Kennington Park

Ej att förväxla med Kensington. Kennington är ett samhälle i Storbritannien. Det ligger i grevskapet Greater London och riksdelen England, i den södra delen av landet, i huvudstaden London. Kennington ligger 8 meter över havet och antalet invånare är 4 000. Terrängen runt Kennington är platt. Närmaste större samhälle är City of London, 2,9 km norr om Kennington. Runt Kennington är det i huvudsak tätbebyggt.

Newington är en stadsdel i London borough Southwark, i grevskapet Storlondon, i England. Ward hade 13 551 invånare år 2024. Newington var en civil parish fram till 1930 när blev den en del av Southwark. Denna civil parish hade 114 987 invånare år 1921.

Imperial War Museum, krigsmuseum i Lambeth, södra London. Museet pryds av två 38 cm:s kanoner på utsidan, och med ett antal flygplan och stridsvagnar på insidan. Stort komplex med utförlig information och beskrivningar om i huvudsak de två världskrigen. För den extra intresserade finns här också utställningar om specifika saker från krigen, bland annat "Livet i skyttegraven" och "Förintelsen". Museet grundades 1917 och låg då i Crystal Palace, på toppen av Sydenham Hill. 30 november 1936 brann museibyggnaden ner och museet flyttades då till en byggnad i Lambeth där det ligger idag. Byggnaden är designad av Sydney Smirke och var ursprungligen ett mentalsjukhus vid namn Bethlehem Royal Hospital.

För biltillverkaren med ursprung i Londonstadsdelen Vauxhall, se Vauxhall Motors, för nöjestället se Vauxhall Gardens. Vauxhall är en stadsdel (district) i södra London i London Borough of Lambeth. I detta område ligger den stora järnvägsstationen med samma namn samt tunnelbanestationen på Victoria Line. I området kring station ligger flera av Londons alternativa gayställen, bland annat i Royal Vauxhall Tavern. Vidare finns Secret Intelligence Service:s högkvarter samt en stor kollektivtrafikknutpunkt för bussar.

Lambeth är en stadsdel i London. Den ligger i kommunen London Borough of Lambeth i riksdelen England, i den södra delen av Storbritannien. Antalet invånare är 6 000. Fram till 1965 var det ett separat distrikt. Lambeth nämndes i Domedagsboken (Domesday Book) år 1086, och kallades då Lanchei.

Metropolitan Tabernacle är en baptistisk kyrkobyggnad ursprungligen uppförd för Charles Spurgeon 1861 i östra delen av Lambeth, mittemot Elephant & Castle, i södra London. Byggnaden brann ner 1898 och bombades sönder av Luftwaffe 1941, men återuppfördes båda gångerna. Fortfarande bedrivs fristående baptistisk religiös verksamhet i byggnaden.

Lambethpalatset (engelska: Lambeth Palace) är ärkebiskopen av Canterburys officiella residens i London, beläget i London Borough of Lambeth på Themsens södra strand och cirka 400 meter sydöst om Houses of Parliament på den motsatta stranden. Platsen har sedan 1000-talet utgjort en samlingspunkt för den kristna kyrkan i England, och sedan 1200-talet har ärkebiskopen haft sitt residens här. Idag finns även ärkebiskopens kansli, kapell och representationslokaler på området samt Lambethpalatsets bibliotek.

Ministry of Sound, MoS, är ett brittiskt företag som driver flera nattklubbar världen över och ger ut samlingsalbum med dancemusik. Ministry of Sound startade 1991 som en nattklubb i Southwark i London. Det grundades av James Palumbo, Humphrey Waterhouse och DJ Justin Berkmann, och ägs än till stor del av Palumbo. Klubbens ursprungliga logotyp togs fram av Marc Woodhouse och Justin Berkmann. Namnet Ministry of Sound (’Ljudministeriet’) och logotypen togs för att efterlikna brittiska departement, som Storbritanniens försvarsministerium (Ministry of Defence).

Camberwell är en stadsdel, så kallat district i södra London till största del belägen i London Borough of Southwark. En liten del i väst ingår i London Borough of Lambeth. En stor del av bebyggelsen går i georgiansk stil. I stadsdelen finns Camberwell College of Arts och konstmuseet the South London Gallery. Camberwell nämndes i Domedagsboken (Domesday Book) år 1086, och kallades då Cambrewelle. Fram till 1965 var det ett separat distrikt.

Old Vic är en teater i London, känd för sina Shakespeare-uppsättningar. Teatern uppfördes 1818, och fick senare namnet Royal Victoria Theatre, som i folkmun blev till Old Vic. Efter att ha varit en teater för breda melodramer återöppnades den 1880 som Coffee and Music Hall med en social reformprofil. Den legendariska Lilian Baylis ledde teatern från 1898, och var ensam chef från 1912 till sin död 1937. Hon lyckades mellan 1914 och 1923, med Sybil Thorndike som ledande skådespelare, uppföra samtliga Shakespeare-skådespel, en bragd som Old Vic återupprepade 1953-1958 under Michael Benthall. 1926 knöts Ninette de Valois till teatern och skapade den berömda Sadler's Wells-baletten, som 1931 flyttade in i en egen byggnad. 1930- och 1940-talen var en storhetstid för teatern; nästan alla landets främsta skådespelare, bland andra John Gielgud, Laurence Olivier och Alec Guinness, arbetade periodvis för Old Vic under dessa år. Byggnaden bombades dock 1941 och kunde först 1950 åter tas i bruk; under tiden spelade teatersällskapet på andra scener. Bristol Old Vic och Young Vic i London grundades båda i samarbete med Old Vic, men är självständiga teatersällskap sedan 1963 respektive 1974. Det nya Royal National Theatre disponerade Old Vic mellan 1963 och 1976 i väntan på en egen teaterbyggnad. Senare fick Old Vic en osäker tillvaro. Det vitala turnésällskapet Prospect Theatre Company under Toby Robertson ingick kontrakt om att spela där sex månader om året, men gick snart i konkurs. 1982 köptes Old Vic av kanadensaren Edwin Mirvish, som sörjde för en överdådig restaurering, innan teatern åter öppnades 1983 med en musikal. I övrigt spelas också moderna och klassiska dramer, ofta som gästspel från andra teatrar. Skådespelaren Kevin Spacey var konstnärlig ledare för teatern 2003–2015. Åren 2015–2026 är dramatikern Matthew Warchus teaterns konstnärliga ledare.

Astley's Amphitheatre var en cirkusbyggnad i London i Storbritannien. Philip Astley hade 1768 grundat Astley's Riding School i östra London och etablerade denna 1773 i Lambeth, nära Westminster Bridge. Etablissemanget bytte namn ett antal gånger fram till 1893, då det revs: 1773-1782 Astley's Amphitheatre, Riding School 1782-1790 Astley's Amphitheatre 1791-1794 Royal Grove 1795-1801 Astley's Amphitheatre of Arts 1801-1821 Royal Amphitheatre of Arts (från 1814 ägd av John Astley (1767-1821)) 1821-1825 Davis' Royal Amphitheatre (ägd av William Davis) 1825-1841 Royal Amphitheatre (ägd av Andrew Ducrow (1793-1842)) 1842-1862 Batty's Amphitheatre (ägd av William Batty (1801-1868), uthyrd till William Cooke (1851-1905)) 1863-1864 Theatre Royal Westminster (ägd av Dion Boucicault (1822-1890)) 1864-1873 Astley's Amphitheatre (ägd av E.T. Smith) 1873-1893 Sangers Grand National, sedan Astley's Amphitheatre (ägd av Lord Sanger (1825-1911))

Walworth är ett centrumdistrikt i Southwark i London. Distriktet ligger 1,9 kilometer sydost om Charing Cross och i närheten av Camberwell och Elephant and Castle. De största gatorna i distriktet är Old Kent Road, New Kent Road och Walworth Road. Ett flertal kända personer har bott i distriktet, däribland Charlie Chaplin, Michael Faraday och John Ruskin.