Centralvakten

Långholmen är en ö i Stockholms innerstad som också utgör en egen stadsdel, bildad 1933. Långholmen är 1 380 meter lång och 405 meter bred och har en areal av 36 hektar. Den är belägen mellan Kungsholmen och Södermalm. Mellan Södermalm och östra Långholmen löper det smala Pålsundet. Långholmskanalen skiljer västra Långholmen från Reimersholme. Västerbron sträcker sig över Långholmen och har här sitt södra landfäste innan den fortsätter till Södermalm. Själva ön kan nås via två broar; Pålsundsbron i öst och Långholmsbron i väst. Den tidigaste bebyggelsen på Långholmen var Långholmens sjötull. Långholmen var i många år Stockholms fängelseö, här låg fram till 1975 Långholmens centralfängelse och på 1700-talet och tidigt 1800-tal kvinnofängelset Långholmens spinnhus. På ön ligger också Mälarvarvet med anor tillbaka till 1680-talet. Idag innehåller Långholmens gamla fängelsebyggnader bland annat hotell, vandrarhem, värdshus, folkhögskola, förskola, bostäder och lokaler för hantverk. Långholmen har ungefär 125 bofasta individer.

Fyrkanten är en byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Byggnaden uppfördes på 1780-talet som stall och vagnshus för Långholmens spinnhus. Som ersättning för en äldre stall- och ladugårdsbyggnad nere vid brofästet av Långholmsbron uppfördes i mitten på 1780-talet en ny byggnad av sten. Anläggningen byggdes som en kringbyggd gård. I norra flygeln fanns vagnshus, stall för fyra hästar och fähus för sex kor. I södra flygeln låg bland annat vedbodar. På grund av den fyrkantiga anordningen kallades byggnaden senare “Fyrkanten”. När det nya centralfängelset stod klar 1880 ändrades även en del rutiner, bland annat ersattes den militära vaktstyrkan med en civil sådan och ett stort behov av bostäder för fängelsets vaktpersonal med familjer uppstod. I samband med det byggdes Fyrkanten om till bostadshus för 14 gifta vaktkonstaplar.. När fängelseverksamheten lades ner i mitten på 1970-talet fanns planer att riva alltsammans. Centralfängelsets byggnad revs men Fyrkanten blev kvar och rustades upp. Idag finns lägenheter och utställningslokaler i byggnaden.

Alstavik är en malmgård på Långholmen i Stockholm. När Alstavik uppfördes år 1670 var det den första stenbyggnaden på Långholmen. Alstavik var kvinnofängelse (Långholmens spinnhus), och efter 1825 en del av Långholmens centralfängelse. Efter nedläggningen av fängelset på 1970-talet blev Alstavik värdshus.

Underofficershuset är en historiskt värdefull byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Byggnaden uppfördes på 1760-talet som bagarstuga, tvätt- och brygghus för Långholmens spinnhus. Fastigheten, som ägs och förvaltas av AB Stadsholmen, har blivit blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Långholmens rasp- och spinnhus, i dagligt tal kallat Långholmens spinnhus, var ett kvinnofängelse beläget på Långholmen som var aktivt fram till och med år 1825. Början till fängelset kom att utgöras av den år 1649 uppförda malmgården Alstavik på Långholmen. Denna byggnad kom staten att förvärva år 1724 för att använda som ett rasp- och spinnhus. Malmgården byggdes senare ut i flera omgångar för att rymma fler intagna. År 1825 kom spinnhuset att flyttas till Centralfängelset på Norrmalm. Därefter började Långholmens centralfängelse sin verksamhet.

Fasta paviljongen är en byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Paviljongen var ursprungligen en del av Långholmens centralfängelse, en så kallad fast paviljong. På den stora fria ytan framför folkhögskolan låg centralfängelsets byggnader som revs 1982. Sommaren 2017 flyttade folkhögskolan till Sundbyberg och annan skolverksamhet flyttade in i Fasta Paviljongen.

Riddarhuset är en byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Byggnaden var på 1730-talet kyrka för Långholmens spinnhus. Innan malmgården Alstavik blev spinnhus hade flera byggnader från Jochum Ahlstedts tid rivits bort. Kvar fanns bland annat några stallbyggnader vid Pålsundet och ett stenhus väster om Långholmsbrons brofäste, som hade varit Alstaviks smedja. Denna stenbod på- och ombyggdes 1733 till kvinnofängelsets nya kyrklokal. År 1754 inreddes den tidigare spinnhuskyrkan till bostad för en marketentare som levererade mat till fängelset men även till resande folk. 1774 upphörde marketentareuppdraget och huset ombyggdes istället till inspektorsbostad. Mellan åren 1828-58 användes byggnaden som sjukhus därefter var det väveri och fånglogement. På 1880-talet byggdes huset om för att inrymma bostäder för Långholmens centralfängelses vaktmanskap. Många var ogifta och kallades därför riddare, därav namnet. Efter avvecklingen av fängelset på 1970-talet och ombyggnad på 1990-talet innehåller Riddarhuset numera lägenheter och bakom den långa fängelsemuren finns lägenhetsförråd, cykelstall och soprum för de boende. Huset ägs och förvaltas av AB Stadsholmen.

Långholmsbron är en bro över Pålsundet som förbinder Söder Mälarstrand med Långholmen i Stockholm. Eftersom den sträcker sig ut till den tidigare fängelseön Långholmen, kallas bron populärt även Suckarnas bro, efter Suckarnas bro i Venedig.

Långholmens vintertull var en stadstull vid Pålsundet på Södermalm i Stockholm. Troligen grundades den på 1650-talet. Vintertullen låg mellan Hornstull och Långholmens sjötull, och gjorde det möjligt att ha tullkontroll för transporter på isen vid Pålsundet. Den första tullstugan var av trä. År 1742 byggdes ett litet stenhus på den östra sidan av Spinnhusbron som Långholmsbron mellan Södermalm och Långholmen då kallades. Tullen har därför även kallats för Spinnhustullen. Långholmens vintertull lades ner år 1857, samtidigt som den näraliggande Långholmens sjötull. Tullhuset fanns kvar ytterligare en tid, men revs under 1900-talet då trafiken krävde nytt utrymme.

Straff- och arbetsfängelset å Långholmen och Stockholms stads södra kronohäkte för män församling var en församling i nuvarande i Stockholms stift i nuvarande Stockholms kommun. Församlingen uppgick 1889 i Maria Magdalena församling.

Långholmens centralfängelse var ett fängelse i Stockholm, beläget på ön Långholmen. Centralfängelset hade som mest 500 celler för huvudsakligen manliga fångar. Fängelset uppfördes åren 1874–1880 efter Wilhelm Theodor Anckarsvärds ritningar. År 1972 började avvecklingen, som pågick fram till 1975, och 1982 revs delar av bebyggelsen. Idag finns värdshus, hotell och vandrarhem i det gamla Kronohäktet. Inom fängelset fanns Sveriges sista avrättningsplats. Där användes giljotin för första och sista gången i Sverige när Alfred Ander, rånmördare, blev avrättad på fängelsegården den 23 november 1910.

Direktörsvillan på Långholmen är en av villorna på ön Långholmen på Södermalm i Stockholm. Villan är byggnaden som avtecknar sig mellan Långholmens grönska när man passerar Västerbron söderut. Byggnaden som även kallas “Övre villan” eller “Direktörsbostaden” uppfördes 1914 som bostad och representationsställe för Långholmens centralfängelsets direktör. Byggnaden är ritad av "fängelsearkitekten" Gustaf Lindgren, som även var arkitekt bakom centralfängelsets ombyggnad (1913-23) och Polishuset på Kungsholmen (1903-11). Direktörsvillan är en tvåvånings träbyggnad med brutet tak, gestaltat i nationalromantikens stil med inslag av jugend. På bottenvåningen fanns representationsrum och direktören med familj bodde på övervåningen. Villan är idag privatbostad.