Föresäng

Lindvalls kaffe, grundat 1891, är ett svenskt kafferosteri i Uppsala.

Diakonistiftelsen Samariterhemmet i Uppsala grundades av Ebba Boström (1844-1902), när hon övertog Sedlighetsföreningen i Uppsalas räddningshem 1882. Därefter inrättade hon genom sin privata förmögenhet också barnhem, sjukhem för nervsjuka och ett sjukhus. Boström planerade att starta en diakonissanstalt med egen systerkår, men denna tillkom först efter hennes död, under ledning av prästen Otto Centerwall (diakonisslinjen inrättades 1906, och den första diakonissinvigningen skedde 1912, medan diakonisshuset stod klart först 1918). Centerwall tog också initiativ till utbildning av församlingssystrar med särskild hänsyn till landsbygdens fattiga och sjuka. Vid Diakonistiftelsen Samariterhemmet bedrivs inte längre utbildning, men stiftelsen är ett centrum för diakonal verksamhet av olika slag, bland annat demensboende, gruppverksamhet och stadsmission. Diakonistiftelsen står under ledning av en direktor, och har en omfattande anläggning med bland annat en kyrka.

Samariterhemmets kyrka är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Den ligger geografiskt inom Uppsala domkyrkoförsamling och fungerar som stadsdelskyrka för en del av Kungsängen. Kyrkan ägs och drivs av Diakonistiftelsen Samariterhemmet som är en fristående stiftelse inom Svenska kyrkan. I trädgården utanför kyrkan står en klockstapel som byggdes år 1956.

Frodeparken är en park i centrala Uppsala från 1930-talet. Den begränsas i nordöst av Salagatan och i sydväst av järnvägsspåret. Där finns en lekplats och blomplanteringar.

Fålhagen är en stadsdel i Uppsala som består av flerfamiljshus och villor från första halvan av 1900-talet. Områdets gränser har varierat över tid.

Upsala–Lenna Jernväg (ofta kallad ”Lennakatten”) är en museijärnväg som trafikerar sträckan Uppsala–Bärby–Marielund–Länna–Almunge–Faringe station, och var från 1908 en del av Stockholm–Roslagens Järnvägar (SRJ). Banan, som är 33 kilometer lång och smalspårig med spårvidden 891 millimeter, trafikeras sommartid med ångloks- eller dieselloksdragna tåg samt rälsbussar. Övrig del av året trafikeras banan av chartrade utflyktståg och arbetståg som sporadiskt förekommer under hela kalenderåret. Museijärnvägen kan ses tydligt från Europaväg 4 i Uppsala, där den går över på en bro vars utseende går i äldre järnvägsstil. Ångloken och vagnarna är från sent 1800-tal och början på 1900-talet medan dieselloken och rälsbussarna är från 1950-talet. Namnet Lennakatten är enligt museiföreningen en benämning sträckan fått tidigt av befolkningen som bodde längs järnvägen då en ångmotorvagn som användes på sträckan upplevdes låta som en väsande katt.

Uppsala östra är en järnvägsstation i Uppsala. Den låg ursprungligen vid Storgatan cirka 100 m från Uppsala centralstation. Den var Uppsala-Lenna Järnvägs och senare Stockholm-Roslagens Järnvägars västra ändstation, och därefter huvudstation för museijärnvägen Upsala-Lenna Jernväg. En rad olika bussbolag använde också stationen som hållplats för sina expressbusslinjer. Stationen flyttades till Bergsbrunnaparken hösten 2005 i samband med att byggandet av Uppsala resecentrum inleddes. Fram till 2011, då museijärnvägens plattform på den nya bangården öppnades hade Upsala–Lenna Jernväg en provisorisk ändstation i Bergsbrunnaparken. Den 12 december 2011 öppnade Uppsala Resecentrum, inklusive den nya Uppsala Östra station som fick ett eget litet stationshus. Endast exteriören av stationshuset var dock klar till detta datum, interiören färdigställdes fram till trafikstarten våren 2012. Uppsala östra har trafikplatssignatur Uö.

Kungsängsskolan var en skolbyggnad i Uppsala i kvarteret Högne mellan Kungsängsgatan, Dragarbrunnsgatan och Kålsängsgränd. Under andra hälften av 1800-talet växte Uppsala snabbt och behovet av nya skolbyggnader ökade. Skolbyggnaden togs i bruk höstterminen 1874 och byggdes i trä med reveterad fasad. Den låg då vid stadsdiket, som lades igen kort efter skolans invigning. Skolan användes fram till vårterminen 1966, då skolan revs för att lämna plats för Samariterhemmets utbyggnad.

Kungsgatan är en trafikerad gata i centrala Uppsala. Den går från Spårvinkeln, på gränsen till Svartbäcken, från nordväst mot sydost, till Kungsängsleden. Drottninggatan har vid den tänkta korsningen med Kungsgatan bytt namn till Vaksalagatan. Gatan går mellan järnvägen och Fyrisån, parallellt med de båda. Kungsgatan bildade tillsammans med Strandbodgatan, Kyrkogårdsgatan och Skolgatan gränsen för den stadskvadrat som utgjorde staden från och med stadsplanen 1643 fram till slutet av 1800-talet. Längs dessa gränsgator byggdes en sammanhängande rad av sädeslador som utgjorde stadens gränser gentemot den kringliggande landsbygden. På kartor från 1600- och 1700-talet refereras därför samtliga av dessa stadsgränsgator till som Ladugatan. Längs den nuvarande Kungsgatan löpte sedan stadsplanen 1643 det så kallade stadsdiket, varför gatan under 1850-talet började kallas för Stadsdiksgatan. Efter att Uppsala centralstation uppförts vid gatan år 1866, och en ny järnväg dragits längs gatan, fick Kungsgatan sitt nuvarande namn. Vid det laget hade den större delen av det gamla stadsdiket tagits bort.

Hamnspången är en gång- och cykelbro i centrala Uppsala. Den går över Fyrisån och förbinder Stadsträdgården med Kungsängen. Hamnspången, som invigdes den 26 oktober 2012, är konstruerad som en holländsk motviktsbro som öppnas med hjälp av en vikt högt uppe i ena änden av brokonstruktionen. Bron används av över 4 000 cyklister per dygn, och är en genväg för dem som färdas mellan östra delarna av Uppsala (med Resecentrum) och de västra delarna (med bland annat Akademiska sjukhuset, BMC och företagsparken Uppsala Science Park). Båtar som är högre än 2,3 meter kan inte åka under bron, utan den öppnas för passage på fasta tider. Hamnspången fick Upsala Nya Tidnings stadsmiljöpris 2013. Bron är konstruerad av Svenska Teknikingenjörer, STING.

Uppsala centralstation är en järnvägsstation i Uppsala, och en av fyra stationer med reguljär persontrafik i kommunen. Stationsområdet, inklusive busshållplatser på båda sidor om spåren, kallas även Uppsala resecentrum. Stationen invigdes 1866 när tågtrafiken mellan Uppsala och Stockholm inleddes. Dagen innan trafiken inleddes invigdes ett stationshus ritat av Adolf W. Edelsvärd som användes fram till 2010 då en ny byggnad ritad av arkitektkontoret Wåhlin Arkitekter invigdes, efter omfattande om- och nybyggnationer på och omkring stationsområdet. Den äldre stationsbyggnaden är idag ett byggnadsminne och används för andra verksamheter (bland annat restauranger).

Näckens polska är en skulptur av Bror Hjorth i Uppsala, utformad som en fontän med en sex meter hög skulpturgrupp i mitten. På ena sidan är Näcken avbildad som spelar fiol. Har ett väldigt grovhugget ansikte med stora tänder. På andra sidan är Huldran avbildad. Skulpturen står sedan den 14 oktober 1967 vid Uppsala centralstation i Uppsala och är ett av Bror Hjorths mest kända verk. Tillblivelsen för statyn från beställning år 1951 var mödosam, bland annat krävde Uppsala stad att Näckens penis skulle ändras då den enligt vissa upplevdes som erigerad. Utformningen av skulpturen och framförallt könsorganet på Näcken väcker fortfarande starka känslor. Det dansande paret högst upp i gruppen kunde under många år även skådas i mindre skala i skyltfönstret på Åhléns vid Sergels torg i Stockholm.