Älvsborg

Klippans kulturreservat är ett kulturreservat vid området Klippan vid Södra älvstranden i Göteborg. Reservatet ingår i kommunens bevaringsprogram sedan 1975. Området är bebyggt runt Gamla Älvsborgs fästning och hamnområdet vid Göta älv.

24 kvadrat var Sveriges minsta dansscen 2002–2010, belägen i det gamla Sockerbruket (Banehagsgatan 1J) i Klippan Västra i Göteborg. Konstnärliga ledare är koreografen Gun Lund och Lars Persson, även verksamma i kompaniet E=mc2 danskonst. Sedan 2002 har de bjudit in och presenterat danskonstnärer från ett tjugotal länder att uppträda på den lilla scenen.

Klippan är ett område som gränsar mot älvstranden i västra delen av Göteborg, nära Älvsborgsbron. Klippan ligger i stadsdelen Majorna, tillhör stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné och ingår i primärområdet Kungsladugård.

Sjömagasinet är en exklusiv restaurang vid Klippan på Södra älvstranden i Göteborgs hamninlopp som drivs av Jennie Selin och Mats Sjölander. Restaurangen öppnades 1984 och drevs av Göteborgs kommun fram till mars 1994 då den togs över av krögaren Leif Mannerström och hans kompanjon Lars Ahlström. År 2010 såldes restaurangen till Ulf Wagner som drev den tillsammans med köksmästaren Gustav Trägårdh. Trägårdh blev Årets kock samma år och vann sedan tävlingsprogrammet Kockarnas Kamp på TV4, 2014. I april 2021 togs Sjömagasinet över av Jennie Selin och Mats Sjölander som driver vidare med klassiska fisk- och skaldjursrätter. Sjömagasinet har gästats av många kända artister, som Bruce Springsteen, Rolling Stones, U2 med flera under deras besök i Göteborg. Restaurangen hade åren 1999–2010 en stjärna i restaurangguiden Guide Michelin Rouge. År 2013 tilldelades restaurangen återigen en stjärna. År 2018 förlorade restaurangen åter stjärnan.

Sankta Birgittas kapell är en kyrkobyggnad som tillhör Carl Johans församling i Göteborgs stift. Den ligger i Klippan i stadsdelen Majorna i Göteborgs kommun. Den är en av stiftets populäraste bröllopskyrkor.

Tullpaviljongen är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg. Byggnaden uppfördes år 1919. På 1870-talet byggdes en tullpaviljong på en pir ut från tullhuset på land, för att underlätta kontakten med båtarna. Den byggdes om år 1890 och ersattes med den nuvarande år 1919. På 1970-talet behövde älven muddras för att Eriksbergsvarvets nybyggda supertankers skulle kunna sjösättas. Tullpaviljongen flyttades därför år 1975 till Adolf Edelsvärds gata och blev på 1980-talet en del av restaurang Sjömagasinet.

Klippans skolhus är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg. Byggnaden ritades av Adolf W. Edelsvärd och uppfördes åren 1856–58. David Carnegie d.y., ägare till porter- och sockerbruken i Klippan, lät uppföra skolbyggnaden, vilken ersatte ett mindre skolhus, som låg utanför porterbrukets ingång. Arkitekten Adolf W. Edelsvärd hade tidigare ritat det intilliggande Sankta Birgittas kapell. Byggnaden är uppförd i tegel med lister, pilastrar och omfattning i gul klinker och en fotmur i granit. Nedervåningen rymde en skolsal för 50–60 små barn, tambur och två och rum och kök för lärarinnan. På övervåningen fanns en skolsal för 40–50 elever, bibliotek och förråd. I Göteborgs stadsbyggnadskontors handlingar finner man att 1887 byggdes skolbyggnaden om till tjänstebostad åt bruksdirektören Gustaf Ekman, varvid övervåningen utvidgades. En flygelbyggnad uppfördes 1901, när Gustaf Ekman blivit chef för hela Carnegiebolaget. Under åren 1954–1957 gjordes ytterligare ombyggnader.

Ostindiska kompaniets corps-de-logi är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 6. Den var huvudbyggnad i det byggnadskomplex, som Svenska Ostindiska Companiet disponerade vid sin hemmahamn vid Göta älv, tre kilometer väster om det dåtida Göteborg. Byggnaden uppfördes år 1792 och tillhörde därmed kompaniets avslutande period. Byggnaden, i två våningar, uppfördes i furu- och grantimmer, och var målad med vit oljefärg. Nedervåningen inrymde fyra rum, två magasin, vistehus och förstuga, medan övervåningen var en större bostadslägenhet med åtta boningsrum, ett kök, två skafferier och en förstuga. Rummen på övervåningen hade tapeter av duk med påklistrat och målat papper, tak av gips och var försedda med kakelugnar. Även rummen i nedervåningen hade kakelugnar. Den välvda källaren, som är bevarad i ursprungligt skick, går upp i första våningen. I taket finns stora upphängningskrokar, i vilka ox- och svinkroppar hängdes innan de fördes ombord på skeppen. Magasinets fönster är täckt med blindfönster på fasaden. På 1850-talet inreddes magasinen till bostadsrum. Byggnaden utgjorde Ostindiska kompaniets ekiperingskontor fram till kompaniets konkurs år 1813. Skulptören Märta Taube-Ivarsson, syster till Evert Taube, hade en tid sin ateljé i en av lägenheterna. Byggnaden renoverades år 1966 och planer fanns att det därefter skulle användas som värdshus. Vid renoveringen minimerades påverkan på rumsindelningen och kakelugnarna bevarades. År 1977 hyrdes det ut till Sjöfartsverket och Trollhätte kanalverk. Sedan 1983 håller företaget Klippans Båtmansstation till i byggnaden, då de flyttade från magasinsbyggnaden, nuvarande Sjömagasinet, där de hållit till sedan år 1912, året efter företagets grundande.

Röda Byggnaden – Klippan 4 är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 4. Byggnaden uppfördes år 1762 och är en av de äldsta i området. Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med fogstruket tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen inrymde tre rum, kök, visterhus och förstuga, medan övervåningen inrymde tre boningsrum. I tre av rummen fanns tapeter med uppspänd och med limfärg målad duk, medan tre rum hade papperstapeter. I huset fanns fem potekakelugnar och en spis med stekugn. På kopparskylten på huset anges att det använts som boningshus och bagarstuga. Uppgiften om användningen som bagarstuga kommer från en teckenförklaring på H. Hallingers karta från år 1816. Uppgiften motsägs av att på en kopia av kartan anges byggnaden som tullhus, men utan uppgift om att den tidigare varit bagarstuga. Vid renoveringen åren 1967–1968 påträffades heller ingen bakugn. En mindre bagarstuga fanns från år 1783 alldeles intill. På Ostindiska Kompaniets tid bodde en sjökapten Palm, som ansvarade för utrustningen av kompaniets skepp, i huset. Under sina resor införskaffade han bambu, av vilket han byggde ett staket runt huset. Huset benämndes in på 1900-talet för Palmens hus. Från år 1815 disponerades huset av tullen. Vid renoveringen 1967–1968 visade det sig att de flesta rummen använts som förråd och inte varit tapetserade. Kakelugnarna var i dåligt skick och ersattes med tidstypiska från rivningshus i andra delar av Göteborg. Byggnaden inrymmer numera tre kontor och förvaltas av Göteborgs stads fastighetsbolag Higab.

Älvsborgs Kungsladugård var en kungsladugård i nuvarande stadsdelen Majornas 1:a rote i Majorna i Göteborg. Fram till 1868 låg egendomen i Örgryte socken i Sävedals härad, och borde därför egentligen tillfallit staden redan vid grundandet 1621. Gården ingår i Klippans kulturreservat och var en jordegendom till Älvsborgs slott från 1571 som hade fiskevatten, bedrev jordbruk och kreatursskötsel vilket försåg det kungliga slottet med livsmedel. Innan dess, från 1360-talet, utgjorde Sannegården på Norra älvstranden på Hisingen, basen för slottets försörjning. Man var ursprungligen knuten till Lindholmens slott, men behölls då Älvsborg byggdes för att försörja slottet. Slottets funktion upphörde kring 1340. Kungsgårdens första byggnader låg inom det nuvarande området: Slottsskogsgatan-Carnegiegatan-Birgittagatan-Ostindiegatan. Kungsgårdens storhetstid var 1571-1612. Då Nya Älvsborg omkring 1660 ersatte Älvsborgs slott som befästningsverk, erhöll landshövdingarna Kungsladugård som löneförmån och sommarresidens. Landshövdingen och ståthållaren på Älvsborgs slott var samma person före 1634, men då de mer moderna länen bildades samma år, blev gården löneförmån först åt landshövdingen i Älvsborgs län och därefter åt landshövdingen i Göteborgs och Bohus län 1658. Ägorna omfattade som mest (ungefär) nuvarande Majorna, Olivedal, Stigberget, Kommendantsängen, Änggården, Slottsskogen (namngiven efter slottet Älvsborg) samt del av Masthugget, Annedal och Risåsen (på vilken Skansen Kronan ligger) och hade 1868 en areal av 370,21 hektar (749 tunnland 30,35 kappland). Den cirka 230 kvadratmeter stora manbyggnaden ligger fortfarande kvar på den östra sidan, i det 40:e kvarteret Älvsborg i stadsdelen Majornas 1:a rote i Älvsborgsgatans förlängning. Den ritades av Göteborgs stadsarkitekt H.J. Strömberg och uppfördes 1863 av byggnadsfirman Bark & Warburg. Älvsborgs fästning förlorade sin strategiska betydelse i samband med Roskildefreden 1658 och fästningen revs 1660-1673. Kungsladugården övergavs, närmast ödelades. Också det formella sambandet mellan slottet och Kungsladugården upphörde, och fästningens kommendant flyttades till Bohus fästning. Kungsladugårdens huvudbyggnad hade från början varit en tjänstebostad för kommendanten. Utmed älven anlades på Kungsladugårdens marker under 1700-talet ett stort antal salterier, trankokerier, varv (Kustens och "Baggens"), grytgjuterier, glasbruk, sågkvarnar och brädgårdar. Samtliga ägare var "torpare" under Kungsladugården och erlade en årlig summa samt dagsverken som anpassades efter varje tomt. Bostäder behövdes nu för både tjänstemän och arbetare, och vid sidan av arbetarnas och sjöfolkets anspråkslösa hus med små kålhagar, växte även större köpmansgårdar med stora trädgårdar upp. Kungsladugården blev därmed huvudgård för hela Majornaområdet, vilket ledde till den framväxande bebyggelse som under lång tid utgjorde en förstad till Göteborg. Hela området införlivades med staden 1868. Platsen för ladugårdsbyggnaden motsvarar precis den större parkering som ligger i den sydöstra delen av området Klippan vid Oscarsleden, med tomtnummer 720:340. Ladugården brann ner den 27 december 2003. De äldsta delarna av byggnaden var från 1751.

Kungsladugårds mangårdsbyggnad blev uppförd 1863 vid Älvsborgs Kungsladugård i Klippan i Göteborg efter ritningar av Göteborgs stadsarkitekt Hans Jacob Strömberg. Manbyggnaden ligger på den östra sidan, i det 40:e kvarteret Älvsborg i stadsdelen Majornas 1:a rote i Älvsborgsgatans förlängning. Fram till 1890-talet hyrdes byggnaden av Carnegieska bruket som tjänstebostad för Sankta Birgittas kapells brukspredikant, därefter av lantbrukare som in på 1920-talet höll djur på gården. Från 1900-talets mitt har huset hyrts ut till föreningar och kommunala verksamheter. Sedan 1975 ingår det i Klippans kulturreservat. Husets föregångare var en byggnad som flyttats till Klippan 1665 från kungsladugårdens gamla plats vid Jaegerdorffsplatsen. 1734 blev gården sommarresidens och löneförmån för Göteborgs landshövdingar. Få av dem vistades där. Till undantagen hörde Lorentz Kristoffer Stobée, som på 1740-talet anlade trädgården öster om huset. Det sista av Stobées odlingar försvann på 1970-talet. Kvar idag finns ett dussintal fruktträd. Adressen är Klippan 5.

Klippans värdshus är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 12. Byggnaden uppfördes år 1762 och har blivit berömd genom skeppsprästen Jacob Wallenbergs bok Min son på galejan. Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen rymde fyra rum, kök och förstuga, medan övervåningen hade tre rum, kök och förstuga. Väggarna i rummen var klädda med papperstapeter och det fanns fem pottekakelugnar i huset. Det ena köket var försett med bakugn. År 1844 var bakugnen igenmurad, då det fanns en gemensam bagarstuga alldeles intill. Jacob Wallenberg besökte värdshuset i väntan på sin avresa med skeppet Finland år 1769 och skildrade i Min son på galejen, kapitlet "Om Klippans behagligheter", händelsen. Värdshuset ägdes av Volrath von Ölthen och arrenderades av värdshusvärden James Carnegie under åren 1762–1770. År 1770 flyttade Carnegie till Göteborg och drev ett kaffehus vid Köpmansgatan intill Tyska kyrkan. Under 1770- och 1780-talen var Hans Wikström värdshusvärd i Klippan. Värdshuset såldes av Göteborgs stad till David Carnegie d.y. år 1856, varefter huvudbyggnaden år 1858 inreddes till privatbostad åt tre familjer. Under åren 1966 till 1972 hade Galleri Kusten utställningar i bottenvåningen, varefter verksamheten flyttade till Ankarsmedjan i Klippan. Byggnaden restaurerades 1974 och lägenheter för fyra familjer inreddes. Den ägs och förvaltas av Familjebostäder i Göteborg.