Grand Hotel, Lund

Sankt Jacobs kyrka, eller i sin danska namnform Sankt Ibbs kyrka, var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i nuvarande kvarteren Gråbröder och Carl Holmberg, och över nuvarande Bytaregatan. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1303. Den var helgad åt Sankt Jakob den äldre, som sägs vara begravd i Santiago de Compostela i Spanien. Jacob var son till Sebedeus, som var fiskare i Kafarnaum, och var liksom sin bror Johannes en av Jesu lärjungar. Sankt Jacobs kyrka hade nära koppling till Sankta Maria och Sankt Peters kloster, åtminstone under senare delen av medeltiden. Klostrets manliga prior tjänstgjorde också som sockenpräst i Sankt Jakobs kyrka. De första gravarna på kyrkogården runt omkring kyrkan hittades 1909. Kyrkan och kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1959, och 1983 gjordes en större arkeologisk undersökning. Kyrkan var ganska liten och det är bara en del av dess kor som har undersökts arkeologiskt. Den var byggd i romansk stil med långhus, kor och troligen en absid. Ärkebiskopen hade sannolikt patronatsrätten över kyrkan fram till reformationen i Danmark, då den överfördes till Sankta Maria och Sankt Peters kloster. Kyrkan användes också en tid efter reformationen. Kyrkogården slutade användas på 1560-talet, och i samband med det revs kyrkan. Bytaregatans södra del har senare dragits om så att den går rakt över kyrkogården.

Se även Norra Bantorget i Stockholm. Bantorget är ett torg, beläget strax sydost om Lunds centralstation, mellan Grand Hotel och järnvägsviadukten. Det är ett av fyra torg i Lund som ligger nära järnvägen. De andra torgen är Clemenstorget i nordost, Knut den Stores torg i öst, och Västra Stationstorget väster om centralstationen. Namnet till trots har Bantorget snarare karaktären av en mindre park med mycket växtlighet. Rakt genom torget går gångbanor.

Lilla Fiskaregatan är en gata i Lunds stadskärna som går mellan Stortorget och Bantorget. Nuförtiden är gatan en populär affärsgata. Hela gatan är gång- och cykelväg med utplanade trottoarer. Längs med gatan finns varierande arkitektur med några envåningshus från 1800-talet samt flervåningshus i nyrenässans och nyklassicism från senare delen av 1800-talet. Den östligaste delen av gatan (från Stora Gråbrödersgatan och fram till Stortorget) hade fram till 1922 det officiella namnet Clemensgatan (även Clementsgatan eller Klementsgatan), ett namn som numera fallit ur bruk. Gatan var uppkallad efter den vikingatida-medeltida Sankt Clemens kyrka.

Gråbrödraklostret, eller Franciskanerkonventet Sankta Katarina, var ett franciskanerkonvent i Lund, som grundades 1238. Franciskanerorden grundades 1223 av Franciskus av Assissi. Ordensdräkten är grå, därav namnet gråbröder. Orden var, liksom dominikanorden, en tiggarorden, vilket innebar att gråbröderna skulle följa ett fromhetsideal, som innebar att följa Kristus genom försakelse och fattigdom och ägna sig åt själavård och predikan. Gråbrödrakonventet i Lund var en stor anläggning mot Stora Gråbrödersgatan, med en kyrka längs med Klostergatan. Klosterkyrkan invigdes 1276 av biskop Tyge II av Aarhus, eftersom Lund saknade egen biskop då. Kyrkan byggdes om på 1300-talet till en tegelkyrka, som fick en planlösning som invändigt påminner om franciskanernas ursprungliga klosterkyrka. Efter en eldsvåda byggde en ny kyrka, som invigdes 1383. Klostergatan gick då något söder om sitt nuvarande läge, så kyrkan stod över mer än hälften av den nuvarande Klostergatan. År 1432 inrättades ett Studium Generale i Lund, den medeltida benämningen på universitet, vilken var den första högskolan i Norden. Studierna bestod av föreläsningar, repetitioner av det man lyssnat på, samt disputationer. Undervisningen inleddes år 1438 och bedrevs troligen fram till reformationen i Danmark 1536, men nästan inget är längre känt om verksamheten vid läroanstalten. I samband med reformationen drevs gråbröderna bort och kloster och kyrka raserades.

Knut den Stores torg ligger i centrala Lund, mittemot järnvägsstationen. Genom det område som tidigare tillhört Carl Holmbergs mekaniska verkstad tillkom 1956 Knut den Stores gata som en förbindelselänk mellan Bangatan och Bytaregatan. Platsen fick dock sin slutgiltiga utformning först sedan kontorshusen på norra sidan om torget färdigställdes i mitten av 1970-talet och namnet har sedermera ändrats till Knut den Stores torg. På slutet 1990-talet omgestaltades torgets och järnvägsstationens planering och ytskikt av landskapsarkitekten Sven-Ingvar Andersson. Den södra delen av torget täcks helt av Knutsgården, ett bostads- kontors- och butikshus som ritades 1959 av Backström och Reinius. Huset är ett av Lunds vackraste exempel på efterkrigsmodernism och har all den skönhet och detaljering som senare gick förlorad under rekord- och miljonprogramsåren - något som för övrigt tydligt speglas av husen på den norra sidan av torget. Torget har även i folkmun kallats "Röda torget" på grund av dess röda stenbeläggning. På grund av torgets närhet till stadsdelens systembolag, järnvägsstationen och flera busshållplatser blev det tillhåll för stadens hemlösa och missbrukare. Flera åtgärder gjordes vilket ledde till att problemen minskade.[källa behövs]

Tegnérmuseet är ett museum i Lund, som är inrymt i den fastighet på Stora Gråbrödersgatan där Esaias Tegnér bodde under merparten av sin tid som professor vid Lunds universitet. Enligt Tegnér skall gården ha bestått av en boningslänga med handkammare, spiskammare och kök och tio rum. De flesta med gipstak, tapeter och mässingsdörrsförsedda porslinsugnar. Till gården fanns två längor: i den ena fanns brygghus med inmurad panna, packhus, vedbodar, vagnsskjul, ett stort stall, mangelbord och en drängkammare, i den andra, som var byggd av bränt tegel och ekepålar fanns loge och två lador. Gården hotades av rivning efter 40 år efter det att Esaias Tegnér lämnat Lund för att bli biskop i Växjö. Gården räddades av Tegnérstiftelsen genom köp. Stiftelsen har därefter byggt upp ett museum och sökt att återskapa Tegnérs hem med originalinventarier. Museet tillhörde tidigare Akademiska Föreningen, men förvaltas numera av Kulturen.

Gamla elverket är en byggnad i kvarteret Gråbröder i centrala Lund. Lunds elverk uppfördes 1907 på vid Winstrupsgatan efter ritningar av Knut Persson. År 1927 tillkom en tillbyggnad söder om den ursprungliga, ritad av John Anchert, vilken fick en utformning helt överensstämmande med den äldre delen. Byggnaden, som är inspirerad av amerikansk arkitektur, är uppförd i rött tegel på en sockel av släthuggen granit. Fasaderna är försedda med stora rundbågiga muröppningar och i takets hörnparti finns en lanternin.

Winstrupsgatan, till 1878 Gråväders gränd, är en gata i centrala Lund. Den går den korta sträckan mellan Lilla Gråbrödersgatan i söder och Sankt Petri kyrkogata i norr. I fonden i den norra ändan ligger Ekska huset på Sankt Petri kyrkogata. Winstrupsgatan har sitt namn efter biskopen Peder Winstrup, som adlades efter Skånes införlivning med Sverige efter Roskildefreden 1658.

Ej att förväxla med Sankt Trinitas Salvator kyrka i sten, också i Lund Sankt Trinitas Salvator kyrka var en medeltida stavkyrka i Lund, som tros ha uppförts på kung Sven Tveskäggs initiativ. Denne var son till kung Harald Blåtand. Kyrkan var, liksom Drotten, troligen helgad åt både Trefaldigheten ("Trinitas") och åt Frälsaren ("Salvator"). Lämningar av en träkyrka hittades vid en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund 1982–1984. Träkyrkan har daterats till omkring år 990. Fyndet ledde då till att den antagna tiden för Lunds grundläggning tidigarelades trettio år. Senare forskning har dock visat att den danska kungamakten erövrade de sydvästra delarna av Skåne och Uppåkra redan 964, och att Lund måste ha anlagts några år därefter. Sankt Trinitas Salvator kyrka bedöms vara den tredje äldsta kyrkan i Lund, efter kungsgårdskyrkan Sankt Clemens, som först byggdes som en träkyrka, troligen under andra hälften av 960-talet samt Sankt Laurentiuskyrkan, som byggdes år 975. Kyrkan hade ett 8,5 meter brett enskeppigt långhus, och antas ha varit ungefär dubbelt så långt som det var brett. Det betyder att långhuset var omkring 17 meter långt. Stolparna var nedgrävda i jorden och förenade med syllar, vilka bar upp väggarnas stavar. Kyrkan kompletterades senare med ett kvadratiskt, sex gånger sex meter stort kor och en 1,4 meter bred och en meter djup gravkammare under koret. Det verkar som om Sven Tveskäggs kvarlevor begravdes i den våren 1014. Kyrkogården runt kyrkan var omkring 68 300 m² stor och innehöll omkring 38 400 gravar. Den omgavs till viss del av grävda rännor som kan ha markerat gränsen för den jord som vigts av en biskop, troligen den engelske prästen Gotebald, som Sven Tveskägg utsåg som missionsbiskop i Skåne omkring år 1000.

Lunds centralstation, även kallad Lund C, är en järnvägsstation i Lund. Den är Sveriges tredje mest använda järnvägsstation räknat i antal resenärer per dag. I Lund viker Västkustbanan mot Göteborg av från Södra stambanan (linjen mellan Malmö och Stockholm). Detta innebär att stationen har tre utgående järnvägslinjer; mot Malmö (Köpenhamn, Trelleborg), Eslöv (Stockholm, Kristianstad, Kalmar) och Kävlinge (Helsingborg, Göteborg) Tidigare har det även funnits järnvägar till Bjärred, Harlösa och Trelleborg (via Staffanstorp och Svedala). Nu är dock dessa tre nedlagda och upprivna förutom en liten del av Trelleborgsbanan som fungerar som industrispår åt Tetra Pak.

Södra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Drotten vid Kattesund. Den var en stavkyrka. Den låg nära både Östra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten)). I samband med en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund 1982–1984 hittades lämningar efter en träkyrka på södra sidan av Kattesund. Dess skyddshelgon är ej känt, varför den kallas bara för Södra Kattesundskyrkan. Hela kyrkan var 19 meter lång och 6,5 meter bred, varav långhuset var 15 meter långt och koret var fyra gånger fyra meter stort. Kyrkans väggar bestod av stavar som placerats i en grävd ränna i marken och de bar också upp kyrkans tak. Det fanns grävda rännor i norr, öster och söder som markerade gränsen för kyrkogården, som var 55 gånger 15 meter stor i öst-västlig riktning. Det har hittats 130 gravar i de två tredjedelar av kyrkogården, som undersöktes arkeologiskt. I kyrkans västra del hittades lämningarna av två klockgjutningsgropar med ett skjul över, vilka fungerat som klockgjutarverkstad. Anläggningen har daterats till omkring 1042–1043. Åtminstone den ena av de två klockor som göts där förmodas varit till för Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten), som kan ha byggts färdig under 1040-talet under ledning av engelsmannen Henrik, som blev biskop i Lund i början av 1040-talet. Träkyrkan byggdes efter det att klockgjutningen hade avslutats, troligen under 1040-talet, som en kyrka för de engelska klockgjutare, som fick sin sista vila på kyrkogården.

Sankt Clemens kyrka var en katolsk kyrka i Lund som låg vid Klostergatan, strax väster om Stortorget. Den uppfördes först som en träkyrka på 960- eller 970-talet. En kyrka i sten byggdes på samma plats på 1000-talet. Kyrkan var helgad åt Sankt Clemens, som var Roms tredje biskop efter Petrus. Sådana kyrkor har i flera fall hittats i närheten av kung Harald Blåtands runda så kallade trelleborgar, och har också kunnat kopplas till kungsgårdar. Beträffande Lund verkar detta också vara fallet. Sankt Clemens kyrka låg i nuvarande kvarteret Apotekaren vid hörnet av Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan, strax nordväst om den plats, där det från andra halvan av 960-talet till omkring år 985 förmodas ha funnits en trelleborg. Den låg också i sydvästra hörnet av det område som tillhörde kungsgården i Lund från slutet av 960-talet fram till 1375. Kyrkan byggdes först som en träkyrka och var Lunds äldsta kyrka, och kanske den första kyrkan i Skåne. Sankt Clemens stenkyrka byggdes troligen på Knut den Stores initiativ omkring år 1030. Den nämns i en skriftlig källa första gången 1334, och enligt en annan skriftlig källa från 1526 hade kungen patronatsrätt till kyrkan. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1932 och 1935. Då hittades resterna av stenkyrkan, men också åtta stavar och en rund hörnstolpe som utgjort den östra delen av norra långhusväggen till den tidigare träkyrkan. Stenkyrkan var 19 meter lång och hade långhus och rakt kor utan absid. Den var byggd som en tidig romansk kyrka antingen med öppen takstol eller ett innertak av trä, och hade ingång både i norr och i söder. Kyrkan tillbyggdes senare med ett torn i väster med invändig trappa och en gallerivåning, varifrån kyrkans patronat, som till exempel kungens familj, kunde följa mässan i kyrkan.