Kurfürstendamm

Cyperns ambassad i Berlin har som uppgift att främja Cyperns politiska, ekonomiska, kulturella och andra intressen i Tyskland. Ambassadens adress är Kurfürstendamm 182. Den nuvarande ambassadören är Minas A. Hadjimichael.

Savignyplatz station är en järnvägsstation för Berlins pendeltåg (S-bahn) och ligger nära Savignyplatz i stadsdelen Charlottenburg, Berlin. Stationen öppnades 1896 och är den yngsta stationen längs centrala järnvägslinjen Berlins stadsbana.

Berlin Charlottenburg är en järnvägsstation i stadsdelen Charlottenburg, Berlin. Stationen trafikeras av Berlins pendeltåg (S-bahn) och av regionaltåg. I anslutning till stationen finns en tunnelbanestation Wilmersdorfer Strasse på linje U7. Berlin Charlottenburg station och Wilmersdorfer Strasse tunnelbanestation är tillsammans en större knutpunkt för pendeltåg och tunnelbana. Wilmersdorfer Strasse är även en av Berlins större affärsgator samt en gågata.

Fehrbelliner Platz är ett torg i stadsdelen Wilmersdorf i Berlin som är en viktig trafikknutpunkt. Den ligger där Hohenzollerndamm korsar Brandenburgische Strasse. Den har fått sitt namn efter staden Fehrbellin och Slaget vid Fehrbellin 1675 då Carl Gustav Wrangels svenska trupper tvingades tillbaka från Mark Brandenburg av kurfürstens trupper. Sedan Stor-Berlin skapats 1920 kom platsen att utvecklas till plats för kontorsbyggnader och idag återfinns är delar av Berlins senats administration. Platsen kännetecknas idag dels av de monumentala byggnader som kom till under 1930-talet. Ett av dem är Otto Firles kontorshus för Nordstern-Versicherung. Denna byggnad uppfördes inom ramen för Adolf Hitler och Albert Speer planerade nygestaltning av Berlin, Welthauptstadt Germania och var en av de få som hann uppföras under detta projekt. I kontrast till dessa står stationsbyggnaden för tunnelbanestationen Fehrbelliner Platz från 1970-talet av Rainer G. Rümmler. År 1913 fick platsen en tunnelbanestation, som sedan byggdes ut till att idag betjäna två tunnelbanelinjer.

För tunnelbanestationen, se Bismarckstrasse (Berlins tunnelbana).Bismarckstrasse (tysk stavning: Bismarckstraße), är en omkring 1,5 kilometer lång huvudgata i västra Berlin som sammanbinder torgen Sophie-Charlotte-Platz och Ernst-Reuter-Platz. Gatan är del av den stora rätlinjiga öst-västliga genomfartsleden Bundesstrasse 2/5 som sammanbinder Berlins centrum med Spandau. I väster övergår gatan i Kaiserdamm och i öster i Strasse des 17. Juni. Gatan fick sitt nuvarande namn 1867 då den döptes efter den preussiske kanslern Otto von Bismarck. I början av 1900-talet breddades gatan till en paradgata enligt mönster efter Paris boulevarder. Till de mest kända byggnaderna vid gatan hör Deutsche Oper Berlin. Tunnelbanelinjen U2 löper under gatan längs hela dess sträckning, med stationerna Ernst-Reuter-Platz, Deutsche Oper, Bismarckstrasse och Sophie-Charlotte-Platz.

Schillertheater är en teaterbyggnad i stadsdelen Charlottenburg i Berlin. Under 1920- och 1930-talen fanns Preussisches Staatstheater Berlin i byggnaden och 1951-1993 Staatliche Schauspielbühnen Berlin. Idag hyrs Schillertheater ut till föreställningar och evenemang.

Uhlandstrasse är en gata i stadsdelsområdet Charlottenburg-Wilmersdorf i Berlin och går parallellt med Bundesallee i nord-sydlig riktning. Gatan är en typisk innerstadsgata med sin blandning av bostadshus och affärer. Gatan fick sitt namn 1885 i Charlottenburg efter diktaren Ludwig Uhland och förlängdes 1893 till Wilmersdorf och blev det nya namnet på Valerienstrasse.

Deutsche Oper Berlin (Charlottenburgoperan) är ett operahus i Berlin i Tyskland. Operan uppfördes i Charlottenburg 1911 för Deutsches Opernhaus och öppnades året därpå den 7 november med Ludwig van Beethovens Fidelio. Efter att Charlottenburg 1920 blivit en del av Berlin döptes operan 1925 om till Städtische Oper. Operan hade då 2 300 sittplatser. Under nazitiden stödde Joseph Goebbels operan och tog tillbaka namnet Deutsches Opernhaus. Operan byggdes om av Paul Baumgarten 1935. Byggnaden förstördes av det brittiska flygvapnet den 23 november 1943. Föreställningar fortsatte fram till 1945 i Admiralspalast. Detta förstördes senare under andra världskriget. Efter andra världskriget hade Städtische Oper sina föreställningar i Theater des Westens byggnad på Kantstrasse. Dagens byggnad stod klar på Bismarckstrasse 1961 och den första föreställningen var Mozarts Don Giovanni den 24 september. Samma år tog man dagens namn Deutsche Oper Berlin på initiativ av dirigenten Ferenc Fricsay som en reaktion på byggandet av Berlinmuren. En minnessten, Der Tod des Demonstranten, över dödsskjutningen av Benno Ohnesorg 1967 finns vid operan. I april 2001 avled den italienske dirigenten Giuseppe Sinopoli på podiet medan han dirigerade Verdis Aida.

Literaturhaus Berlin på Fasanenstraße i Berlin-stadsdelen Charlottenburg grundades 1986. Det brukar anges som förebild för många av dagens litteraturhus, både i Tyskland och internationellt.Man bedriver en mångfald av aktiviteter kring samtida litteratur, som Lesungen (Autorenlesungen, författare läser ur och samtalar om böcker inför publik), föredrag, utställningar, fortbildningsseminarier och dylikt. I byggnaden finns även bokhandel och café. Litteraturhuset drivs av en icke-kommersiell förening i samarbete med staden Berlin.I samarbete med radiokanalen rbbKultur delar man varje år ut Walter Sernerpriset.

Telefunken-Hochhaus var tidigare kontor för Telefunken men är idag en av Technische Universität Berlins byggnader. Telefunken-Hochhaus ligger vid Ernst-Reuter-Platz. Högst upp i den 80 meter höga byggnaden finns en personalmatsal med panoramautsikt över Berlin. Telefunken-Hochhaus byggdes 1958-1960 Telefunken-Hochhaus byggdes som huvudkontor för AEG:s dotterbolag Telefunken och användes senare av AEG-Telefunken sedan företagen fusionerats. 1975 såldes byggnaden till Berlins senat och idag används den av TU Berlin och flera andra institutioner. Byggnaden ritades av Paul Schwebes och Hans Schoszberger som utgick från Ernst-Reuter-Platz som skapads av Bernhard Hermkes. När byggnaden stod klar var det Berlins högsta kontorsbyggnad.

Käthe Kollwitzmuseet i Berlin är ett av tre museer i Tyskland som är tillägnade Käthe Kollwitz konst. De andra två är Käthe Kollwitzmuseet i Köln och Käthe-Kollwitz-Haus Moritzburg i Moritzburg i Sachsen. Käthe Kollwitzmuseet i Berlin öppnades 1986 på basis av en privat samling tillhörande den 1993 avlidna galleristen Hans Pels-Leusden. Denne samlade konst av Käthe Kollwitz efter att 1950 ha övertagit Buch und Kunst vid Olivaer Platz i dåvarande Västberlin. År 1965 organiserade han sin första Käthe Kollwitz-utställning. Han kom också att låna ut verk till internationella utställningar. Han donerade 95 tryckta grafiska verk, 40 teckningar och tio originalaffischer till museet. Museet ligger i en stadsvilla på Fasanenstrasse 24 i stadsdelen Charlottenburg. Huset byggdes 1871 och byggdes 1897 om till ett palats i senklassisistisk stil. Byggnaden förföll efter andra världskriget men restaurerades under 1980-talet för att bli museum.Käthe Kollwitzmuseet i Berlin visar i en permanent utställning på tre våningsplan, stora delar av Käthe Kollwitz konstnärskap. Efter en introduktion på bottenvåningen, till Berlin under Kollwitz tid, följer tre våningar med hennes arbeten, där man får följa utvecklingen genom de över 50 år hon levde i staden. Självporträtten visar Käthe Kollwitz över ett tidsspann som sträcker sig från en leende ungdom till hög ålder. Museet visar vanligtvis också två separatutställningar varje år, där nutida konstnärer ställer ut verk i dialog med Käthe Kollwitz arbete.

Ernst-Reuter-Platz är ett torg och en trafikknutpunkt i stadsdelen Charlottenburg i västra Berlin.