place

Havre och betong

DjurskulpturerGuldhedenHästar i kulturenSkulpturer 1956Skulpturer av svenska skulptörer
Skulpturer i Göteborgs kommunTräskulpturer
Skulptur Havre och betong
Skulptur Havre och betong

Havre och betong även kallat Hästen är ett konstverk i Södra Guldheden i Göteborg. Det är en två meter hög trähäst, skapad av Ivar Lindekrantz, som kom på plats vid Doktor Westrings gata (nära Doktor Allards gata) 1956 efter en tävling som Lindekrantz vann. Hästen är tillverkad av limmad rödbrun teak och inoljad med linoljeblandning, och byggdes enligt en teknik som är vanlig inom båtbyggeri, ungefär som en tunna, fast i kravell. Skulpturen "... är byggd, i mycket likt en båt, sinnrikt konstruerad av Ivar Lindekrantz och hans broder Erik, med äkta känsla och handlag för träet. Den konstnärliga formen har sakta vuxit fram under den långa proceduren i bildhuggarverkstaden och denna samlade arbetsenergi framstår med ett starkt definitivt uttryck i den färdiga träskulpturen. Vackert har trähästen inordnats i terrängen, där den står med bakbenens stolpar spjärnande mot markens lutning, vilande och lyssnande aktiv." Hjälp till valet av plats för skulpturen fick man av en förbipasserande polisryttare vid Doktor Westrings gata. Häst och ryttare fick där agera modell för hur det skulle kunna se ut på platsen, och bidrog till valet av dess nuvarande plats. "Havre och betong" har varit på flera utställningar, bland annat på Götaplatsen och i Finland.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Havre och betong (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Havre och betong
Doktor Allards gata, Göteborg Guldheden (Centrum)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Havre och betongLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 57.678980555556 ° E 11.973788888889 °
placeVisa på kartan

Adress

Havre och betong

Doktor Allards gata
413 24 Göteborg, Guldheden (Centrum)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

linkWikiData (Q10518635)
linkOpenStreetMap (1834248283)

Skulptur Havre och betong
Skulptur Havre och betong
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Guldhedens vattentorn
Guldhedens vattentorn

Guldhedens vattentorn är ett vattentorn i kvarteret 47 Fjällviolen på Södra Guldheden i Göteborg, med adress Doktor Sven Johanssons backe 10. Vattentornet består av en cylindrisk reservoar som bärs upp av en mittpelare och 20 pelare med valvbågar runt om. Dessutom finns det 10 inre pelare som stöd. De yttre valvens pelare och reservoaren har en fasad av gult tegel. På taket av reservoaren finns en cylindrisk toppbyggnad som innehöll ett kafé för 40 gäster, vilket öppnades för allmänheten den 4 juni 1953. Sedan 2020 är tornet klassat som ett skyddsobjekt, och är sedan dess inte tillgängligt för allmänheten. Tornet står på Wattnebergen, som de tidigare kallades. På taket uppfördes två helautomatiska radiosändare för vattenverkets och elverket. Tornet var vid invigningen Göteborgs högst belägna byggnad. Cirka 1 400 kubikmeter betong krävdes för gjutarbetena. Professor Granholm vid Chalmers svarade för konstruktionen. I tornets mitt finns en personhiss för två, eller så väljer man att gå de 100 stegen i trappan upp till tornets topp. Under de första sex månaderna besöktes tornet av närmare 75 000 personer. Den två decimeter höga och 32 meter långa väggdekorationen, som går som en list runt takets insida, skapades av konstnären Tore Ahnoff. Den har olika motiv från staden i samma riktning som man kan hitta dom. Idén kom ifrån Göteborgs konstnämnd. Arbetet med förberedelserna påbörjades den 1 maj 1953, och i december samma år startade målningsarbetet. Vattentornet är 22 meter högt och reser sig totalt 122 meter över havet. Tornet började byggas 1951 för att förse Guldheden och Johanneberg med färskvatten och stod i förbindelse med vattentornet i Johanneberg genom en lång rörledning, 40 centimeter i diameter. Vattnet till de båda tornen pumpades upp från en pumpstation vid Eklandagatan och en vid Epidemisjukhuset. Tornet invigdes 19 mars 1953 av Vattenverksstyrelsens ordförande, ingenjör Herbert Friberg och stadskollegiets vice ordförande Iwar Leandersson. Det ritades av arkitekten Nils Einar Eriksson. Vattnet hade släppts på redan i november 1952. De två reservoarerna i tornet är inbyggda i en cirkelrund betongskiva som vilar på de cirka tio meter höga valven. Diametern är 30 meter, och de rymmer tillsammans 4 miljoner liter med en vattenspegel på cirka 1 000 kvadratmeter. För att hålla insekter borta från vattensamlingen finns 20 fönster, försedda med blått glas som bryter ljuset, vilket stör insekterna. Byggnaden kostnadsberäknades 1948 till 690 000 kronor, men då man konstaterade att "det för insyn utsatta läget ställde stora krav på byggnadens utseende" upprättades nya planer. Det nya förslaget inkluderade anslutande vägar och ledningar och kostnadsberäknades år 1951 till 1 290 000 kronor. Guldhedens vattentorn ska inte förväxlas med Guldhedens norra vattentorn som har byggts om till studentbostäder. Guldhedens södra vattentorn, som fortfarande är i drift, är det som i dagligt tal kallas för Guldhedens vattentorn. I februari 2020 togs beslutet att stänga kafét på grund av en ökad hotbild mot vattentorn som klassas som säkerhetsobjekt.

Syster Ainas Gata
Syster Ainas Gata

Syster Ainas Gata är en cirka 100 meter lång gata i stadsdelen (Södra-) Guldheden i Göteborg. Den sträcker sig från Doktor Liborius gata-Doktor Wigardhs gata i riktning mot Doktor Fries Torg, där den övergår i cykel- och gångbana. Gatan är numrerad 1-5 med fastighetsbeteckningarna: (1) Guldheden 32:3, (3) Guldheden 32:2 och (5) Guldheden 32:1. Gatan fick sitt namn 1949 efter Aina Rietz (1885–1947). Hon föddes i Göteborg, dotter till sjökapten Johan Albert Rietz (1854–1924) och Thorborg Ahrenberg (1854–1905), och gick på Majornas läroverk. Därefter utbildade hon sig till sjuksköterska vid Sophiahemmet i Stockholm. Hon var avdelningssköterska på Vänersborgs lasarett 1908-10 och 1911-13 biträdande föreståndare vid Vänersborgs hospital. Hon arbetade sedan för Röda Korset vid olika ställen i Stockholm, innan hon 1914 och under sju år var översköterska vid regementssjukhuset i Halmstad. Syster Aina var knuten till Göteborg från 1921 genom läkaren Sven Johansson, som då var då kirurg på Göteborgs barnsjukhus och mötte dessa sjuka i stort antal. Johansson insåg att patienterna krävde ett socialt stöd, och föreslog att en sjuksköterska skulle knytas till uppgiften. Rietz var rätt person att kunna ge dessa långvarigt sjuka socialt stöd; hon var saklig, hjälpsam och hjärtlig, men inte sentimental och själv en stark personlighet. Fram till sin pensionering 1942, var hon i huvudsak dispensärsköterska för ben- och ledtuberkulos till år 1938 och därefter socialkurator vid Sahlgrenska sjukhuset. Därutöver ägnade hon sig speciellt åt poliopatienter och krigsskadade. Hennes insatser i sjukvården var i många avseenden banbrytande, och av starkt social karaktär. Bland annat deltog hon 1912 i Röda korsets ambulans till Serbien under Första Balkankriget och 1913 under Andra Balkankriget även till Grekland. Hon deltog i organiserandet av sjukhuset Evangelismos i Atén 1916–1917 och under åren 1916–1917 och 1932–34 av organiserandet av sjukvården i Persien. Hon gjorde under 1939 en studieresa till USA. Rietz var styrelseledamot för Göteborgs stads skol- och yrkeshem, Göteborgs stads skolhem och hemskola, Göteborgs kvinnliga diskussionsklubb, Kungsladugårds kapellstiftelse och Rietz släktförening. Vid Karl Johansgatan 4 i Majorna, hyrde hon rum hos dr Fritz Belfrage. Efter att hon pensionerats, organiserade hon invalidtransporter och besökte flyktingläger. Då hon var på väg för att se till poliopatienter på kustsanatoriet Apelviken i Varberg, fick hon en hjärtinfarkt på tåget och avled.