Lunds gamla observatorium

Sankt Peters kyrka, eller Sankt Peter vid Grönegatan, var en katolsk kyrka under medeltiden vid Grönegatan i sydvästra delen av Lund. Den låg i sydöstra delen av Kvarteret Billegården. För att skilja den från de två andra Petruskyrkorna i Lund, kallades den Sankt Peter vid Grönegatan eller Sankt Peter Lille. Den större av de två sockenkyrkorna med detta namn, Sankt Peter vid Bredgatan, låg vid Bredgatan. Kyrkan var helgad åt aposteln Simon Petrus, som var en av Jesu lärjungar. Den nämns i en skriftlig källa första gången 1304, då Cecilia, som var änka efter riksmarsken Jens Kalf (död omkring 1304), testamenterade medel till kyrkan. Arkeologiska undersökningar har genomförts i området, vilka visar att det var bebyggt redan under 1100-talet. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan. Delar av kyrkans kyrkogård har hittats i samband med arkeologiska undersökningar 1945 och 1973, men själva kyrkan har inte hittats. Däremot har det hittats ett kapitälband i sandsten, som daterats till slutet av 1100-talet. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Billegården är ett kvarter i Lunds stadskärna, ungefär mittemellan Stortorget och den medeltida stadsvallen.

Katedralskolan (i dagligt tal kallad "Katte") är en kommunal gymnasieskola i Lund med enbart högskoleförberedande program. Från 2002 är Katedralskolan en auktoriserad IB-skola med rätt att utexaminera elever på IB Diploma Programme.

Stadsparken är en park belägen centralt i Lund. Den ligger inom den historiska Lunds stads område i Lunds kommun i Skåne. Parken började utvecklas kring Lunds medeltida stadsvall, Högevall. I parken finns flera skulpturer gjorda av bland andra Gunnar Nordborg och Egon Möller-Nielsen samt en liten trädgårdslabyrint utformad av Oscar Reutersvärd. Parken firade 100-årsjubileum år 2011 med invigning den 19 juni.

Sankt Måns kyrka var en katolsk kyrka i sydvästra delen av Lund under medeltiden. Kyrkan var helgad åt Magnus, senare kallad Sankt Måns, vilken troligen var den norskättade hertigen Magnus Erlendsson av Orkneyöarna. Han avrättades 1115 på order av sin systerson Håkon Pålsson, som var hertig Magnus medregent i jarlämbetet. Delar av kyrkogården till Sankt Måns kyrka undersöktes arkeologiskt 1937 och 1975–1976, men själva kyrkan har inte hittats. Den låg någonstans precis innanför Lunds stadsvall i kvarteret Svanelyckans nordvästra del omedelbart söder om Sankt Månsgatans södra ände, där nu Lunds stadspark ligger. Första gången som Sankt Måns kyrka omnämns i en skriftlig källa var 1304. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536. När Lund drabbades av böldpest 1712, sägs det att 136 personer begravdes på Sankt Måns kyrkogård och på Sankta Maria magle kyrkas kyrkogård.

Stora Södergatan är en gata i centrala Lund. Den nästan 700 meter långa gatan går genom hela den södra halvan av Lunds stadskärna från Stortorget ner till Södertull och den forna stadsvallen där den sammanstrålar med Södra Esplanaden och Gyllenkroks allé för att övergå till att bli Malmövägen. Kyrkogatan heter gatan som går norrut från Stortorget, och söderut börjar Stora Södergatan som på väg mot Södra Esplanaden passerar Kattesund, Västra Mårtensgatan, Lilla Tvärgatan, Drottensgatan, Svanegatan/Stora Tvärgatan, Magnus Stenbocksgatan och Tullgatan. Gatan hade länge en karaktär av "torggata" med handel och låg bebyggelse ändå in på 1900-talet. Under 1800-talet hade man börjat bygga högre hus på vissa tomter. Under 1900-talet har gatan genomgått omfattande förändringar. Under 1930- och 1940-talet fanns planer på att bredda gatan som till stor del genomfördes i dess södra del. Här finns nu gott om hyreshusbebyggelse.

Sankt Stefans kyrka var en medeltida kyrka i Lund. Den var belägen vid Stora Södergatan i nuvarande kvarteret Repslagaren, där nu Stora Södergatan 45 ligger. Sankt Stefans kyrka uppfördes 1050 och var tillägnad martyren Stefanos. Den första kyrkan, uppförd 1050, var en stavkyrka. På resterna av denna byggdes 1110 en stenkyrka. Kyrkan revs efter 1536. På den tillhörande kyrkogården kan uppemot 3 500 människor ha begravts. Lämningarna efter Sankt Stefans kyrka påträffades och undersöktes 1977–1978. I samband med grävningarna återbegravdes 1983 fler än 2 100 under medeltiden avlidna lundabor från Sankt Stefans kyrka och dess kyrkogård på Fredentorps begravningsplats. Där har placerats ut grundstenar från den tidigare Sankt Stefans kyrka, så att de bildar konturen till kyrkan i full skala. Inom denna markering har återbegravningen skett. På utgrävningsplatsen fanns spår som visade att det funnits tidigare bebyggelse än träkyrkan. Från träkyrkan återfanns tre väggplankor, vilka var plana på ena sidan och runda på andra. De stod på några stenar, som burit upp en horisontell syll av trä som väggplankorna vilat på, vilket var ett annorlunda sätt att bygga mot hur de andra återfunna träkyrkorna i Lund var byggda. Det bedöms att träkyrkan var rektangulär, med ett kor som var lika brett som långhuset, och omkring 18,5 meter långt och sju meter brett. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1283. Stenkyrkan byggdes i romansk stil med långhus, kor och absid. Någon gång under andra hälften av 1100-talet byggdes kyrkan om så att den fick ett torn i väster, ett torn som var lika brett som långhuset. Samtidigt sattes det upp en lektoriemur mellan långhuset och koret. I långhusets östra del fanns ett lekmannaaltare i mitten och två sidoaltare i långhusets nordöstra och sydöstra hörn. Kyrkans tak var täckt med taktegel av typen munk- och nunnetegel. Funna delar av fönsterspröjsar av bly tyder på att kyrkan hade blyinfattade fönster av glas. Efter reformationen revs kyrkan ner till grunden, och stenen från dess murar användes till andra byggnadsprojekt.

Karl XII-huset är en byggnad vid Stora Södergatan i Lund, som var Karl XII:s residens under åren 1716-18. Huset uppfördes under sent 1500-tal, troligen under 1580-talet av riksrådet Corfitz Tønnesen Viffert. Det är byggt i tegel i två våningar i renässansstil. Det ombyggdes 1856 av Lunds domkapitel, då också det nuvarande skiffertäckta sadeltaket tillkom. Det restaurerades 1927, då fasadputsen togs bort. Det är drygt 38 meter långt, 8,5 meter brett och har 90 centimeter tjocka yttermurar. I början av 1700-talet ägdes huset av professorn Martin Hegardt och var ett av de få stenhusen i Lund. Det rekvirerades av kronan för Karl XII:s räkning efter dennes återkomst till Sverige i december 1715 efter vistelser närmast i Stralsund och Bender. Det beboddes av kungen i perioder under åren 1716-18. Sedan 1837 har huset använts av Katedralskolan. Det köptes då av domkapitlet för att inhysa skolan och används fortfarande för skoländamål idag. Huset har adress Stora Södergatan 22, i kvarteret Katedralskolan. Det byggnadsminnesförklarades 1974 tillsammans med andra byggnader på Katedralskolan.

Svenska Bindgarnsfabrikens aktiebolag var ett företag med säte först i Lund och senare i Malmö. Bindgarnsfabriken grundades 1847 i stadsdelen Nöden i Lund av repslagarmästaren Ludvig Bohm (1813–1897). Fabriken sysselsatte en betydande del av befolkningen i Nöden, framför allt kvinnor, och var en av Lunds största industrier. Bindgarnet tillverkades av importerad hampa, sisal, manilla och jute som bereddes lokalt, samt av lin. Företaget organiserades som aktiebolag 1889. Från 1897 ingick också i företaget en nyuppförd tågvirkesfabrik i kvarteret Kajan i Limhamn. Vid tiden för första världskriget ansågs Svenska bindgarnsfabrikens AB, tillsammans med den också av Herman Bohm ägda Nykvarns bindgarnsfabrik vid Stångån i Linköping, vara Sveriges viktigaste repslageri- och bindgarnsfabriker med ett sammanlagt produktionsvärde på 2,69 miljoner kronor 1913. Efter en omfattande brand i fabriken 1946 flyttades tillverkningen successivt till Malmö, medan kvarvarande lokaler i Lund på 1950-talet utnyttjades av hantverksfirmor. Vid mitten av 1950-talet producerade företaget bindgarn, snören, vävgarn, skörde- och halmpressgarn, pappersgarn, tågvirke, drevgarn, fördämningsmattor, plastklädda linor, isoleringsrör och förseglingsremsor för ett årligt tillverkningsvärde av ungefär 10 miljoner kronor med 400 arbetare. Företaget hade då dotterbolagen Södertälje bindgarnsfabriks AB och AB Nykvarns bindgarnsfabrik. Tillverkningen av bindgarn och tågvirke avvecklades på 1960-talet, varefter företaget tillverkade dörrkarmar, trösklar och andra byggnadsplastprofiler. Företaget finns kvar som Primo Sverige AB i Limmared, ett dotterbolag till Inter Primo A/S i Danmark. Åren 1979–1981 uppfördes i fabrikskvarteret i Lund bostadshus för HSB-bostadsrättsföreningen Bindgarnet. Bindgarnsfabrikens fastighet på Stora Södergatan 39, som uppfördes av Ludvig Bohms son Herman Bohm 1889, står dock kvar. Huset är ett tvåvåningshus med hög källarvåning med gatufasad i klarrött maskintegel och listverk i formtegel. Huset hade lager och arbetslokaler för fabriken, och rymde också butiker i källarvåningen. Även i Malmö finns på Limhamnsvägen bevarad en tidigare kontorsbyggnad för Svenska Bindgarnsfabriken, uppförd 1916 och ritad av August Ewe och Carl Melin.

Helgeandshuset var ett helgeandshus, ett sjukhus och åldersdomshem med tillhörande kyrka, i Lund under medeltiden. Det låg på östra sidan av Stora Södergatan, nära den medeltida Söderport, i nuvarande kvarteret Hospitalsträdgården. Helgeandshuset i Lund var det näst äldsta i Danmark efter helgeandshuset i Roskilde. Det nämns i en skriftlig källa första gången 1269, då det kallas för "hospitale spiritus sancti". Ärkebiskopen hade ursprungligen patronatsrätten och ansvarade för tillsyn, men 1334 togs ansvaret över av ärkedjäknen vid domkapitlet. Verksamheten låg nere under en period mellan slutet av 1300-talet och någon gång under första halvan av 1400-talet. Helgeandshusets kyrka var äldre än själva Helgeandshuset och hade byggts i mitten av 1100-talet. Kyrkan knöts till Helgeandshuset, när detta grundades på 1200-talet. Kyrkan fungerade också som sockenkyrka och var helgad åt Sankt Godehard, som varit biskop i Hildesheim. När vården vid spetälskesjukhuset Sankt Jörgens hospital lades ned 1587, lades det samman med Helgeandshuset. Efter reformationen i Danmark fick Helgeandshuset överta ett antal hemman i Lilla Råby, vilka sköttes från gårdsanläggningen Hospitalsgården, som låg omedelbart norr om kyrkogården på norra sidan av Helgeandshuset. År 1745 låg sjukhuset i en envåningsbyggnad av sten, vilken låg på södra sidan av kyrkan i vinkel mot dess västra gavel. Både norr och söder om kyrkan fanns kyrkogård. Helgeandshuset drevs till 1778, varvid verksamheten togs över av Malmö hospital. Fonden för Helgeandshuset och dess egendomar förvaltades sedan 1773 av två serafimerriddare, och 1778 beslutade dessa att Lunds helgeandshus skulle läggas ned till förmån för Malmö hospital. Kyrkan och sjukhusbyggnaden revs 1834, men Hospitalsgården fortsatte att brukas till 1906, då den flyttades utanför stadskärnan. Ett tympanon från Helgeandshusets kyrka är inmurat ovanför porten till det södra tornet i Lunds domkyrka.

Idrottshallen (Lunds Idrottshall), är en sporthall i Lund. Den invigdes 1941 och är hemmaplan för IBK Lund och Lunds VK. Fram till invigningen av Färs & Frosta Sparbank Arena 2008 spelade både Lugi Handboll och H43 Lund sina hemmamatcher i hallen. Den ligger vid stadsparken. Hallen har en publikkapacitet på 2 000 åskådare och ett publikrekord på 2 951.

Södra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Drotten vid Kattesund. Den var en stavkyrka. Den låg nära både Östra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten)). I samband med en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund 1982–1984 hittades lämningar efter en träkyrka på södra sidan av Kattesund. Dess skyddshelgon är ej känt, varför den kallas bara för Södra Kattesundskyrkan. Hela kyrkan var 19 meter lång och 6,5 meter bred, varav långhuset var 15 meter långt och koret var fyra gånger fyra meter stort. Kyrkans väggar bestod av stavar som placerats i en grävd ränna i marken och de bar också upp kyrkans tak. Det fanns grävda rännor i norr, öster och söder som markerade gränsen för kyrkogården, som var 55 gånger 15 meter stor i öst-västlig riktning. Det har hittats 130 gravar i de två tredjedelar av kyrkogården, som undersöktes arkeologiskt. I kyrkans västra del hittades lämningarna av två klockgjutningsgropar med ett skjul över, vilka fungerat som klockgjutarverkstad. Anläggningen har daterats till omkring 1042–1043. Åtminstone den ena av de två klockor som göts där förmodas varit till för Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten), som kan ha byggts färdig under 1040-talet under ledning av engelsmannen Henrik, som blev biskop i Lund i början av 1040-talet. Träkyrkan byggdes efter det att klockgjutningen hade avslutats, troligen under 1040-talet, som en kyrka för de engelska klockgjutare, som fick sin sista vila på kyrkogården.