Flemingska palatset

Kvarteret Æolus (även AEolus eller Aeolus) är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Österlånggatan i väster, Slottsbacken i norr, Skeppsbron i öster och Telegrafgränd i söder. Området för dagens kvarter Æolus kom till efter 1640-talet då Östra stadsmuren revs och ny byggbar mark anlades på delvis utfylld mark längs Skeppsbron. Æolus är Skeppsbroradens nordligaste kvarter med Stockholms slott som granne. Dagens kvarteret Æolus är norra delen av den medeltida stadsdelen Våmbafjärdingen mellan Sanden (dagens Slottsbacken) och Lindhwidz grend (dagens Telegrafgränd).

Österlånggatan ligger i Gamla stan i Stockholm, och sträcker sig i nordsydlig riktning från Slottsbacken till Järntorget, Stockholm.

Förgyllta Remmaren (även Förgylta eller Förgyllda Remmaren) var en vinkällare som på 1600-talet låg i kvarteret Pegasus vid Österlånggatan 6 i Gamla stan, Stockholm.

Skomakare-Källaren, Café och Restaurant, var en svensk restaurang som etablerades under slutet av 1700-talet och fram till 1903 låg i kvarteret Pegasus på hörnet av Slottsbacken och Bollhusgränd i Gamla stan i Stockholm.

Numismatiska biblioteket finns på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm. Biblioteket är en filial till Vitterhetsakademiens bibliotek. Numismatiska biblioteket består av cirka 600 hyllmeter böcker och tidskrifter. Bibliotekets samlingar innehåller litteratur som handlar om mynt och medaljer från hela världen, med tyngdpunkten lagd på Europa. Det mesta som skrivits inom svensk numismatik går att hitta i biblioteket, men numismatisk litteratur från de andra nordiska länderna är också väl representerad. Förutom numismatisk litteratur finns även litteratur om svenska banker och svensk ekonomisk historia. De äldsta böckerna är från 1500-talet och bland ovanligheterna finns också en specialsamling, Lovisa Ulrikas numismatiska boksamling.

Ekonomiska museet – Kungliga Myntkabinettet är ett svenskt museum för ekonomisk historia. Sedan 2020 finns museet i samma byggnad som Historiska museet på Narvavägen 13-17 i Stockholm. Museet upprätthåller ett nationellt myntfyndregister som används av såväl forskare som en intresserad allmänhet. Ekonomiska museet ingår i myndigheten Statens historiska museer.

Gubbens gård och Gummans gård är en inofficiell beteckning för två platser vid norra respektive södra sidan om Slottsbacken i Gamla stan i Stockholm. Enligt traditionen avses med ”Gubben” Oscar II som brukade gå ut här för en promenad i slutet av 1800-talet.

Kvarteret Bootes är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Österlånggatan i väst, Telegrafgränd i norr, Skeppsbron i öst och Skeppar Karls gränd i syd. Området för dagens kvarter Bootes kom till efter 1640-talet då Östra stadsmuren revs och ny byggbar mark anlades på delvis utfylld mark längs Skeppsbron. Dagens kvarteret Bootes ligger mitt i den medeltida stadsdelen Våmbafjärdingen mellan Skepper Karls grändh (dagens Skeppar Karls grend) och Lindhwidz grend (dagens Telegrafgränd).

Kvarteret Pegasus är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Slottsbacken i norr, Österlånggatan i öster, Köpmantorget i söder och Bollhusgränd i väster. Kvarteret består idag av sex fastigheter: Pegasus 3, 4, 6, 8, 10 och 11. Största byggnaden i kvarteret är Kammarkollegiet, beläget i Pegasus 6.

Marsyasteatern (även Marsyas-Teatern) var en teater vid Österlånggatan 13 i Gamla stan i Stockholm. Teatern existerade mellan 1953 och 1970 och hade sitt namn efter kvarteret Marsyas där den var belägen.

Stockholms telegrafstation (även kallad Ridderstolpska huset) är en byggnad i kvarteret Aeolus vid Skeppsbron 2 i Stockholm. Fastigheten avser hörnhuset Skeppsbron/Slottsbacken och är ihopbyggd med Flemingska palatset vid Slottsbacken 8. Telegrafstationen gav 1876 namnet till Telegrafgränd som begränsar kvarteret mot syd. Fastigheten är statligt byggnadsminne sedan 1935.

Västerviks skeppskompani var ett rederi som bildades år 1646 och upphörde 1680, som mest sysslade med saltimport från Portugal. Kompaniet, som även kallades Stora saltkompaniet var hemmahörande i nuvarande Gamla Stan i Stockholm, men skeppen byggdes i Västervik och det var en tid Sveriges största skeppsredare.. År 1666 hade rederiet en fartygskapacitet på 2 700 skeppsläst. Utöver import av salt från Portugal och ibland från Frankrike importerades även vin från Rouen. Detta skedde då med rederiets mindre fartyg, (bojorter), eftersom Rouens hamn var för grund för de större skeppen. Frakten på utresan bestod oftast av beck och tjära, ofta med järn som barlast. Som för många andra rederier vid denna tid hyrdes även fartyg ut till staten för krigstjänst, bland annat vid Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660 där minst tre av rederiets fartyg (Småland, Östergötland och Leoparden) gjorde tjänst.En av delägarna i företaget var Maria Sofia De la Gardie som var en av dåtidens största företagare i Sverige. Andra tidiga delägare var Axel Oxenstierna, amiral Erik Ryning, Joachim Lillienhoff, Louis De Geer samt köpmannen Jakob Momma, som senare adlades som Jakob Reenstierna.I och med Jakob Momma-Reenstiernas inträde som delägare och meddirektör 1665 blev det oenighet mellan ägarna, och företaget delades 1666. Bland de som utträdde var Maria Sofia De La Gardie och arvingarna efter Louis De Geer.I Stockholm köpte Västerviks skeppskompani 1647 en tomt i kvarteret Aeolus, söder om Slottsbacken med adress Skeppsbron 2 och uppförde där ett packhus för sin verksamhet. Här hade företaget magasin och kontor. Packhuset var granne till Flemingska palatset och kallades Saltkompaniets hus. Företagets verksamhet (bland annat saltimport) gav även namn till gränden som begränsade tomten mot syd; Saltkompaniegränden. År 1868 revs Saltkompaniets hus för att ge plats åt Stockholms telegrafstation och 1876 döptes Saltkompaniegränden om i Telegrafgränd.