place

Hessensteinska palatset

Byggnader avbildade i SuecianByggnader och anläggningar på RiddarholmenPrivatpalats i Stockholm
Hessensteinska palatset september 2011a
Hessensteinska palatset september 2011a

Hessensteinska palatset eller Bengt Oxenstiernas palats är ett palats med adress Birger Jarls torg 2 på Riddarholmen i Stockholm. Palatset byggdes på 1630-talet för riksrådet Bengt Bengtsson Oxenstiernas räkning. Omkring år 1680 byggdes palatset om.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Hessensteinska palatset (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Hessensteinska palatset
Centralbron, Stockholms kommun Riddarholmen (Södermalms stadsdelsområde)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Hessensteinska palatsetLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.325294444444 ° E 18.064672222222 °
placeVisa på kartan

Adress

Hessensteinska palatset

Centralbron
114 27 Stockholms kommun, Riddarholmen (Södermalms stadsdelsområde)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

linkWikiData (Q1143871)
linkOpenStreetMap (23841408)

Hessensteinska palatset september 2011a
Hessensteinska palatset september 2011a
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Riddarholmskyrkan
Riddarholmskyrkan

Riddarholmskyrkan, ursprungligen Gråbrödrakyrkan, är en kyrka belägen på Riddarholmen i Stockholm, invigd cirka år 1292, då Magnus Ladulås begravdes. Den uppfördes ursprungligen som en katolsk konventskyrka åt Gråbrödraklostret, grundat 1270, tillhörande Franciskanorden, efter donation av kung Magnus Ladulås. Därmed utgör den Stockholms äldsta bevarade byggnad med de äldsta tegelmurarna ovan jord, samt Stockholms enda bevarade medeltida klosterkyrka. Efter kung Gustav Vasas reduktion och den protestantiska reformationen blev den en församlingskyrka inom Svenska kyrkan. Sedermera har den blivit känd som de svenska monarkernas gravkyrka, och ordenskyrka för Serafimerorden, samt även förknippad med den moderna adeln i Sverige. Riddarholmskyrkan är en treskeppig basilikal kyrka, uppförd av rött tegel, med smalare, långsträckt, polygonalt avslutat kor. Ursprungligen var kyrkan tvåskeppig, och det nuvarande södra sidoskeppet var i stället en del av korsgången. Det höga västtornet kröns av en genombruten gjutjärnsspira. Runt om kyrkan är gravkoren vidbyggda. Främst utmärker sig det Karolinska gravkoret med sitt tak i rokokostil, men även de övriga korens renässansutförande bryter av mot kyrkans ursprungliga tegelgotik. Interiören domineras av de många gravminnena, men här finns även medeltida kalkmålningar bevarade i valven. Från och med kung Gustav II Adolfs begravning 1634 återupptogs traditionen med Riddarholmskyrkan som kunglig begravningskyrka. Samtliga svenska regenter från Gustav II Adolf till Gustaf V har fått sitt sista vilorum här, med undantag för drottning Kristina, alltså 15 monarker. De är fördelade på tre olika gravkor: det Gustavianska, det Karolinska och det Bernadotteska. Utöver regenterna vilar ett stort antal regentgemåler, prinsar och prinsessor i kyrkan. Till Riddarholmskyrkan hör också fem icke kungliga gravkor, som uppfördes under 1600-talet av olika adelssläkter. Utöver kungligheterna från 1600-talet till 1900-talet finns också två medeltida gravar framför kyrkans högaltare; enligt traditionen är medeltidskungarna Magnus Ladulås och Karl Knutsson (Bonde) begravda här. Man räknade alltså till 17 begravda regenter i kyrkan. En gravöppning 2011 visade att det inte är Magnus Ladulås som vilar i den grav som man tidigare trodde var hans.År 1807 upplöstes Riddarholmens församling. Sedan dess fungerar kyrkan som grav- och minneskyrka, förvaltad av Riksmarskalksämbetet och Statens fastighetsverk. Den är öppen som museum under sommarmånaderna samt vid konserter, Serafimerringningar och speciella arrangemang. De enda regelbundna gudstjänster som hålls i Riddarholmskyrkan är en julotta som arrangerats av Stockholms scoutdistrikt sedan 1937 och en katolsk mässa som arrangeras av Sankta Eugenia katolska församling den 7 juni med anledning av Drottning Josephinas dödsdag (1876).

Karl XIV Johans sarkofag
Karl XIV Johans sarkofag

Karl XIV Johans sarkofag är ett stenarbete i blekröd garbergsgranit i Riddarholmskyrkan i Stockholm. Karl XIV Johan, som från 1818 hade ägt Elfdals Porphyrverk i Älvdalen, dog i mars 1844. Samma år beställde Oscar I en sarkofag, som ritades av Robert Brouhn, men i praktiken var en något uppförstorad kopia av den romerske fältherren Marcus Vipsanius Agrippas sarkofag. Arbetet, som var porfyrverkets i särklass mest omfattande, pågick i åtta år 1844–1852, mot beräknade två år. Stenen bröts i Garberg i Älvdalens kommun i ett block för kistan och ett för locket. Sarkofagen är 3,04 meter lång, 2,29 meter bred och 2,4 meter hög. Den väger 16 ton, varav elva ton för kistan och fem ton för locket. Transporten från Älvdalen fick vänta fyra år till 1856, eftersom den krävde en sträng vinter med mycket snö. Sarkofagen började transporteras den 9 februari 1856 från Dalarna till Gävle i packlårar på två specialbyggda, åtta och tio meter långa slädar, varav den med locket drogs av 70 man från Sollerön och Mora och släden med kistan av 110 älvdalsbor. Första dagen kom man 10 kilometer till Gåsvarv, andra dagen ytterligare 13 kilometer till Garberg. Den fjärde dagen kom tåget till Mora och den femte dagen till Garsås. På den fortsatta vägen passerades på den sjunde dagen i 36 graders kyla den bräckliga Lerdalsbron söder om Rättvik och därefter sjön Opplimen och färdades tåget längs med stranden på Insjön, i bägge fallen på tunna isar. Sarkofagen kom efter sexton dagar till Gävle den 25 februari och transporterades vidare i augusti med kronoångskonerten Amiral von Sydow till Riddarholmen i Stockholm. Sista sträckan från kaj till kyrka drogs packlårarna upp på stockar av matroser. Sarkofagen står sedan 1860 i det av Fredrik Wilhelm Scholander ritade och 1858–1860 byggda Bernadotteska gravkoret i Riddarholmskyrkan.