Uppsala domkyrkas skattkammare

Storan, i Uppsala domkyrkas norra kyrktorn, är med sina 6,2 ton[källa behövs] Sveriges största kyrkklocka. Storan härstammar ursprungligen från 1634, men göts om efter den stora stadsbranden 1702. Klockans största diameter nertill är 2,23 meter. Det finns också en annan äldre uppgift om att Storan väger 7 ton, men enligt klockinspektören Ingvar Rohr väger den "över sex ton" (vilket diametern också talar för, många klockor med den diametern väger över sex ton eller mer, se Lista över Europas största klockor).

Konsistoriehuset är en byggnad i centrala Uppsala. Byggnaden är belägen norr om Uppsala domkyrka och dess norra fasad vetter mot S:t Eriks torg. Husets östra sida är sammanlänkad med det intilliggande huset Ecclesiasticum. Runt Uppsala domkyrka fanns under medeltiden en krans av byggnader och under 1620-talet lät Uppsala universitet bygga om en av dessa medeltida byggnader för att inhysa Uppsala universitetsbibliotek. Denna byggnad hade enbart samma utsträckning som den del av dagens Konsistoriehus som ligger längs Akademigatan. År 1691 flyttade biblioteket till Gustavianum och istället flyttade universitetets konsistorium in i byggnaden. Under stadsbranden i Uppsala 1702 brann denna byggnad ner till grunden likt många andra i staden. På grund av dåliga finanser kom ingen nybyggnation igång förrän ett halvt sekel senare. Den nuvarande byggnaden uppfördes mellan 1749 och 1757 efter ritningar av Carl Hårleman, och hade en våning mot Domkyrkoplan i söder och tre mot det lägre belägna S:t Eriks torg i norr. Ett kopparstick som Jean Eric Rehn gjort av husets övre våningar har senare lett till missuppfattningen att denne ritat den norra fasaden. Den nya byggnaden användes på vitt skilda sätt. Huvudvåningen kom att användas av konsistoriet, medan universitetets fyra fakulteter hade varsitt rum på den översta våningen. Två rum mot torget användes för studier i anatomi. Byggnadens lägre våningar mot S:t Eriks torg användes av universitetets brandförsvar. År 1887 flyttade konsistoriet till det nybyggda Universitetshuset och byggnaden kom istället att inhysa institutionen för geologi och mineralogi. Denna stannade i Konsistoriehuset till 1959, då byggnaden övertogs av den konsthistoriska institutionen. Byggnaden kallades därefter tidvis Konsthistoriehuset. I samband med en om- och tillbyggnad 1996, då byggnaden bland annat utökades med det intilliggande Ecclesisasticum, flyttade institutionen för arkeologi och antik historia år 1997 in i byggnaden och kom att bli den sista universitetsinstitutionen att bruka byggnaden. Sedan 2004 hyrs huset av Svenska kyrkan som i dess lokaler driver Katedralcaféet. Smeknamnet "Kuggis" härstammar från tiden före 1862, då studentexamen avlades vid universiteten (i Uppsala i Konsistoriehuset), och man kunde bli underkänd ("kuggad") i examen. Byggnaden är sedan 1935 ett statligt byggnadsminne.

Domberget eller Domkyrkoberget i centrala Uppsala är den höjd i stadsdelen Fjärdingen som Uppsala domkyrka med omkringliggande byggnader står på, på Fyrisåns västra sida. Berget är geologiskt en utlöpare av Uppsalaåsen, som korsas av Fyrisån strax norr om berget. Den äldsta bebyggelsen på Domberget har medeltida ursprung och flera av stadens historiska sevärdheter ligger här. Domkyrkokvarteret omges av gatorna Biskopsgatan, Riddartorget, Valvgatan, S:t Eriks gränd, S:t Eriks torg och Akademigatan. Framför domkyrkans västra huvudportal ligger Domkyrkoplan. Förutom domkyrkan ligger även Domkapitelhuset, Vice pastorshuset, Domtrapphuset, Skytteanum, Gustavianum, Ekermanska huset, Konsistoriehuset och Ecclesiasticum på eller i omedelbar anslutning till Domberget. På domkyrkans södra sida finns ett monument över ärkebiskopen Jakob Ulfsson, Uppsala universitets grundare, skulpterat av Christian Eriksson. Fram till 1700-talet låg även Sankt Eriks kapell och Academia Carolina här. I riktning söderut från domkyrkan mot Odinslund ligger Ärkebiskopsgården, Helga Trefaldighets kyrka, Villa Anna och Dekanhuset. Här står även en obelisk över Gustav II Adolf, rest under Karl XIV Johans regering 1832 till 200-årsminnet av slaget vid Lützen.

Ecclesiasticum är en byggnad i centrala Uppsala. Byggnaden ligger alldeles norr om Uppsala domkyrka och dess norra fasad vetter mot S:t Eriks torg. Husets västra fasad är sammanbyggd med Konsistoriehuset. Byggnadens källare tillhör Uppsalas äldsta bebyggelse och konstruerades för att jämna ut marken kring domkyrkan inför att konstruktionen av denna påbörjades år 1273. År 1665 anhöll kyrkan om att få riva två förfallna medeltida hus belägna norr om domkyrkan för att istället på tomten kunna uppföra ett nytt hus för Domkapitlet. Konstruktionen av detta hus som senare kom att kallas Ecclesiasticum påbörjades strax därefter. År 1681 byggdes Ecclesiasticum ut med en portik mot Domkyrkoplan. När det intilliggande Konsistoriehuset under 1750-talet restaurerades efter Stadsbranden i Uppsala 1702 så byggdes byggnadernas fasader ihop med putsrustik. År 1837 flyttade Domkapitlet från Ecclesiasticum till Domkapitelhuset strax söder om kyrkan. Under 1900-talet kom Ecclesiasticum först att användas som pastorsexpedition och därefter som domprostens kansli, innan det 1996 såldes till Statens fastighetsverk. Dessa hyrde ut Ecclesiasticum till universitetet och lokalerna användes fram till mitten av 2000-talet av olika institutioner på universitetet. Idag hyrs Ecclesiasticum av Uppsala kyrkliga samfällighet. Byggnaden är sedan 1935 tillsammans med Konsistoriehuset ett Statligt byggnadsminne.

Fjärdingen eller Fjärdingsroten är den äldre, väster om Fyrisån belägna delen av Uppsala innerstad. I Uppsala kommuns stadsdelsindelning som offentliggjordes 2018 är den en del av stadsdelen Främre Luthagen-Fjärdingen. Stadsdelen är främst präglad av Uppsala universitet, nöjesliv, inte minst studentliv, och Svenska kyrkan. Här finns många av Uppsalas historiskt mest intressanta byggnader. Förutom Uppsala domkyrka (Skandinaviens största katedral) omgärdad av en befästningsring med delvis medeltida byggnader, kan nämnas till exempel Helga Trefaldighets kyrka, Ärkebiskopsgården, Uppsala universitets kärnbyggnader Universitetshuset med aulan och föregångaren Gustavianum, biblioteksbyggnaden Carolina Rediviva, Skytteanum, andra äldre institutionsbyggnader, Uppsala studentkår, och ett begränsat utbud av studentbostäder. Inom Fjärdingen finns samtliga studentnationer utom Gotlands nation. Vid Kvarnfallet finns den gamla Akademikvarnen, numera lokal för Upplandsmuseet.

Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Uppsala stad. För orten se Uppsala, för dagens kommun, se Uppsala kommun. Uppsala stad var en stad och kommun i Uppsala län.

Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala (KVS) är ett svenskt lärt samfund och den äldsta av de svenska kungliga akademierna. De första stegen mot akademiens tillkomst togs 1710. Enligt portalparagrafen i Societetens stadgar har den till uppgift att främja vetenskaplig forskning, i främsta rummet inom matematik, naturvetenskap och medicin, samt rörande Sveriges natur och forntid. Societeten söker verka för sin uppgift genom: a) offentliggörande av vetenskapliga avhandlingar; b) understöd och belöningar för vetenskapliga arbeten; c) samlande och tillhandahållande av vetenskaplig litteratur, särskilt periodisk; d) föredrag över vetenskapliga ämnen. Societeten har 130 ordinarie svenska ledamöter och 100 utländska. Ledamöterna är indelade i fyra klasser: den fysisk-matematiska klassen (40 ordinarie svenska och 40 utländska ledamöter), naturalhistorisk-medicinska klassen (50/40), historisk-arkeologiska klassen (20/10) och teknisk-ekonomiska klassen (20/10). Den naturalhistorisk-medicinska klassen har två delar: delen för medicin (30 ordinarie svenska ledamöter) och delen för övrig naturalhistoria (20). När en ordinarie svensk ledamot uppnår 70 års ålder blir platsen ledig för nytt inval. Societeten sammanträder i sitt eget hus vid S:t Eriks torg i Uppsala. Societeten delar ut ett antal priser och belöningar. Det äldsta är Linnépriset, tillkommet genom en donation från Carl von Linnés änka Sara Elisabeth Moraea år 1803. Celsiusmedaljen i guld är Societetens främsta pris tillsammans med Thuréuspriserna, tillkomna genom en donation från makarna Sven och Lily Thuréus. Societeten delar också ut det Bergstedska priset, Thalénska priset och Benzeliusbelöningarna.

S:t Larsgatan är en gata i centrala Uppsala som sträcker sig de tre kvarteren mellan S:t Eriks torg och Skolgatan. Gatan, som går genom den traditionellt akademiska delen av staden, passerar bland annat universitetsparken och fem studentnationer: Nerikes, Smålands, Göteborgs, Uplands och V-Dala. S:t Larsgatan i sin nuvarande sträckning och med sitt nuvarande namn finns med på Jonas Brolins karta över Uppsala från år 1770. Gatan fick sitt namn senast 1671 och är uppkallad efter en av Uppsala domkyrkas beskyddare, Sankt Lars.

Dekanhuset (Curia decani) är en fastighet i centrala Uppsala som är belägen mellan Uppsala domkyrka och Helga Trefaldighets kyrka.

Schefferska huset, även känt som Schefferianum, är en liten kvadratisk byggnad vid S:t Eriks torg i centrala Uppsala. Byggnaden är tillsammans med det intilliggande Vetenskapssocietetens hus sedan år 1967 ett byggnadsminne enligt kulturmiljölagen. Johannes Schefferus hade år 1648 på inrådan av Drottning Kristina flyttat till Uppsala för att tillträda den Skytteanska professuren i statskunskap och vältalighet vid Uppsala universitet. Schefferus var en framstående samlare av antikviteter och naturalier och blev år 1666 ledamot av den då nygrundade Antikvitetskollegium, vars uppdrag var att samla in och bevara fornlämningar i Sverige. Under 1660-talet lät Schefferus uppföra den lilla kvadratiska byggnaden vid S:t Eriks torg som senare kom att bli känt som Schefferska huset. Byggnaden var avsedd att fungera som ett kuriosakabinett för Schefferus naturalier och är Sveriges äldsta museibyggnad. Huset innehåller även ett arbetsrum och ett bibliotek. Efter Johannes Schefferus död 1679 spreds samlingarna.

Upplands runinskrifter 928 är ett nu försvunnet vikingatida runstensfragment i Uppsala domkyrka, Uppsala och Uppsala kommun. Enligt Johannes Bureus fanns runstensfragmentet under "norra altaret". Johan Peringskiöld beskrev senare (1719) fragmentets läge som "Vnder Norra Altaretaflan och Chorpelarefoten på Norra sidan, midt emot Sacristiodören". Efter det finns inga nya beskrivningar av stenen. Fragmentet är ungefär 0,50 x 0,50 meter stort. På en avbildning från 1719 syns en mindre sten med ristade ornament till höger om U 928. Om denna ornerade sten tillhört samma runsten eller ej går inte att avgöra.

Upplands runinskrifter 927 är ett försvunnet vikingatida runstensfragment i Uppsala domkyrka, Uppsala och Uppsala kommun. Detta fragment fanns 1666, enligt Johannes Schefferus, vid fjärde pelaren på södra sidan av högkoret. Fragmentet är inte omtalat av någon annan källa vare sig före eller efter Schefferus.