place

Langebro

1954 i DanmarkAmager VestBroar i DanmarkBroar invigda 1954Christianshavn
Indre ByKlaffbroar
Port of Copenhagen sunset
Port of Copenhagen sunset

Langebro är en klaffbro i Köpenhamn som tjänar som förbindelse mellan Sjælland och Amager. Den nuvarande bron färdigställdes 1954, men en bro har funnits på platsen sedan 1686, då kung Kristian V anlade en träbro. Bron gick inte till Amager utan till nuvarande Langebrogade på Christianshavn. Senare har bron blivit ombyggd några gånger, bland annat 1903 då man byggde en svängbro, som bland annat utnyttjades för spårvagns- och järnvägstrafik. Samtidigt blev öständen flyttad till Amager Boulevard på Amager. Med den tilltagande bilismen var man tvungen att bygga en ny temporär bro 1930, och 1954 invigdes den nuvarande bron.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Langebro (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Langebro
Langebrogade, Köpenhamn Christianshavn

Geografiska koordinater (GPS) Adress Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: LangebroLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 55.6703 ° E 12.578738888889 °
placeVisa på kartan

Adress

Langebro

Langebrogade
1473 Köpenhamn, Christianshavn
Region Hovedstaden, Danmark
mapÖppna på Google Maps

linkWikiData (Q944453)
linkOpenStreetMap (356060984)

Port of Copenhagen sunset
Port of Copenhagen sunset
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Den Kongelige Mønt- og Medaillesamling
Den Kongelige Mønt- og Medaillesamling

Den Kongelige Mønt- og Medaillesamling, ursprungligen Det Kongelige Mønt- og Medaille-Kabinet (svenska: Den Kungliga Mynt- och Medaljsamlingen), är den danska huvudsamlingen av mynt, medaljer, sedlar, med mera. Samlingen blev 1781 en självständig institution, men har rötter tillbaka till Kongens Kunstkammer (Kungens konstkammare) från 1600-talet. Av gamla beskrivningar av konstkammaren kan man utläsa att mynten utgjorde upp till 75 procent av samlingen. År 1780 tillsattes en kommission för att samla in och ordna kungens mynt och medaljer. Detta ledde till att samlingen år 1784 inrymdes på Rosenborgs slott under namnet Det Kongelige Mynt- og Medaille-Cabinet. Stora ekskåp i Louis seize-stil tillverkades att rymma föremålen. Hovmannen och numismatikern Christian Frederik Numsen blev samlingens första direktör. År 1832 blev det allmänt tillträde till samlingen, som med Grundloven av år 1849 blev offentlig egendom. År 1867 överfördes samlingen till Prinsens Palæ, där den fick sitt nuvarande namn. Med upprättandet av Nationalmuseet 1892, blev samlingen en del av detta, och direktörsställningen reducerades till en tjänst som överinspektör. Under samlingens hela existens har privata donationer spelat en betydande roll. I den nutida samlingen ingår således de tidigare samlingarna från personer som Ole Worm, Otto Sperling (romerska mynt), Niels Foss (dansk-norska mynt) och C.G. Warmholtz (svenska mynt och medaljer). Även efter det att samlingen kommit i offentlig ägo har privata samlare satt sin prägel på den genom sina gåvor och testamentariska beslut, bland annat införlivades en stor del av Christian Jürgensen Thomsens unika samling av danska och europeiska medeltidsmynt i samlingen efter hans död 1865.

Nationalmuseets Klunkehjem
Nationalmuseets Klunkehjem

Klunkehjemmet är ett intakt bevarat högborgerligt hem beläget i Köpenhamn som idag visas som museum. Egendomen är byggd 1850 och ombyggd 1886 av ägaren grosshandlaren Rudolph Christensen (1849-1925) som tillsammans med sin familj bebodde och inredde den bevarade praktvåningen tre trappor upp. Våningen, som stod färdig år 1890, består av tio rum och kök och är nordens bäst bevarade miljö i tapetserarstil "klunkestil". Redan från början fanns badrum och vattenklosett och 1893 installerades elektriskt ljus. Anledningen till att den finns bevarad är att Christensens två döttrar förblev ogifta och bodde kvar i föräldrahemmet till deras frånfälle på 1960-talet. Redan på 1940-talet upptäckte konsthistorikern Tove Clemensen det även då unika hemmet då hon i tidningar annonserat efter bröllopsklänningar och fått svar av systrarna Christensen som hade moderns klänning i behåll. Tove Clemensen förstod direkt värdet av den Christenseska våningen då hon besökte systrarna och påtalade därför för dem värdet av att bevara den. Clemensen utförde sedan noggranna dokumentationer eftersom ingen trodde att det fanns resurser till att upprätta ett museum, men efter övertalning från museet testamenterade systrarna våningen till det närbelägna Nationalmuseet. Eftersom egendomen idag (2006) fortfarande är i samma familjs ägo kan det förhoppningsvis även i framtiden förbli museum. Det som gör Klunkehjemmet unikt förutom den höga kvalitén på möbler och fast inredning är att även samtliga textilier på möbler, draperingar och mattor är intakta. Textilierna utgör det kanske viktigaste inslaget i det sena 1800-talets inredning men har sällan bevarats.