Styrsö

Styrsö landskommun var en tidigare kommun i dåvarande Göteborgs och Bohus län.

Styrsö socken i Västergötland ingår i Askims härad, ingår sedan 1974 i Göteborgs kommun och motsvarar från 2016 Styrsö distrikt. Socknens areal är 23,94 kvadratkilometer varav 23,52 land. År 2000 fanns här 4 449 invånare. I socknen ligger öarna tillika tätorterna Asperö, Brännö, Donsö, Vrångö och Styrsö med sockenkyrkan Styrsö kyrka, samt småorten Köpstadsö. Till Styrsö hör också Vinga fyrplats.

Styrsö distrikt är ett distrikt i Göteborgs kommun och Västra Götalands län. Distriktet ligger i sydväst om Göteborg.

Styrsö kyrka är en kyrkobyggnad som tillhör Styrsö församling i Göteborgs stift. Den ligger på Styrsö i Göteborgs kommun.

Styrsö församling är en församling i Göteborgs södra kontrakt i Göteborgs stift. Församlingen ligger i Göteborgs kommun i Västra Götalands län och ingår i Västra Frölunda pastorat.

Inte att förväxla med Källö-Knippla i Göteborgs norra skärgård.Källö, officiellt Stora Källö är en ö i Göteborgs södra skärgård. Det har funnits fast befolkning på ön och de levde på fiske och jordbruk. Brännö har använt ön för fårbete. De äldsta husen på ön är från 1700-talet.Namnet Källö kommer från den jättegryta som finns på ön.Göteborgs motorbåtsförening fick arrendera en del av Källö 1932. Senare samma år köpte föreningen en del av marken och byggde brygga, dansbana och kiosk. Medlemmar har sedan köpt mark och byggt sommarstugor. Idag finns ett 30-tal sommarstugor på ön. Strax väster om ön ligger den privatägda Lilla Källö där det idag ligger två sommarstugor.

Bratten är den nordöstra delen av Styrsö i Göteborgs södra skärgård. Namnet är givet av den branta klippan (bratt är ett gammalt ord för brant) vid hamnen. På 1700-talet anlades sillindustri. I mitten av 1800-talet utvecklades här en populär badort för göteborgarna i och med ångbåtstrafiken som startades. Stora restauranger och hotell etablerades och i början av 1900-talet uppfördes många eleganta villor för välbeställda sommargäster. Idag är Bratten som andra förorter, med primärvård, bibliotek och pub. Styrsö är bilfritt, men skärgårdsbåtar sköter kommunikationerna året runt.

Långholmen är en ö med en befolkning på ett drygt 20-tal personer vintertid. Den ligger utanför Torslanda vid inloppet till Göteborgs hamn och hör till Göteborgs norra skärgård. Långholmen nås från land via en 100 meter lång gångbro. Koordinater 57,68872° N, 11,75647° Ö I Göteborgs norra skärgård finns ytterligare två öar kallade Långholmen: En vid Hönö Klåva och en som utgör Rörös sydöstra udde. Även utanför Önnereds hamn i Göteborgs södra skärgård finns en ö kallad Långholmen (se bild). [1]

Brännö är en tätort i Göteborgs kommun och ö i Göteborgs södra skärgård. Den ingår i Styrsö socken i landskapet Västergötland och i primärområdet Södra skärgården i Göteborgs kommun.

M/V Rescuer är en ambulansbåt i Göteborgs skärgård. Hon är en höghastighetskatamaran, som byggdes av Grovfjord Mekaniske Verksted i Grovfjord i Norge och kom i tjänst i slutet av 2015. Hon är stationerad på Donsö i Göteborgs södra skärgård och är utrustad med en ambulans, som parkeras på däcket. M/V Rescuer drivs av Northern Offshore Services i Göteborg enligt ett totalentreprenadskontrakt med Sahlgrenska universitetssjukhuset/Västra Götalandsregionen på fem år med möjlighet till förlängning.Fartyget har en besättning på fyra personer: befälhavare, styrman samt två sjuksköterskor.

Sjumansholmen är en liten ö i Göteborgs södra skärgård. Den ligger mellan Styrsö i nordväst, Kårholmen i öster och Vrångö i söder. Bebyggelsen består av ett drygt 30-tal sommarstugor. Redan 1929 arrenderade pionjärföreningen Spartacus, en barnorganisation knuten till Sveriges kommunistiska parti, ön för sin sommarverksamhet. Fram till 1935 anordnades barnkolonier på ön. Parallellt med barnkolonin hade det också varit tillåtet för barnens vänner och anhöriga att tälta. Trots att koloniverksamheten upphörde, så blev tälten allt talrikare och var till sist ett fyrtiotal. Därtill fanns ett stort militärtält där den kommunistiska arbetarkommunen anordnade föredrag och seminarier. Partiet hade ett muntligt tioårigt arrende med Gustav Olsson på Donsö (skeppsredare Sten A. Olssons far) på 30 kr per år. Efter kriget fick föreningen bygglov och därmed var det slut med svartbyggena. I början av 1950-talet köpte sig föreningen fri från arbetarkommunen genom att betala 1400 kronor för fastigheterna. Sedan dess arrenderas ön gemensamt av medlemmarna, men man äger sina hus. Efterhand har man fått allt bättre kontrakt med Donsö bys skifteslag och 1973 förhandlades ett tioårigt arrende fram. Det förnyades senare på 25 år. Den första tiden fick man ta ordinarie skärgårdsbåt till Kårholmen, vandra diagonalt över ön och ta sig till Sjumansholmen med föreningens eka. Under 1980-talet byggde man en ordentlig stenbrygga och fick tidtabellsenliga anlöp av Styrsöbolagets båtar.

Pestlasarettet är en byggnad på Känsö karantänsanläggning på Känsö utanför Göteborg. Byggnaden förvaltas av Fortifikationsverket och är ett statligt byggnadsminne sedan den 10 november 1939.Pestlasarettet var ursprungligen ett lasarett, som uppfördes 1817. Det är ett tvåvåningshus i tegel med sadeltak, som senare under 1800-talet kläddes med lockpanel och rödmålades med mörk falu rödfärg. Det är 26,5 meter långt och 11,5 meter brett. Pestlasarettet ligger, liksom tre av karantänsstationens övriga byggnader, på en egen stenkista ute i en grund havsvik. Pestlasarettets stenkaj var ursprungligen förbunden med grannbyggnadernas kajer med vindbryggor. Smittade patienter från fartygen i karantän togs in med roddbåt i en kanal under huset och hissades sedan upp i en koj in i huset från roddbåten. I sjukhuset fann på andra våningen åtta välventilerade sjuksalar med upp till fyra bäddar i varje sal. Varje rum hade en toalettstol, vilken spolades med uppumpat havsvatten. I undervåningen fanns badrum, behandlingsrum samt bostäder och andra utrymmen för personalen. På vinden fanns en pumpanordning för havsvatten och blyklädda träkar för vattnet. Vid de tillfällen, då sjukhuset hade patienter, skedde förbindelsen med omvärlden från ett låst rum i den närmast liggande observationssjukhusbyggnaden, dit bara karantänsmästaren och läkaren hade nyckel. Där utväxlades förnödenheter till sjukhuset och dokument från sjukhuset, vilka senare rökades och doppades i ättika. Patienterna fick byta rum varje dygn och rummen rengjordes och röktes. Det fanns en ringledning som patienten kunde använda för att få hjälp. En bricka föll ner på en nummertavla så personalen kunde se vem som hade ringt.Byggnaden har senare använts som värnpliktsförläggning.