stockholms äldsta broställe; den gamla Norrbro gick från Västerlånggatans mynning över Helgeandsholmen till sydvästra hörnet av Gustav Adolfs torg. Broarna kallades gemensamt Norrbro. Den nuvarande bron invigdes den 4 november 1904. Den är cirka 20 meter lång och tillverkades på Keillers mekaniska verkstad (senare Götaverken). Namnet har funnits sedan 1879 och kommer av det tidigare hovstallet på Helgeandsholmen. Bron byggdes om och breddades i samband med om- och tillbyggnaden av Riksdagshuset 1980–1983. Då tillkom en avskärmad gångbana under bron, kallad Rännarbanan, ritad av AOS Arkitekter. Denna passage är bara öppen för riksdagens ledamöter, som kan ta sig mellan Ledamotshuset på Gamla stans sida och plenisalsbyggnaden på Helgeandsholmen. Fram till och med 1979 var biltrafik tillåten men sedan dess är Riksbron, Stallbron och Riksgatan samt de däremellan anslutande gatorna utformade som gågator. Vid Stallbron står ett av Riksäpplena utfört i röd granit och formgivet av riksdagshusets arkitekt Aron Johansson.

Helgeandsholmen är en ö i Norrström, inom stadsdelen Gamla stan i Stockholm, namngiven efter det forna Helgeandshuset. På holmen ligger Riksdagshuset och de öppna platserna Riksplan och Strömparterren. Holmen är tre hektar stor varav Riksdagshuset upptar en hektar. På ön finns delar av stadsmuren under Norrbro och fanns tidigare Medeltidsmuseet. Den korsas av Norrbro och Riksgatan, och förbinds med Norrmalm via Riksbron och med Gamla stan via Stallbron över Stallkanalen. Helgeandsholmen med sin avlånga form har uppstått dels genom landhöjningen, dels genom långvariga utfyllnader. Idag kan man inte se några spår av den ursprungliga naturen, som fram till medeltiden utgjordes av tre holmar i Norrström.

Riksgropen var den populära benämningen på den grop som uppstod under de arkeologiska utgrävningarna av Riksplan framför Riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm.

Rännarbanan är en gångtunnel mellan Riksdagshuset i Stockholm på Helgeandsholmen och Ledamotshuset på Stadsholmen (Gamla stan), som delvis går under Stallbron. Stallbron kompletterades 1982, i samband med ombyggnaden för Riksdagshuset, med en undre inglasad del, dit allmänheten inte har tillträde. Enligt det ursprungliga tävlingsförslaget för ombyggnaden av Riksdagshuset, upprättat av AOS Arkitekter, skulle en klimatskyddad hög bro över Stallkanalen förbinda det tidigare Kanslihuset direkt med plenisalen. En hög bro i denna känsliga kulturmiljö mötte motstånd och i den senare bearbetningen slopades bron och ersattes med nuvarande förbindelsegång under Stallbron, som är ritad av arkitekt Torbjörn Olsson. Förändringen medförde en beräknad ökning av gångtiden från ledamotsrum till plenisal med ungefär en minut. Namnet kommer av att ledamöterna "ränner" mellan Ledamotshuset på Gamla Stans sida och plenisalsbyggnaden på Helgeandsholmen och är en blinkning till populärnamnet på den historiska Beridarebanan på Norrmalm. När ledamöterna ska ta sig till kammaren och det är dags för omröstning, ljuder en signal över hela riksdagen och de har då tio minuter på sig att infinna sig på plats.

Lorentzska badet, även Lorenska badet, var en badinrättning grundad 1831 på Helgeandsholmen i Stockholm. 1831 erhöll hattmakeriåldermannen Carl Johan Lorentz rättigheterna att inrätta en varmbadanläggning på Helgeandsholmens västra strand, i det tidigare kvarteret Norrbro vid nuvarande Bankkajen. Anläggningen beskrivs som den förnämsta, om inte enda i huvudstaden vid denna tid. Den hade 23 badrum om vardera två kar. Förutom ång- och duschbad fanns även för tiden brukliga medicinska bad. Nedanför en götisk skärmbyggnad och omgivet av plank låg själva kallbassängen som genomforsades av Norrströms vatten. Badet gjorde reklam för sina medicinska blodiglar och nattliga bad: Till badet hörde även ett kafé med namnet Café Pont du Nord. Anläggningen revs 1893 i samband med Helgeandsholmens omdaning och uppförandet av Riksbanks- och Riksdagshuset.

Gamla Norrbro (ursprungligen Norrbrogatan) var en gata med två broar på Helgeandsholmen i Stockholm. Gatan försvann när man på 1890-talet rev byggnaderna på Helgeandsholmens västra del för att där uppföra Riksbyggnaderna, det vill säger byggnaderna för Sveriges riksdag och Sveriges riksbank.

Mynttorget är ett torg i Gamla stan, Stockholm. Här ligger bland annat Riksdagens ledamotshus, Skandiahuset, Brandkontoret och Stallbron. På grund av dess närhet till riksdagen används Mynttorget ofta för politiska demonstrationer.

Brandkontoret används också som varumärke av Stockholms stads brandförsäkringskontor Brandkontoret är det folkliga namnet på de sammanbyggda husen Aglaurus 1 & 2, även kallade Rosenadlerska- och Collinska huset, vid Mynttorget 4 i Gamla Stan i centrala Stockholm. Kvarteret rymmer sedan 1800-talets början Stockholms stads brandförsäkringskontor. Kvarteret Aglaurus är byggnadsminnesmärkt.

Myntgatan är en gata i Gamla stan, Stockholm. Den sträcker sig från Mynttorget till Riddarhustorget och är cirka 150 meter lång. Både Myntgatan och Mynttorget har sina namn efter Kungliga Myntet som låg vid torget mellan 1696 och 1850. På en karta från 1630-talet kallas gatan Skattmestare Gattun, senare även Salviigränd (dagens Salviigränd går från Myntgatan till Västerlånggatan). Långt in på 1800-talet kallades Myntgatan för Riddargatan eller Riddarhusgatan, från 1863 används nuvarande namn. År 1929 framlade den nye stadsplanedirektören Albert Lilienberg en generalplan för Stockholms tätare bebyggda delar (se Norrmalmsregleringen). I hans plan, att förlänga Sveavägen ner till Gustav Adolfs torg, ingick även att föra trafiken vidare söderut genom en starkt breddad Myntgata och Riddarhustorget via en bro över Söderström till Södermalm. De många förslagen att bredda Myntgatan till en 33 meter bred huvudled ledde till en provisorisk breddning som genomfördes omkring 1930 i kvarteret Cephalus västra delar. I väntan på en definitiv trafiklösning drogs här den så kallade Slingerbultsleden på Riddarholmens östra sida fram. Först genom uppförandet av Kanslihusannexet 1951 blev torgbilden återställd.Största fastighet är före detta Kanslihusannexet som ligger vid Myntgatans sydöstra sida. Byggnaden upptar hela kvarteret Cephalus som revs 1945 för att ge plats åt regeringens nybyggnad. Husets arkitekt, Arthur von Schmalensee, lyckades dock att bevara några historiska byggnader längs Storkyrkobrinken och Västerlånggatan.