Astronaut Cosmonaut

Graefestrasse, tysk stavning: Graefestraße, är en gata i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Gatan är omkring 900 meter lång och löper från Kottbusser Brücke vid Landwehrkanal i norr till Hasenheide i söder. Gatan bildar centrum i området Graefekiez, som avgränsas av Landwehrkanal i norr, Kottbusser Damm och Hermannplatz i öster, Hasenheide i söder och Grimmstrasse-Körtestrasse i väster. Gatan anlades enligt Hobrechtplanen i mitten av 1800-talet som Strasse 7 och fick sitt namn efter ögonläkaren Albrecht von Graefe 1875.

Reuterkiez, även kallat Reuterquartier eller (vardagligt) Kreuzkölln, är ett område i Berlin, beläget i norra Neukölln på gränsen till Kreuzberg. Områdets gränser bildas av Landwehrkanal (gatan Maybachufer), Kottbusser Damm och Sonnenallee. Reuterkiez är omkring 70 hektar stort och har cirka 18 500 invånare. Det är ett typiskt Gründerzeit-område sett till struktur och arkitektur. Från 1850 uppstod de första verksamheterna på vad som tidigare var ängar och sumpmark när Landwehrkanal togs i bruk. Mellan 1871 och 1905 följde så byggandet av de bostadshus som står där idag. Området har fått sitt namn efter det centralt belägna torget Reuterplatz, i sin tur namngivet till minne av författaren Fritz Reuter. Området präglas av hög arbetslöshet och sociala problem, men det finns tecken på att en gentrifieringsprocess äger rum.

Hermannplatz är ett torg i norra delen av stadsdelen Neukölln i Berlin. Torget ligger precis på gränsen till stadsdelen Kreuzberg och kallas ibland för "Porten till Neukölln". Platsen bär namnet sedan 1885, officiellt efter cheruskerhövdingen Arminius (tyska: Hermann), känd som germanernas ledare i det framgångsrika slaget i Teutoburgerskogen år 9 e.Kr. där tre romerska legioner dödades. Namnet på torget och de närbelägna Hermannstrasse och Boddinstrasse har även satts i samband med den dåvarande borgmästaren i Rixdorf Hermann Boddin som satte sin prägel på uppbyggnaden av stadsdelen. Under torget ligger tunnelbanestationen med samma namn, med linjerna U7 och U8. Stationen är en av de mest trafikerade i tunnelbanenätet.

Hasenheide är namnet på den större genomfartsgata i Berlin som går längs norra utkanten av Volkspark Hasenheide och sammanbinder Südstern i väster med Hermannplatz i öster. Den utgör här även gräns mellan stadsdelarna Kreuzberg norr om gatan och Neukölln söder om gatan. Under gatan löper tunnelbanelinjen U7, med stationerna Südstern och Hermannplatz i västra respektive östra änden.

Wechsler & Hennig, från 1939 Walther Sommerlath Metallwaren- und Apparatefabrik var en metallvarufabrik som först låg på Reichenbergerstrasse, men som 1931 flyttades två gator upp till Wassertorstraße 14 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin. Metallvarufabriken bildades 1911 av den judiska affärsmannen Efim Wechsler, född 1883, som ägde den fram till kort före andra världskriget, då nazistpartiet lät Walther Sommerlath ta över den i en så kallad ariseringsprocess 1939 vid plundringen och utträngandet av judarna ur det ekonomiska livet i Tyskland. Wechsler som sålde fabriken var utsatt för ett hårt tryck och tvingades fly till São Paulo 1939. Fabriken levererade materiel till det tyska luftförsvaret, bland annat delar till pansarvagnar, sikten och gasmasker. Enligt Sommerlath själv bombades fabriken av de allierade 1943 och hade vid denna tidpunkt 38 medarbetare. På platsen finns idag ett hyreshus som uppförts efter kriget.

Görlitzer Park är en 14 hektar stor offentlig park i stadsdelen Kreuzberg i Berlin, anlagd under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Parken avgränsas av Görlitzer Strasse i norr, där parken gränsar mot Wrangelkiez, Görlitzer Ufer vid Landwehrkanal i öster, Wiener Strasse i söder och Spreewaldplatz och Skalitzer Strasse med högbanan i väster. På platsen för parken låg tidigare spårområdet och byggnaderna för järnvägsstationen Görlitzer Bahnhof, uppförd 1865–1866 och uppkallad efter stambanans riktning mot Görlitz. Stationen skadades i andra världskrigets strider och den kom efter kriget att ligga i den amerikanska ockupationssektorn i Västberlin, medan järnvägssträckan ut från stationen vid Landwehrkanal korsade gränsen till den sovjetiska sektorn i Östberlin. Av denna anledning drogs den nya sträckningen för Östberlins pendeltåg mot Königs Wusterhausen över Ostkreuz för att kringgå Västberlin och 1951 ställdes den kvarvarande passagerartrafiken från Görlitzer Bahnhof in. 1961 drogs Berlinmuren vid kanalen i parkens östra utkant och under 1960-talet revs resterna av stationsbyggnaden. Fram till 1985 trafikerades godsstationen av godståg som bland annat levererade kol för stadens bränslebehov. Under 1980-talet utvecklades olika medborgarinitiativ för att ta till vara den stora ytan som järnvägen och kringliggande industriella verksamheter fortfarande upptog. I slutet av 1980-talet påbörjades arbetena med att anlägga en park på platsen. Integrerade i parkens grönytor bevarades några rester av den tidigare stationen, bland annat en fotgängartunnel, muren kring spårområdet och tre godsmagasin. Vid Spreewaldplatz färdigställdes 1987 ett kommunalt badhus. Görlitzer Park är sedan början av 2000-talet en av Berlins största platser för illegal narkotikaförsäljning. Sedan 2012 finns en permanent närvaro från polis och myndigheter för riktad bekämpning av drogrelaterad kriminalitet i parken. Många buskage har avlägsnats då de kan tjäna som gömställe för droger. Den nolltolerans mot även ringa droginnehav som infördes 2015 under Frank Henkels period som inrikessenator kom senare att avskaffas 2017.

Jannowitzbrücke är en pendeltågsstation (S-Bahn) samt en tunnelbanestation (U-Bahn) i stadsdelen Mitte i Berlin. Stationen ligger vid Jannowitzbrücke (Jannowitzbron) och är en knutpunkt för pendeltåg, tunnelbana samt färjor som går på floden Spree. Tunnelbanestationen kom efter Berlinmurens uppförande 1961 att tillhöra Östberlin, men tunnlarna förband endast stationen med västberlinska stationer, och till följd av de östtyska myndigheternas beslut att stoppa den fria rörligheten över gränsen till västsidan så stängdes stationen. Den blev under 28 år, fram till murens fall, en övergiven spökstation. De västtyska tunnelbanetågen passerade stationen, men de angjorde den inte. Bara två dagar efter Berlinmurens fall den 11 november 1989, öppnades U-Bahn-stationen igen.

Ostbahnhof, (ty. Östra järnvägsstationen), är en stor järnvägsstation i Berlin. Ostbahnhof är Berlins tredje största järnvägsstation för fjärrtågtrafik efter Berlin Hauptbahnhof och Berlin Südkreuz. Centralen har nio perronger samt 11 spår och trafikeras av både Berlins pendeltåg (S-bahn), regionaltåg samt fjärrtåg. Under DDR-tiden utvecklades Ostbahnhof till Östberlins centralstation men har efter 1990 tappat i betydelse, särskilt sedan öppnandet 2006 av den nya centralstationen för Berlin - Berlin Hauptbahnhof.

Märkisches Museum ("Markgrevskapsmuseet") är ett museum i Berlin i Tyskland. Det är beläget på grönområdet "Köllnischer Park", nära Spree i stadsdelen Mitte, i centrum. Museet behandlar Berlins historia och kultur, och är säte för stiftelsen Stadtmuseum Berlin, som är huvudman för ett flertal museer med anknytning till Berlins lokalhistoria. Museet invigdes 1908 och byggdes ursprungligen för att behandla Markgrevskapet Brandenburgs kulturhistoria och naturhistoria, och ritades därför av arkitekten Ludwig Hoffmann i en stil karakteriserad av en blandning av Brandenburgs historiska byggnadsstilar.

Volkspark Hasenheide är en cirka 50 hektar stor park i stadsdelen Neukölln i södra Berlin vid gränsen till stadsdelen Kreuzberg.

Luisenstadt är en av Berlins historiska förstäder, belägen sydost om den ursprungliga stadskärnan. Namnet Luisenstadt saknar idag administrativ betydelse och området ligger idag delvis i sydöstra delen av stadsdelen Mitte och delvis i de norra delarna av stadsdelen Kreuzberg. Stadsdelen namngavs 1802 efter den dåvarande drottningen Louise av Mecklenburg-Strelitz, maka till Fredrik Vilhelm III av Preussen.

Strausberger Platz är en stor parkliknande rondell i Berlin byggd på 1960-talet. Den har en tidstypisk springbrunn och är belägen i korsningen Karl-Marx-Allee och Lichtenberger Strasse. Den 17 juni 1953 skedde vid Strausberger Platz det första upproret som ledde till det stora arbetarupproret i Östberlin. Området kring Strausberger Platz var nästan helt förstört 1945. Vid återuppbyggnadsarbetet skapades ett välplanerat område där bostadshus, butiker, caféer och restauranger uppfördes i en typisk sovjetisk byggnadsstil längs med Karl-Marx-Allee. Springbrunnen skapades av konstsmeden Fritz Kühn 1966-1967. Den består av flera kopparplattor och kallas Schwebender Ring (ty. "svävande ringen").