Långholmens vintertull

Långholmsbron är en bro över Pålsundet som förbinder Söder Mälarstrand med Långholmen i Stockholm. Eftersom den sträcker sig ut till den tidigare fängelseön Långholmen, kallas bron populärt även Suckarnas bro, efter Suckarnas bro i Venedig.

Underofficershuset är en historiskt värdefull byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Byggnaden uppfördes på 1760-talet som bagarstuga, tvätt- och brygghus för Långholmens spinnhus. Fastigheten, som ägs och förvaltas av AB Stadsholmen, har blivit blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Fyrkanten är en byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Byggnaden uppfördes på 1780-talet som stall och vagnshus för Långholmens spinnhus. Som ersättning för en äldre stall- och ladugårdsbyggnad nere vid brofästet av Långholmsbron uppfördes i mitten på 1780-talet en ny byggnad av sten. Anläggningen byggdes som en kringbyggd gård. I norra flygeln fanns vagnshus, stall för fyra hästar och fähus för sex kor. I södra flygeln låg bland annat vedbodar. På grund av den fyrkantiga anordningen kallades byggnaden senare “Fyrkanten”. När det nya centralfängelset stod klar 1880 ändrades även en del rutiner, bland annat ersattes den militära vaktstyrkan med en civil sådan och ett stort behov av bostäder för fängelsets vaktpersonal med familjer uppstod. I samband med det byggdes Fyrkanten om till bostadshus för 14 gifta vaktkonstaplar.. När fängelseverksamheten lades ner i mitten på 1970-talet fanns planer att riva alltsammans. Centralfängelsets byggnad revs men Fyrkanten blev kvar och rustades upp. Idag finns lägenheter och utställningslokaler i byggnaden.

Riddarhuset är en byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Byggnaden var på 1730-talet kyrka för Långholmens spinnhus. Innan malmgården Alstavik blev spinnhus hade flera byggnader från Jochum Ahlstedts tid rivits bort. Kvar fanns bland annat några stallbyggnader vid Pålsundet och ett stenhus väster om Långholmsbrons brofäste, som hade varit Alstaviks smedja. Denna stenbod på- och ombyggdes 1733 till kvinnofängelsets nya kyrklokal. År 1754 inreddes den tidigare spinnhuskyrkan till bostad för en marketentare som levererade mat till fängelset men även till resande folk. 1774 upphörde marketentareuppdraget och huset ombyggdes istället till inspektorsbostad. Mellan åren 1828-58 användes byggnaden som sjukhus därefter var det väveri och fånglogement. På 1880-talet byggdes huset om för att inrymma bostäder för Långholmens centralfängelses vaktmanskap. Många var ogifta och kallades därför riddare, därav namnet. Efter avvecklingen av fängelset på 1970-talet och ombyggnad på 1990-talet innehåller Riddarhuset numera lägenheter och bakom den långa fängelsemuren finns lägenhetsförråd, cykelstall och soprum för de boende. Huset ägs och förvaltas av AB Stadsholmen.

Centralvakten är en byggnad på ön Långholmen i Stockholm. Byggnaden uppfördes på 1850-talet som kasern för vaktstyrkan på Långholmens centralfängelse. Idag finns där förskolan "Centralvakten". När man i december 1850 flyttade kronohäktet till Långholmen ökade kravet på bevakning. Strax öster om Alstavik uppfördes åren 1858-1859 en stor kasernbyggnad som senare kallades "Centralvakten". Byggnaden är ett tvåvånings stenhus med sadeltak och putsade fasader, avfärgade i ockra. En attika mot söder understryker byggnadens monumentalitet. När den militära vaktstyrkan ersattes med civil personal på 1880-talet byggdes huset om för centralvakt och bostäder till fängelsepersonalen. Samtidigt uppfördes den stora byggnaden för centralfängelset nordväst om Centralvakten. När det nya centralfängelset stod klar 1880 ändrades även en del rutiner, bland annat ersattes den militära vaktstyrkan med en civil sådan och ett stort behov av bostäder för fängelsets personal med familjer uppstod. I samband med det byggdes kasernen om till rymliga bostäder för fängelsets tjänstemän.. När fängelseverksamheten lades ner i mitten på 1970-talet fanns planer att riva alltsammans. Centralfängelsets byggnad revs men Centralvakten blev kvar och byggdes om till personalbostäder. Sedan 1986 finns här även en förskola.

Långholmen är en ö i Stockholms innerstad som också utgör en egen stadsdel, bildad 1933. Långholmen är 1 380 meter lång och 405 meter bred och har en areal av 36 hektar. Den är belägen mellan Kungsholmen och Södermalm. Mellan Södermalm och östra Långholmen löper det smala Pålsundet. Långholmskanalen skiljer västra Långholmen från Reimersholme. Västerbron sträcker sig över Långholmen och har här sitt södra landfäste innan den fortsätter till Södermalm. Själva ön kan nås via två broar; Pålsundsbron i öst och Långholmsbron i väst. Den tidigaste bebyggelsen på Långholmen var Långholmens sjötull. Långholmen var i många år Stockholms fängelseö, här låg fram till 1975 Långholmens centralfängelse och på 1700-talet och tidigt 1800-tal kvinnofängelset Långholmens spinnhus. På ön ligger också Mälarvarvet med anor tillbaka till 1680-talet. Idag innehåller Långholmens gamla fängelsebyggnader bland annat hotell, vandrarhem, värdshus, folkhögskola, förskola, bostäder och lokaler för hantverk. Långholmen har ungefär 125 bofasta individer.

Reimersholmsbron är en bro i Stockholm, som leder från Södermalm till Reimersholme. Nuvarande bro uppfördes 1942 och fick sitt nuvarande namn 1949. Ett äldre namn är Reimersbron.

Bergsunds Mekaniska Verkstads AB är en tidigare varvs- och verkstadsindustri belägen intill Liljeholmsviken vid Bergsund, Hornstull, på Södermalm i Stockholm.

Bergsund är ett informellt område på västra Södermalm i Stockholms innerstad vid bron över till Reimersholme. Det omfattar det område som fram till 1929 var platsen för Bergsunds Mekaniska Verkstad. Sedan verksamheten på fabriksområdet avvecklats bebyggdes det med bostäder.

Alstavik är en malmgård på Långholmen i Stockholm. När Alstavik uppfördes år 1670 var det den första stenbyggnaden på Långholmen. Alstavik var kvinnofängelse (Långholmens spinnhus), och efter 1825 en del av Långholmens centralfängelse. Efter nedläggningen av fängelset på 1970-talet blev Alstavik värdshus.

Långholmens rasp- och spinnhus, i dagligt tal kallat Långholmens spinnhus, var ett kvinnofängelse beläget på Långholmen som var aktivt fram till och med år 1825. Början till fängelset kom att utgöras av den år 1649 uppförda malmgården Alstavik på Långholmen. Denna byggnad kom staten att förvärva år 1724 för att använda som ett rasp- och spinnhus. Malmgården byggdes senare ut i flera omgångar för att rymma fler intagna. År 1825 kom spinnhuset att flyttas till Centralfängelset på Norrmalm. Därefter började Långholmens centralfängelse sin verksamhet.

Lorensberg 1 är en fastighet vid Söder Mälarstrand 115 på Södermalm i Stockholm. Byggnaden är ett av de få bevarade äldre bostadshus längs Pålsundets södra sida som idag utgör Pålsundsparken. Fastigheten ägs och förvaltas av AB Stadsholmen och är grönmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär ”särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.