Kulturen

Historiska museet i Lund, tidigare Lunds universitets historiska museum, som är en del av Lunds universitet, är ett museum, vars utställningslokaler ligger vid Krafts torg i Lund.

Krafts torg är en plats i centrala Lund. Platsen ligger sydöst om Lundagård med Historiska museet i norr, domkyrkan och Liberiet i väster och domkapitlet i öster. Ledet "kraft" i namnet är en förvanskad form av "krypta" och syftar på domkyrkans krypta som vetter mot platsen. Torget har givit namn till en av centrala Lunds gamla rotar: Krafts rote. Under medeltiden fungerade Krafts torg som kyrkogård. I senare tid låg en av staden Lunds viktigaste offentliga brunnar här. Här förekom även en del kommers då torget var en mötespunkt för bönderna kom från nordost in till staden. Mitt på platsen finns det offentliga konstverket Intighet som placerats där av av Uarda-akademien.

Tegnérsplatsen är en 1853 invigd plats i centrala Lund, söder om AF-borgen och invid parken Lundagård. På Tegnérsplatsen står en staty över Esaias Tegnér av Carl Gustaf Qvarnström.

Svartbrödraklostret, eller Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalena. var ett dominikankloster i Lund,som grundades år 1221 som det första dominikanklostret i Norden. Dominikanmunkarna, eller svartbröderna som de också kallas, är en tiggarorden. Orden instiftades av Dominicus 1216. Namnet "svartbröderna" fick de därför att de är klädda i svart mantel med kapuschong. Dominikanernas främsta uppgift var att i apostolisk anda utbreda och fördjupa tron genom predikan och undervisning. Ordens grundare Dominicus besökte själv Danmark och troligen även Lund i början av 1200-talet. Svartbrödraklostret i Lund var en stor anläggning med en kyrka som låg längs Kiliansgatan, mitt emot domkyrkans absid. I samband med reformationen upplöstes klostret och raserades troligen omgående. Länge var det okänt var klostret var beläget och det var först år 1940 som man genom arkeologiska fynd kunde slå fast dess plats. År 1947 återkom dominikanerna till Lund och etablerade sig på Råbygatan vid Mårtenstorget. Sedan 1993 ligger konventet på Sandgatan i Lund.

Kiliansgatan är en gata i Lund, som går i en båge mellan Krafts torg/Sandgatan vid Lunds domkyrkas absid och Mårtenstorget. Den passerar Magle Stora Kyrkogata, Skomakargatan och Magle Lilla Kyrkogata. Den norra delen av Kiliansgatan kallades tidigare Lilla Kungsgatan, vilken fortsatte västerut från Krafts torg i dåvarande Stora Kungsgatan, numera Kungsgatan, fram till Stortorget. Utmed gatan finns två byggnadsminnen: Kanikresidenset med Folkets hus och Lunds stadsteater, samt Bruniushuset från 1840. Vid gatan finns också Lunds Ungdoms- och Hemgård och Lunds Dans- och Musikalgymnasium. Mellan 1221 och reformationen på 1500-talet, låg Svartbrödraklostret, med en kyrka, längs Kiliansgatan. Klostret, som var det första dominikanerklostret i Danmark, var byggt helt i tegel. Det revs tidigt efter reformationen. Det har funnits bebyggelse i kvarteret Svartbröder, som omges av Kungsgatan, Kiliansgatan och Skomakargatan, sedan tidigt 1000-tal. Kvarterets nuvarande form antas vara den ursprungliga och de omgivande gatorna har sannolikt funnits där i någon form sedan tidig medeltid. Kiliansgatans sträckning, samma som nuvarande, men utan namn, finns dokumenterad i Johannes Meijers karta över Lund från 1600-talet

Kraftskyrkan var under medeltiden en kyrkolokal för boende i Krafts rote i Lund, nämligen kryptan i Lunds domkyrka. Lund hade på denna tid uppemot ett tjugotal sockenkyrkor, och församlingarna var små. Först efter reformationen i Danmark 1536, efter vilken de flesta sockenkyrkorna i Lund revs, omorganiserades Lunds domkyrkoförsamling till att omfatta större delen av staden Lund med ytterligare nitton församlingar. Namnet kommer av krypta. En del av den plats som idag är Krafts torg var under medeltiden kyrkogård för Kraftskyrkan. Begravningsplatsen fanns kvar fram till 1816. År 1832 omvandlades kyrkogården till en öppen plats. Lunds domkyrkas krypta har, arkitektoniskt sett, i stort sett förblivit orörd sedan 1123. Kryptan kännetecknas av sina många och tätt ställda pelare, vilka skiljer sig mycket från varandra stilmässigt. Mannen bakom utförandet anses vara kyrkans förste arkitekt, Donatus. Kryptans huvudaltare är det äldsta altaret i Lunds domkyrka.

Kvarteret Sankt Mikael är ett kvarter i Lunds stadskärna. Det omfattade ursprungligen de båda nuvarande kvarteren Sankt Mikael och Sigrid och låg mellan Krafts torg, Kiliansgatan, Magle Stora kyrkogata, Själsbodagatan och Stora Algatan. Kvarteret Sigrid uppstod genom en avstyckning av kvarteret Sankt Mikael 1866, då Stora och Lilla Sigridsgatorna lades ut, namngivna efter tomtägaren Sigrid Cedergren. Kvarteret ägdes under medeltiden av Dominikanerkonventet i Lund. Klosterbyggnader uppfördes i den västra delen av kvarteret längs Kiliansgatan mellan 1221 och reformationen på 1500-talet. I den östra delen, där Stora Sigridsgatan går idag, låg under medeltiden sockenkyrkan Sankt Mikaels kyrka.

Lunds domkyrkoförsamling är en församling i Lunds kontrakt i Lunds stift. Församlingen ligger i Lunds kommun i Skåne län och ingår i Lunds pastorat. Församlingens område omfattar centrala Lund.

Sankt Pauls kyrka, eller i den danska namnformen Sankt Povls kyrka, var en medeltida kyrka från 1100-talet i Lund. Kyrkan, som var helgad åt aposteln Sankt Paulus, låg någonstans under östra delen av de centrala delarna av Akademiska Föreningens byggnad. Den hade troligen ett långsmalt långhus och kvadratiskt kor. Sankt Pauls kyrka nämns i en skriftlig källa första gången 1285. Den 20 augusti 1299 upprättade kanikprästen Kristian i Lund sitt testamente, i vilket han föreskrev bland annat, att ett belopp skulle gå till Sankt Pauls kyrka i Lund. När Akademiska Föreningens byggnad, AF-borgen, byggdes till norrut 1909, med bland annat sitt runda torn, hittades gravar på kyrkogården som omgav kyrkan. Ytterligare gravar hittades 1947, då en oljetank skulle grävas ner. De äldsta funna gravarna har daterats till 1100-talet. År 2006 gjordes det grävningsarbeten för att dra ledningar, och då hittades en mindre del av kyrkans grundmurar.

Ej att förväxla med nutida Sankt Laurentii kyrka, Lund Sankt Laurentiuskyrkan är en nutida benämning på en medeltida stavkyrka i Lund, som uppfördes 975 och var den näst äldsta kyrkan i staden. Den uppfördes enligt en hypotes av en Toke Gormsen, som skulle varit regent i Skåne under Harald Blåtands tid. Existensen av en skånsk kung Toke ifrågasätts dock. Kyrkan uppfördes i ett område norr om det norra tvärskeppet i nuvarande Lunds domkyrka. Det har vid utgrävningar 1908 och 1941–1942 hittats ett antal kistor där, men själva kyrkan har inte hittats. De äldsta kistorna har med dendrokronologisk analys daterats till Harald Blåtands regeringstid, omkring 979–980. Kyrkan har troligen varit helgad åt Sankt Laurentius, liksom den senare på samma plats uppförda domkyrkan. Kyrkogården runt kyrkan användes fram till omkring 1010 och det beräknas ha funnits mellan 30 och 50 gravar där.

Lundagård är en park i centrala Lund, belägen mellan domkyrkan i söder och Kungshuset. Det är Lunds äldsta park. Grunden till den nuvarande parkanläggningen lades på 1700-talet av överhovintendenten Johan Hårleman. Lundagård blev därigenom en naturlig mötesplats för ”flanörer, studenter och stadens borgerskap”, en oas i den vid tiden i övrigt trädfattiga staden. I väster avgränsas Lundagård av Kyrkogatan och i öster vetter den mot bland annat Tegnérsplatsen och Krafts torg. Direkt norr om Lundagård ligger Universitetsplatsen vilken i mycket utgör en naturlig fortsättning av parken. I väst, mot platsen där tidigare Stora Kyrkogatan möter Lilla Gråbrödersgatan, låg tidigare Lilla torg.

Liberiet är en byggnad belägen i centrala Lund precis söder om Lunds domkyrka. Byggnaden dateras till 1400-talets senare del. Byggnadens användningsområde har ändrats flera gånger. Från början hade domkapitlet sitt bibliotek i byggnaden, därav namnet som härstammar från latinets Liber, bok. Huset är från 2008 Pilgrimsplats Liberiet, en mötesplats för det nära samtalet, en kopp kaffe, en stunds vila och stillhet. Här finns pilgrimslitteratur, information om pilgrimsvägar mm.