Kungsängsgatan

Prinshuset är en byggnad i centrala Uppsala. Namnet kommer av att ett flertal av Oscar I:s söner och sonsöner bebott huset under sin studietid vid Uppsala universitet. Huset är beläget vid Bäverns gränd 4 (Kungsängen 6:1, kvarteret Örnen), strax intill Islandsfallet. Prinshuset byggdes 1837 för Upplands regemente. Under åren 1844–1853 beboddes huset av prinsarna Carl (XV), Gustaf (sångarprinsen), Oscar (II) och August. År 1864 köptes huset av Oscar II som lät renovera det, och från år 1877 till 1886 bodde Oscar II:s söner Gustaf (V), Carl, Oscar och Eugen (målarprinsen) där. Efter prinsperioden såldes huset till revisionssekreteraren, senare Uppsalas borgmästare Johan von Bahr. Marika Stiernstedt, vars far senare generalmajor Leonhard Vilhelm Stiernstedt 1883 utsågs till regementschef för Upplands regemente, växte upp i huset och har skildrat sina minnen därifrån i Riksäpplet. Carl Gustaf Laurin var inneboende hos von Bahr under sin studietid i Uppsala 1888–90. En omfattande renovering av huset genomfördes 1915. Huset har en yta på totalt ca 650 m². Huset är för närvarande putsat, men var från början klätt med panel och har bostadslängor i två våningar av trä och relativt flackt sadeltak och på långsidorna en obruten profilerad taklist, en hustyp som blev vanlig i Uppsala från 1830-talet. Som många trähus, reveterades senare prinshuset med puts, i enlighet med 1870 och 1874 års byggnadsordningar. Huset ansågs på 1980- och 1990-talet värt att bevara, men under 1990-talet var underhållet eftersatt och huset var rivningshotat. Ett av problemen var att huset ansågs hindra busstrafikens expansion genom att stå så nära gatan. 1998 utfördes flyttning och renovering av Prinshuset. Flyttningen av huset kostade kommunen drygt fem miljoner. Flytten innebar att en ny grund och nya skorstenar murades. Huset renoverades invändigt 2000. De ursprungliga kakelugnarna monterades tillbaka, ytterligare en kakelugn, den så kallade "lejonugnen" från den äldre rektorsbostaden (revs 1994) som stod granne med Prinshuset, uppsattes. Alla gamla snickerier, dörrar, lås och golv behölls. Kök och tapeter valdes för att återge en gammal stil från sekelskiftet 1900. Renoveringen avslutades 2001, och idag upplåts Prinshusets sju lägenheter i hyresform.

Bangårdsgatan i Uppsala utgår från Östra Ågatan vid Fyrisån och sträcker sig till centralstationen. Innan Uppsala hade fått järnväg hette gatan Gräsgränd då den sträckte sig ut mot gräsbevuxet fält som låg där järnvägen finns idag. När Uppsala fick järnväg döptes gatan om till Bangårdsgatan. Gatan korsar Kungsängsgatan och Kungsgatan. Vid Östra Ågatan ligger Grand Hotell Hörnan som är ett av Uppsalas exklusivaste hotell. Vid Kungsgatan ligger en galleria som heter Svava. I det kvarter, Hästen, där idag "Arbetsmarknadens Hus" reser sig fanns rester av den gamla gräsgränden. Vid Bangårdsgatan 5 fanns en tidig bensinstation i Uppsala. I en lokal telefonkatalog från 1919 omnämns en kol- och kokshandlare som ombud för Krooks Petroleum & Olje AB.

Östra Ågatan är en gata i centrala Uppsala. Gatan följer Fyrisåns östra strand i cirka två kilometer från Linnégatans fäste vid Järnbron i norr tills den övergår i Kungsängsesplanaden och Stallängsgatan i söder.

Televerkets hus är ett byggnadsminne i Uppsala. Huset uppfördes 1917 i korsningen mellan Bangårdsgatan och Kungsängsgatan i nationalromantisk stil efter ritningar av arkitekten Aron Johansson. Byggnaden användes av Televerket från att den uppfördes fram till 1977. Huset hade då kapacitet för ca 10 000 abonnenter. Idag ägs byggnaden av Uppsala Akademiförvaltning. Televerkets hus utsågs 1993 till statligt byggnadsminne och 1995 som byggnadsminne enligt kulturmiljölagen på grund av sin välbevarade nationalromantiska fasad, för att berika stadsdelens arkitektoniska mångfald, samt för att berätta om telefonens och teknikens historia.

Islandsbron är en bro i centrala Uppsala. Bron går över Fyrisån och förbinder gatorna Munkgatan i väst och Bäverns gränd i öst. Bron ligger precis uppströms Islandsfallet, ett mindre fall i ån som stoppar båttrafiken från att fortsätta uppströms.

Kungsängsskolan var en skolbyggnad i Uppsala i kvarteret Högne mellan Kungsängsgatan, Dragarbrunnsgatan och Kålsängsgränd. Under andra hälften av 1800-talet växte Uppsala snabbt och behovet av nya skolbyggnader ökade. Skolbyggnaden togs i bruk höstterminen 1874 och byggdes i trä med reveterad fasad. Den låg då vid stadsdiket, som lades igen kort efter skolans invigning. Skolan användes fram till vårterminen 1966, då skolan revs för att lämna plats för Samariterhemmets utbyggnad.

Gunnar Leches Park är en park i centrala Uppsala nära Uppsala centralstation. Den begränsas av Stadshusgatan, Kungsgatan och Olof Palmes plats. Parken är uppkallad efter uppsalaarkitekten Gunnar Leche.

Dragarbrunnsgatan är en gata i centrala Uppsala. Den löper parallellt med gågatorna Kungsängsgatan och Svartbäcksgatan. Förutom att vara ett affärsstråk var den framförallt tillsammans med Stora torget hållplats för så gott som samtliga av Uppsalabuss busslinjer fram till augusti 2007, då busstrafiken flyttades till Kungsgatan som ett led i anläggandet av Resecentrum. Gatan är, förutom i norra änden, starkt präglad av 1960-talsbebyggelse. År 2017 lades det fram en ny detaljplan, inför byggandet av en mängd bostäder i kvarteret Hugin, söder om Dragarbrunnsgatan. Dessa skulle ersätta ett kontorskomplex från 1970-talet. År 2018 bestämdes det att låta bygga en ny biografanläggning i hörnet av Dragarbrunnsgatan och Klostergatan. Observera att stadsdelsnamnet Dragarbrunn uttalas med betoning på brunn, medan det i gatunamnet Dragarbrunnsgatan uttalas med betoning på Drag.

Pumphuset är en informations- och mötesplats med utställning samt utbildning för skolelever. Huset är beläget vid Islandsbron intill Fyrisån i Uppsala och uppfördes med start 1874 av den då göteborgsbaserade arkitekten Adrian C. Peterson. Byggnaden var under nästan 100 år uppsalas vattenverk, och blev sedan ett kommuntekniskt museum. Med en modernisering under 2016–2017 är nu Pumphuset inte bara en historisk byggnad, utan inhyser även en ny interaktiv utställning där besökarna kan lära sig mer om vatten, avfall och vattnets historia i Uppsala.

Kungsgatan är en trafikerad gata i centrala Uppsala. Den går från Spårvinkeln, på gränsen till Svartbäcken, från nordväst mot sydost, till Kungsängsleden. Drottninggatan har vid den tänkta korsningen med Kungsgatan bytt namn till Vaksalagatan. Gatan går mellan järnvägen och Fyrisån, parallellt med de båda. Kungsgatan bildade tillsammans med Strandbodgatan, Kyrkogårdsgatan och Skolgatan gränsen för den stadskvadrat som utgjorde staden från och med stadsplanen 1643 fram till slutet av 1800-talet. Längs dessa gränsgator byggdes en sammanhängande rad av sädeslador som utgjorde stadens gränser gentemot den kringliggande landsbygden. På kartor från 1600- och 1700-talet refereras därför samtliga av dessa stadsgränsgator till som Ladugatan. Längs den nuvarande Kungsgatan löpte sedan stadsplanen 1643 det så kallade stadsdiket, varför gatan under 1850-talet började kallas för Stadsdiksgatan. Efter att Uppsala centralstation uppförts vid gatan år 1866, och en ny järnväg dragits längs gatan, fick Kungsgatan sitt nuvarande namn. Vid det laget hade den större delen av det gamla stadsdiket tagits bort.

Näckens polska är en skulptur av Bror Hjorth i Uppsala, utformad som en fontän med en sex meter hög skulpturgrupp i mitten. På ena sidan är Näcken avbildad som spelar fiol. Har ett väldigt grovhugget ansikte med stora tänder. På andra sidan är Huldran avbildad. Skulpturen står sedan den 14 oktober 1967 vid Uppsala centralstation i Uppsala och är ett av Bror Hjorths mest kända verk. Tillblivelsen för statyn från beställning år 1951 var mödosam, bland annat krävde Uppsala stad att Näckens penis skulle ändras då den enligt vissa upplevdes som erigerad. Utformningen av skulpturen och framförallt könsorganet på Näcken väcker fortfarande starka känslor. Det dansande paret högst upp i gruppen kunde under många år även skådas i mindre skala i skyltfönstret på Åhléns vid Sergels torg i Stockholm.

Lundequistska bokhandeln, eller LundeQ i folkmun, var en bokhandel i Uppsala, grundad 1834 av Nils Wilhelm Lundequist. 1976 köptes bokhandeln upp av Esselte Bokhandel som senare kom att ingå i Akademibokhandeln. 1924–1997 hade bokhandeln sina lokaler vid Östra Ågatan och flyttade därefter till Forumgallerian. I mars 2017 flyttade butiken till nya lokaler vid Stora torget. 1984 instiftade bokhandeln Lundequistska bokhandelns litteraturpris som delades ut till 2010.