Waterloo Station

Old Vic är en teater i London, känd för sina Shakespeare-uppsättningar. Teatern uppfördes 1818, och fick senare namnet Royal Victoria Theatre, som i folkmun blev till Old Vic. Efter att ha varit en teater för breda melodramer återöppnades den 1880 som Coffee and Music Hall med en social reformprofil. Den legendariska Lilian Baylis ledde teatern från 1898, och var ensam chef från 1912 till sin död 1937. Hon lyckades mellan 1914 och 1923, med Sybil Thorndike som ledande skådespelare, uppföra samtliga Shakespeare-skådespel, en bragd som Old Vic återupprepade 1953-1958 under Michael Benthall. 1926 knöts Ninette de Valois till teatern och skapade den berömda Sadler's Wells-baletten, som 1931 flyttade in i en egen byggnad. 1930- och 1940-talen var en storhetstid för teatern; nästan alla landets främsta skådespelare, bland andra John Gielgud, Laurence Olivier och Alec Guinness, arbetade periodvis för Old Vic under dessa år. Byggnaden bombades dock 1941 och kunde först 1950 åter tas i bruk; under tiden spelade teatersällskapet på andra scener. Bristol Old Vic och Young Vic i London grundades båda i samarbete med Old Vic, men är självständiga teatersällskap sedan 1963 respektive 1974. Det nya Royal National Theatre disponerade Old Vic mellan 1963 och 1976 i väntan på en egen teaterbyggnad. Senare fick Old Vic en osäker tillvaro. Det vitala turnésällskapet Prospect Theatre Company under Toby Robertson ingick kontrakt om att spela där sex månader om året, men gick snart i konkurs. 1982 köptes Old Vic av kanadensaren Edwin Mirvish, som sörjde för en överdådig restaurering, innan teatern åter öppnades 1983 med en musikal. I övrigt spelas också moderna och klassiska dramer, ofta som gästspel från andra teatrar. Skådespelaren Kevin Spacey var konstnärlig ledare för teatern 2003–2015. Åren 2015–2026 är dramatikern Matthew Warchus teaterns konstnärliga ledare.

Hayward Gallery, eller Hayward, är en konsthall i Southbank Centre i London i Storbritannien. Hayward Gallery ligger bredvid flera andra stora institutioner i Southbank Centre som Royal Festival Hall och Queen Elizabeth Hall samt Royal National Theatre och Brittiska filminstitutet. Byggnaden där konsthallen är inrymd invigdes i juli 1968, ritades av ett team under ledning av arkitekten Norman Engleback, och är med sitt massiva uttryck och synliga betong en typisk representant för brutalismen. Konsthallen har fått sitt namn efter Isaac Hayward, en långvarig (1947−1965) politisk ledare för London County Council, vilket var en föregångare till Greater London Council. Mellan 1968 och 1986 sköttes konsthallen av Arts Council of Great Britain, därefter av Southbank Centre.

Royal National Theatre, den brittiska kungliga nationalteatern, vanligen kallad National Theatre (NT) eller National Theatre of Great Britain, är en teater på South Bank i centrala London nära Waterloo Bridge.

The Royal Festival Hall är ett konserthus i London. Det ligger på South Bank vid Themsen vid Hungerford Bridge. Royal Festival Hall rymmer 2900 sittplatser och invigdes 1951. The London Philharmonic Orchestra och Philharmonia Orchestras spelar huvuddelen av sina London-konserter i Royal Festival Hall.

London Pride är en 202 cm hög skulptur i brons av den brittiska konstnären Frank Dobson, placerad vid promenadstråket Queen's Walk i området South Bank i London. Skulpturen gavs statusen Grade II i januari 2016.

London var en grevskap 1889–1965 när det uppgick i Storlondon, i England. Grevskap hade 3 200 484 invånare år 1961. London var det administrativa centrumet.

Astley's Amphitheatre var en cirkusbyggnad i London i Storbritannien. Philip Astley hade 1768 grundat Astley's Riding School i östra London och etablerade denna 1773 i Lambeth, nära Westminster Bridge. Etablissemanget bytte namn ett antal gånger fram till 1893, då det revs: 1773-1782 Astley's Amphitheatre, Riding School 1782-1790 Astley's Amphitheatre 1791-1794 Royal Grove 1795-1801 Astley's Amphitheatre of Arts 1801-1821 Royal Amphitheatre of Arts (från 1814 ägd av John Astley (1767-1821)) 1821-1825 Davis' Royal Amphitheatre (ägd av William Davis) 1825-1841 Royal Amphitheatre (ägd av Andrew Ducrow (1793-1842)) 1842-1862 Batty's Amphitheatre (ägd av William Batty (1801-1868), uthyrd till William Cooke (1851-1905)) 1863-1864 Theatre Royal Westminster (ägd av Dion Boucicault (1822-1890)) 1864-1873 Astley's Amphitheatre (ägd av E.T. Smith) 1873-1893 Sangers Grand National, sedan Astley's Amphitheatre (ägd av Lord Sanger (1825-1911))

London Eye är ett pariserhjul i London som restes för att fira tusenårsskiftet (1999–2000) Det ligger på Themsens södra sida. Högst upp befinner man sig 135 meter över marken och har cirka 40 kilometers utsikt i alla väderstreck. London Eye invigdes den 31 december 1999 kl 20:00, men kunde inte sättas i drift för allmänheten förrän i mars 2000 på grund av tekniska problem. Hjulet är uppbyggt på samma sätt som ett cykelhjul med ekrar. Med flera vajrar utplacerade i hjulet istället för stela balkar blev konstruktionen mycket lättare och billigare. Trots det består den av 1 700 ton stål. Vid full kapacitet drar hjulet omkring 190 kilowatt. Hjulet har 32 gondoler som vardera tar 25 passagerare. Under en dag kan det ta upp till 15 000 passagerare. Det tar cirka 30 minuter att åka ett helt varv. Sedan invigningen har London Eye haft 76 miljoner passagerare.

Waterloo Bridge är en bro över Themsen i London mellan Blackfriars Bridge och Hungerford Bridge. Minnet av den brittiska segern över Napoleon vid Waterloo 1815 har givit namn åt bron. Tack vare att bron är placerad där floden kröker skarpt, har man en fantastisk vy över London.

Lambeth är en stadsdel i London. Den ligger i kommunen London Borough of Lambeth i riksdelen England, i den södra delen av Storbritannien. Antalet invånare är 6 000. Fram till 1965 var det ett separat distrikt. Lambeth nämndes i Domedagsboken (Domesday Book) år 1086, och kallades då Lanchei.

Blitzen (försvenskning av det brittiska uttrycket the Blitz, ljungelden, efter tyskans Blitz, blixt) kallas den period under slaget om Storbritannien i början av andra världskriget då en serie tyska bombanfall utfördes mot Storbritannien. Blitzen inleddes den 7 september 1940 genom ett anfall mot London. Bombningarna drabbade framför allt denna stad men även en rad andra orter, bland annat Coventry. Bombanfallen varade till maj 1941.

Southwark är en tunnelbanestation på linjen Jubilee line i Southwark i London. Den öppnade för trafik 20 november 1999 som en del i förlängningen av Jubilee line.