place

Toltorpsdalen

Mölndal
Vy över Safjällsgatan och Wättnegatan i Toltorp, Mölndal, år 1983
Vy över Safjällsgatan och Wättnegatan i Toltorp, Mölndal, år 1983

Toltorpsdalen är en stadsdel i nordvästra delen av kommundelen Västra Mölndal (motsvarande Fässbergs distrikt) i Västra Götalands län. Toltorpsdalen ligger mellan Göteborg och centrala Mölndal. Området består främst av småhusbebyggelse. Toltorpsdalen är belägen i en dal mellan Änggårdsbergen och Safjället. I norr angränsar området till villaområdet Södermalm och Sahlgrenska sjukhuset, i söder ligger det i anslutning till Bifrost och i öster angränsar det till Krokslätt. Hela västersidan utgörs av en vidsträckt skog mellan Göteborgs botaniska trädgård i norr och Västerberget i söder.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Toltorpsdalen (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Toltorpsdalen
Plaza Mayor,

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: ToltorpsdalenLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 57.673372222222 ° E 11.979002777778 °
placeVisa på kartan

Adress

Iglesia de San Pedro Apóstol

Plaza Mayor
(Santa Eulalia la Mayor)
Aragón, España
mapÖppna på Google Maps

Vy över Safjällsgatan och Wättnegatan i Toltorp, Mölndal, år 1983
Vy över Safjällsgatan och Wättnegatan i Toltorp, Mölndal, år 1983
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Emilsborg
Emilsborg

Emilsborg är ett studenthem vid Gibraltargatan 78-94 i stadsdelen Krokslätt i Göteborg. Det är byggt för Chalmers studentkår, och första etappen invigdes den 20 december 1963. Men det hade varit i bruk under hela höstterminen. Tillbyggnaden Gibraltargatan 80 invigdes 1996, och den första etappen renoverades 2004. Gibraltargatan 78 invigdes 2006. 2012 var ytterligare 96 lägenheter klara efter att ett av husen från 1963 renoverades och byggdes på med ytterligare två våningar. I mitten av 1950-talet började Chalmers studentkår att planera för ett nytt studenthem, och i april 1959 reserverade fastighetsnämnden området för Chalmers studentkår. Området begränsades norrut av Golvläggaregatan, österut av Fridkulla- och Grågåsgatan samt söderut av Björkuddsgatan och gränsen mot Mölndal. Den 25 oktober 1960 godkände byggnadsnämnden den stadsplaneändring som medgav uppförandet av studentbostäder på höjdplatån sydost om Store Mosse. Planförslaget innebar också ändringar för delen närmast Fridkullagatan, där det blev möjligt att låta uppföra tvåvånings radhus med sammanlagt 16 lägenheter. Fem hus planerades med cirka 700 lägenheter, varav två fyravånings båghus och tre skivhus på 7-9 våningar. Arbetsnamnet var då "Emilska sovstaden." På platsen låg ett antal villor utspridda i den sydvästligaste delen av Krokslätts villabebyggelse. I samband med utbyggnaden kom Doktor Forselius gata att förbindas med Gibraltargatan. Spårvägen kunde därmed realisera en gammal plan att förlänga busslinje 51 från Guldheden till Eklandagatan och vidare till Korsvägen. Linnéplatsen skulle då knytas samman med Korsvägen. År 1963 stod första etappen klar med 619 enkelrum, 5 rum med kokvrå och 20 dubbletter avsedda för gifta studenter. Enkelrummen utrustades med säng, sittbänk med förvaringslåda, 7 meter bokhylla, kylskåp med kokplatta, förvaringsskåp och garderob. Ingick gjorde också skrivbord, arbetsstol, fåtölj och soffbord. Till rummet hörde hall och toalett med dusch. Gemensamma solaltaner fanns på hustaken. På området låg en butik och ett sällskapsrum, och på gården hade 175 parkeringsplatser iordningställts. De tre huskropparna var förbundna med varandra genom en lång källarkulvert. De två sexvåningshusen och det långa, svängda trevåningshuset kostade drygt 13 miljoner kronor att uppföra. Arkitekter var Lund, Valentin, Tropp, Johansson och Björklund från Lund & Valentin arkitekter.

Gibraltar (herrgård)
Gibraltar (herrgård)

Gibraltar, eller Gibraltar herrgård, är en herrgård för familjen Chalmers i Örgryte socken i Göteborg och har givit namn åt Gibraltargatan. Herrgården med tillhörande mark förvärvades av Göteborgs stad 1876. Det har senare ägts av Akademiska hus och ägs sedan 2014 av HSB Göteborg. Den bevarade två våningar höga huvudbyggnaden i empirstil, i trä på torpargrund, uppfördes 1847. Den är sedan 2024 belägen vid Orrspelsgatan söder om Chalmers Campus Johanneberg. Byggnaden har använts av av Göteborgs stad för olika ändamål. En tidigare förvaltarbostad uppläts som kårhus för Chalmersstudenterna mellan 1948 och 1952. Den gick då under benämningen "lopphuset" efter att tidigare ha använts av Anticimex. Den 1 november 1945 förvärvades fastigheten av Chalmers för 4 420 kronor. Avsikten var att riva huset för att bygga ett nytt bibliotek på tomten. Detta blev inte av, utan byggnaden inreddes till arkitektkontor. Eftersom byggnaden stod på mark som behövdes för breddandet av Gibraltargatan, flyttades den 1974 cirka 400 meter söderut från sin ursprungliga plats vid Chalmers tvärgata till Gibraltargatan 17. Chalmers använde herrgården dels som kurslokal för internutbildning, dels för mottagningar av olika slag. Sedan 2008 är det bland andra fem researrangörer som sitter på Gibraltar herrgård, men byggnaden inrymmer även det italienska konsulatet. Gibraltar herrgård är listad som kulturhistoriskt värdefull av Byggnadsstyrelsen.

Guldhedens vattentorn
Guldhedens vattentorn

Guldhedens vattentorn är ett vattentorn i kvarteret 47 Fjällviolen på Södra Guldheden i Göteborg, med adress Doktor Sven Johanssons backe 10. Vattentornet består av en cylindrisk reservoar som bärs upp av en mittpelare och 20 pelare med valvbågar runt om. Dessutom finns det 10 inre pelare som stöd. De yttre valvens pelare och reservoaren har en fasad av gult tegel. På taket av reservoaren finns en cylindrisk toppbyggnad som innehöll ett kafé för 40 gäster, vilket öppnades för allmänheten den 4 juni 1953. Sedan 2020 är tornet klassat som ett skyddsobjekt, och är sedan dess inte tillgängligt för allmänheten. Tornet står på Wattnebergen, som de tidigare kallades. På taket uppfördes två helautomatiska radiosändare för vattenverkets och elverket. Tornet var vid invigningen Göteborgs högst belägna byggnad. Cirka 1 400 kubikmeter betong krävdes för gjutarbetena. Professor Granholm vid Chalmers svarade för konstruktionen. I tornets mitt finns en personhiss för två, eller så väljer man att gå de 100 stegen i trappan upp till tornets topp. Under de första sex månaderna besöktes tornet av närmare 75 000 personer. Den två decimeter höga och 32 meter långa väggdekorationen, som går som en list runt takets insida, skapades av konstnären Tore Ahnoff. Den har olika motiv från staden i samma riktning som man kan hitta dom. Idén kom ifrån Göteborgs konstnämnd. Arbetet med förberedelserna påbörjades den 1 maj 1953, och i december samma år startade målningsarbetet. Vattentornet är 22 meter högt och reser sig totalt 122 meter över havet. Tornet började byggas 1951 för att förse Guldheden och Johanneberg med färskvatten och stod i förbindelse med vattentornet i Johanneberg genom en lång rörledning, 40 centimeter i diameter. Vattnet till de båda tornen pumpades upp från en pumpstation vid Eklandagatan och en vid Epidemisjukhuset. Tornet invigdes 19 mars 1953 av Vattenverksstyrelsens ordförande, ingenjör Herbert Friberg och stadskollegiets vice ordförande Iwar Leandersson. Det ritades av arkitekten Nils Einar Eriksson. Vattnet hade släppts på redan i november 1952. De två reservoarerna i tornet är inbyggda i en cirkelrund betongskiva som vilar på de cirka tio meter höga valven. Diametern är 30 meter, och de rymmer tillsammans 4 miljoner liter med en vattenspegel på cirka 1 000 kvadratmeter. För att hålla insekter borta från vattensamlingen finns 20 fönster, försedda med blått glas som bryter ljuset, vilket stör insekterna. Byggnaden kostnadsberäknades 1948 till 690 000 kronor, men då man konstaterade att "det för insyn utsatta läget ställde stora krav på byggnadens utseende" upprättades nya planer. Det nya förslaget inkluderade anslutande vägar och ledningar och kostnadsberäknades år 1951 till 1 290 000 kronor. Guldhedens vattentorn ska inte förväxlas med Guldhedens norra vattentorn som har byggts om till studentbostäder. Guldhedens södra vattentorn, som fortfarande är i drift, är det som i dagligt tal kallas för Guldhedens vattentorn. I februari 2020 togs beslutet att stänga kafét på grund av en ökad hotbild mot vattentorn som klassas som säkerhetsobjekt.

Syster Ainas Gata
Syster Ainas Gata

Syster Ainas Gata är en cirka 100 meter lång gata i stadsdelen (Södra-) Guldheden i Göteborg. Den sträcker sig från Doktor Liborius gata-Doktor Wigardhs gata i riktning mot Doktor Fries Torg, där den övergår i cykel- och gångbana. Gatan är numrerad 1-5 med fastighetsbeteckningarna: (1) Guldheden 32:3, (3) Guldheden 32:2 och (5) Guldheden 32:1. Gatan fick sitt namn 1949 efter Aina Rietz (1885–1947). Hon föddes i Göteborg, dotter till sjökapten Johan Albert Rietz (1854–1924) och Thorborg Ahrenberg (1854–1905), och gick på Majornas läroverk. Därefter utbildade hon sig till sjuksköterska vid Sophiahemmet i Stockholm. Hon var avdelningssköterska på Vänersborgs lasarett 1908-10 och 1911-13 biträdande föreståndare vid Vänersborgs hospital. Hon arbetade sedan för Röda Korset vid olika ställen i Stockholm, innan hon 1914 och under sju år var översköterska vid regementssjukhuset i Halmstad. Syster Aina var knuten till Göteborg från 1921 genom läkaren Sven Johansson, som då var då kirurg på Göteborgs barnsjukhus och mötte dessa sjuka i stort antal. Johansson insåg att patienterna krävde ett socialt stöd, och föreslog att en sjuksköterska skulle knytas till uppgiften. Rietz var rätt person att kunna ge dessa långvarigt sjuka socialt stöd; hon var saklig, hjälpsam och hjärtlig, men inte sentimental och själv en stark personlighet. Fram till sin pensionering 1942, var hon i huvudsak dispensärsköterska för ben- och ledtuberkulos till år 1938 och därefter socialkurator vid Sahlgrenska sjukhuset. Därutöver ägnade hon sig speciellt åt poliopatienter och krigsskadade. Hennes insatser i sjukvården var i många avseenden banbrytande, och av starkt social karaktär. Bland annat deltog hon 1912 i Röda korsets ambulans till Serbien under Första Balkankriget och 1913 under Andra Balkankriget även till Grekland. Hon deltog i organiserandet av sjukhuset Evangelismos i Atén 1916–1917 och under åren 1916–1917 och 1932–34 av organiserandet av sjukvården i Persien. Hon gjorde under 1939 en studieresa till USA. Rietz var styrelseledamot för Göteborgs stads skol- och yrkeshem, Göteborgs stads skolhem och hemskola, Göteborgs kvinnliga diskussionsklubb, Kungsladugårds kapellstiftelse och Rietz släktförening. Vid Karl Johansgatan 4 i Majorna, hyrde hon rum hos dr Fritz Belfrage. Efter att hon pensionerats, organiserade hon invalidtransporter och besökte flyktingläger. Då hon var på väg för att se till poliopatienter på kustsanatoriet Apelviken i Varberg, fick hon en hjärtinfarkt på tåget och avled.