Norrbro

Norrbrobasaren var en länga med butikslokaler längs Norrbros västra sida i Stockholm. Längan, som kallades "basar", uppfördes 1838-39 och revs 1904 i samband med bygget för nya Riksdagshuset. Norrbrobasaren vid Norrbro med sitt läge på Helgeandsholmen mellan Stockholms slott och Gustav Adolfs torg hade en mycket central plats i Stockholm, på vars tidigare broar det idkats bodhandel sedan 1500-talet. De stenlagda trottoarerna på Norrbro var de första som anlades i Stockholm. På Norrbro lyste 1853 Stockholms första gaslyktor och på Norrbro provades även den första elektriska belysningen (se Gas i Stockholm och Elektricitet i Stockholm). Basarlängan och trakten kring Norrbro lockade till sig så kallat "fint folk" som promenerade och möttes där.

Medeltidsmuseet, tidigare Stockholms medeltidsmuseum, är en museiorganisation inom Stockholms kommun med uppdrag att berätta om Stockholms uppkomst och medeltida utveckling. Själva museet var beläget på Helgeandsholmen under Riksplan och Norrbro i Stockholm 1986–2023 och vann European Museum of the Year Award 1986. Den 5 november 2023 stängde Medeltidsmuseet under Norrbro med avsikt att i framtiden flytta till Börshuset vid Stortorget i Gamla stan, eftersom Sveriges Riksdag sagt upp hyreskontraktet från slutet av 2024. När det nya Medeltidsmuseet kan flytta in i Börshuset är inte fastställt. I väntan på att flytta in i nya lokaler, avser museet att organisera stadsvandringar och andra evenemang.

Riksplan är platsen och parken mellan Riksdagshuset och Norrbro på Helgeandsholmen i Stockholm. Namnet Riksplan bestämdes 1925 för den öppna platsen mellan Riksdagshuset och Norrbro. Platsens utseende har livligt diskuterats alltsedan Riksdagshusets invigning 1905. I samband med Riksdagshusets om- och tillbyggnad 1980–1983 företogs även arkeologiska utgrävningar här, den tillfälliga gropen kallades snart för Riksgropen. Dagens utseende skapades 1983, där promenadstråkens riktning anknyter till den ursprungliga bebyggelsens riktning på Helgeandsholmen. I nordöstra hörnet av Riksplan finns hovstallets gamla foderbord i marmor, som stått i Nicodemus Tessin d.y.s kungliga stall på Helgeandsholmen. På Riksplan finns också en obelisk av glas, den fungerar som ljusinsläpp för Medeltidsmuseet som finns under Riksplan. På obeliskens fyra sidor är graverad följande text av Alf Henrikson:

Gamla Norrbro (ursprungligen Norrbrogatan) var en gata med två broar på Helgeandsholmen i Stockholm. Gatan försvann när man på 1890-talet rev byggnaderna på Helgeandsholmens västra del för att där uppföra Riksbyggnaderna, det vill säger byggnaderna för Sveriges riksdag och Sveriges riksbank.

Slaktarhusbron var en bro som sträckte sig mellan Gustaf Adolfs torg och Helgeandsholmen i Stockholm. Slaktarhusbron var föregångaren till nuvarande Norrbros norra del och revs på 1790-talet.

Strömparterren är den udde som är belägen i Norrström öster om Norrbro på Helgeandsholmen i centrala Stockholm. Udden fick sitt namn efter den trädgårdsliknande park (parterr) som anlades där i början av 1830-talet, under ledning av arkitekt Fredrik August Lidströmer, son till Norrbros byggmästare Jonas Lidströmer. Längst ut på den halvrunda udden står Carl Milles skulptur Solsångaren som restes 1926 till minne av Esaias Tegnér. Statyn ska gestalta Tegnérs dikt Sång till solen. På Strömparterren finns ytterligare en skulptur, Dimman, en kvinnofigur i brons av Gusten Lindberg, rest 1910. Från Strömparterren når man även Medeltidsmuseet som har sina lokaler under Norrbro.

Helgeandsholmen är en ö i Norrström, inom stadsdelen Gamla stan i Stockholm, namngiven efter det forna Helgeandshuset. På holmen ligger Riksdagshuset och de öppna platserna Riksplan och Strömparterren. Holmen är tre hektar stor varav Riksdagshuset upptar en hektar. På ön finns delar av stadsmuren under Norrbro och fanns tidigare Medeltidsmuseet. Den korsas av Norrbro och Riksgatan, och förbinds med Norrmalm via Riksbron och med Gamla stan via Stallbron över Stallkanalen. Helgeandsholmen med sin avlånga form har uppstått dels genom landhöjningen, dels genom långvariga utfyllnader. Idag kan man inte se några spår av den ursprungliga naturen, som fram till medeltiden utgjordes av tre holmar i Norrström.

Riksgropen var den populära benämningen på den grop som uppstod under de arkeologiska utgrävningarna av Riksplan framför Riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm.

Solsångaren är en skulptur av Carl Milles. Skulpturen är i brons och avtäcktes 21 oktober 1926 längst ut på Strömparterren i Stockholm till minne av Esaias Tegnér. Statyn skall gestalta Tegnérs dikt Sång till solen. På skulpturens postament mot sjösidan finns en medaljong i grön kolmårdsmarmor visande Esaias Tegnér i profil.

Hovstallet kallas H.M. Konungens hovstalls tidigare byggnader på Helgeandsholmen vid Gamla stan i Stockholm. Numera ligger Riksdagshuset på samma plats.

Slottskajen är en gata och kaj i Gamla stan i Stockholm, den löper norr om Stockholms slott, nedanför Lejonbacken, parallellt med Strömmen och Stallkanalen. I öst anslutar Slottskajen till Strömbron och Skeppsbron, i väst till Mynttorget. Norrbro leder rakt på Slottskajen. Gatan fick sitt nuvarande namn år 1925. Den äldsta dokumenterade beteckningen är Stall bakkan (Stallbacken) från 1400-talets andra hälft som då även avsåg Slottsbacken och den öppna platsen på slottets sydsida. För kajområdet norr om slottet föreslog Namnberedningen 1921 namnet Slottsstranden, men det ändrades fyra år senare av Byggnadsnämnden till Slottskajen.

Norrbrolejonen är två lejonskulpturerna i brons intill Gustav Adolfs torg i Stockholm. Lejonen är placerade till öster och väster om Norrbros norra landfäste. Skulpturerna är kopior av två egyptiska lejon vars original står vid Vatikanmuseerna i Rom. 1923 såg dåvarande antikvarien vid Riksarkivet, fil dr L M Bååt, dessa under en italienresa och ansåg att de skulle passa bra vid Norrbro. Dagens Nyheter kampanjade för idéförslaget och erbjöd sig att bekosta kopieringen. Det kom dock att bli en privatperson, direktör Josef Jonsson, som bekostade kopieringen och såg till att djuren kom på plats. Placeringen utfördes 1926 av arkitekt Ragnar Östberg som stod för det konstnärliga helhetskonceptet. Originallejonen skulpterades på 300-talet f Kr åt Egyptens siste farao, Nektanebo II. På skulpturernas sockel finns en inskription med hieroglyfer. På östra skulpturen står: Guld, levande sol som ger rättvisa, kungen av övre och nedre Egypten, Xeperkara, solens son, Nektanebos av Thopt i Reuhi älskad.På västra skulpturen står: Guld, levande sol som ger rättvisa, suveränen över syd och nord, den fullkomlige regenten över två länder, glänsande guld som gör det kärt för gudarna, kungen av övre och nedre Egypten, herren över två länder, Xeperkara, solens son, Nektanebos av Thot i Rehui älskad.Originallejonen kom till Rom med kejsar Augustus där de sattes att vakta portiken vid Pantheon. De försvann därefter och var borta i drygt tusen år tills de i slutet av 1500-talet återupptäcktes och placerades vid fontänen på Piazza di Termini i Rom. Gregorius XVI förde dem sedan till Vatikanmuserna under 1800-talets första hälft. Norrbrolejonen tillverkades på Bergmans Konstgjuteri i Stockholm. I Paramountjournalen 3-10 maj 1926 visades ett kort inslag med texten De nya norrbrolejonen äro nu i det närmaste klara...