place

Eriksbergs bockkran

Alla artiklar med döda externa länkarArkitektur i GöteborgArtiklar med döda externa länkar 2017-06Byggnader och anläggningar i GöteborgByggnadsminnen i Göteborgs kommun
Göteborg under 1900-taletHisingenIndustriminnen i VästergötlandLyftkranarSannegården
Eriksberg by Night ca (2002)
Eriksberg by Night ca (2002)

Eriksbergs bockkran är ett byggnadsminne i Göteborg. Den färdigställdes 1969 som del av Eriksbergs varv. Kranen är byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen sedan den 25 juni 2012. Den är rest i anslutning till en tidigare torrdocka med öppet vattenområde i Göteborg. Bockkranen, tillsammans med torrdockan på Eriksberg, är ett av de mest påtagliga monumenten över den storskalighet och rationalitet som präglade varvsindustrin under 1960-talet. Som en symbol för en svunnen varvsepok höjer sig den drygt 70 meter höga och närmare 110 meter breda Eriksbergskranen vid kajkanten. Konstruktör var Pohlig-Heckel-Bleichert (PHB) i Köln. Kranbalken tillverkades av NOHAB i Trollhättan 1968, åtta sektioner totalt, och transporterades med pråm till Göteborg. Bockkranen stod klar 1969 och hade en lyftkapacitet på 450 ton.[1] Den användes för montering av fartyg på uppemot 500 000 ton. Att den förklarats som byggnadsminne innebär att den inte får rivas, flyttas, byggas om eller på annat sätt förändras utan Länsstyrelsens tillstånd. Den invändiga färgsättningen i gult och grönt, som är karaktäristisk för industrikonstruktioner från 1960-talet, får inte heller ändras utan tillstånd.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Eriksbergs bockkran (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Eriksbergs bockkran
Västra Dockpiren, Göteborg Eriksberg (Hisingen)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Eriksbergs bockkranLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 57.6975 ° E 11.908888888889 °
placeVisa på kartan

Adress

Västra Dockpiren

Västra Dockpiren
417 66 Göteborg, Eriksberg (Hisingen)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

Eriksberg by Night ca (2002)
Eriksberg by Night ca (2002)
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Ostindiska kompaniets corps-de-logi
Ostindiska kompaniets corps-de-logi

Ostindiska kompaniets corps-de-logi är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 6. Den var huvudbyggnad i det byggnadskomplex, som Svenska Ostindiska Companiet disponerade vid sin hemmahamn vid Göta älv, tre kilometer väster om det dåtida Göteborg. Byggnaden uppfördes år 1792 och tillhörde därmed kompaniets avslutande period. Byggnaden, i två våningar, uppfördes i furu- och grantimmer, och var målad med vit oljefärg. Nedervåningen inrymde fyra rum, två magasin, vistehus och förstuga, medan övervåningen var en större bostadslägenhet med åtta boningsrum, ett kök, två skafferier och en förstuga. Rummen på övervåningen hade tapeter av duk med påklistrat och målat papper, tak av gips och var försedda med kakelugnar. Även rummen i nedervåningen hade kakelugnar. Den välvda källaren, som är bevarad i ursprungligt skick, går upp i första våningen. I taket finns stora upphängningskrokar, i vilka ox- och svinkroppar hängdes innan de fördes ombord på skeppen. Magasinets fönster är täckt med blindfönster på fasaden. På 1850-talet inreddes magasinen till bostadsrum. Byggnaden utgjorde Ostindiska kompaniets ekiperingskontor fram till kompaniets konkurs år 1813. Skulptören Märta Taube-Ivarsson, syster till Evert Taube, hade en tid sin ateljé i en av lägenheterna. Byggnaden renoverades år 1966 och planer fanns att det därefter skulle användas som värdshus. Vid renoveringen minimerades påverkan på rumsindelningen och kakelugnarna bevarades. År 1977 hyrdes det ut till Sjöfartsverket och Trollhätte kanalverk. Sedan 1983 håller företaget Klippans Båtmansstation till i byggnaden, då de flyttade från magasinsbyggnaden, nuvarande Sjömagasinet, där de hållit till sedan år 1912, året efter företagets grundande.

Röda Byggnaden - Klippan 4
Röda Byggnaden - Klippan 4

Röda Byggnaden – Klippan 4 är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 4. Byggnaden uppfördes år 1762 och är en av de äldsta i området. Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med fogstruket tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen inrymde tre rum, kök, visterhus och förstuga, medan övervåningen inrymde tre boningsrum. I tre av rummen fanns tapeter med uppspänd och med limfärg målad duk, medan tre rum hade papperstapeter. I huset fanns fem potekakelugnar och en spis med stekugn. På kopparskylten på huset anges att det använts som boningshus och bagarstuga. Uppgiften om användningen som bagarstuga kommer från en teckenförklaring på H. Hallingers karta från år 1816. Uppgiften motsägs av att på en kopia av kartan anges byggnaden som tullhus, men utan uppgift om att den tidigare varit bagarstuga. Vid renoveringen åren 1967–1968 påträffades heller ingen bakugn. En mindre bagarstuga fanns från år 1783 alldeles intill. På Ostindiska Kompaniets tid bodde en sjökapten Palm, som ansvarade för utrustningen av kompaniets skepp, i huset. Under sina resor införskaffade han bambu, av vilket han byggde ett staket runt huset. Huset benämndes in på 1900-talet för Palmens hus. Från år 1815 disponerades huset av tullen. Vid renoveringen 1967–1968 visade det sig att de flesta rummen använts som förråd och inte varit tapetserade. Kakelugnarna var i dåligt skick och ersattes med tidstypiska från rivningshus i andra delar av Göteborg. Byggnaden inrymmer numera tre kontor och förvaltas av Göteborgs stads fastighetsbolag Higab.

Ankarsmedjan
Ankarsmedjan

Ankarsmedjan är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg. I smedjan tillverkades ankare och kätting åt Ostindiska kompaniets skepp, vilka hade Klippan som uthamn. Byggnaden sägs vara från 1770-talet, men det finns inget exakt datum för uppförandet. Enligt en muntlig tradition skulle den hört till Älvsborgs slott, men detta har inte kunnat beläggas. På en karta från år 1783 finns den utmärkt som Smedia. Ankarsmedjan beskrevs första gången år 1804 i en besiktningshandling med anledning av en försäkringsbegäran från Ostindiska Kompaniet. Den bestod då av en smedja och tunnbindarverkstad, med 1 aln 9 tums tjocka väggar murade i gråsten. Smedjan och tunnbindarverkstaden åtskildes av en likadan mur. I smedjan fanns en smedhärd med en utbyggnad av murtegel och två bälgar. Golvet var av gråsten. Tunnbindarverkstaden hade en spis och golvet bestod av bräder. Byggnaden hade två ingångar med dubbla portar och åtta fönster. År 1917 utbröt en eldsvåda, varefter byggnaden försågs med nytt tak. Under 1930-talet inträffade en ny eldsvåda och byggnaden förföll än mer. Verksamheterna i ankarsmedjan har varierat under åren. I byggnadens östra del bedrevs en tid sillrökeri och gjuteri. På 1880-talet blev smedjan arbetsplats för fångarna på Nya Varvet. Fängelset på Nya Varvet lades ner år 1907 då Härlanda fängelse invigdes. Den kom senare att utgöra förrådsbyggnad för olika verkstäder. Göteborgs stad renoverade byggnaden i början av 1970-talet, varvid den ena av ässjorna togs bort, tegelgolv lades in, murarna vitkalkades och en trappa byggdes upp till loftet, vilket minskades i storlek. Arkitekter för ombyggnaden var Bengt Forser och Christer Larsson. Galleri Kusten flyttade år 1973 från Klippans värdshus till Ankarsmedjan och höll till där fram till år 2000. Året därefter togs det över av restaurang Sjömagasinet. Sedan April 2021 har Ankarsmedjan nya ägare. Huset är numer en restaurang som heter Ankarsmedjan Social och drivs av Mathias Nilsson, Joel Nyström, Erik Carlsson och Hampus Larsson.

Klippans värdshus
Klippans värdshus

Klippans värdshus är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 12. Byggnaden uppfördes år 1762 och har blivit berömd genom skeppsprästen Jacob Wallenbergs bok Min son på galejan. Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen rymde fyra rum, kök och förstuga, medan övervåningen hade tre rum, kök och förstuga. Väggarna i rummen var klädda med papperstapeter och det fanns fem pottekakelugnar i huset. Det ena köket var försett med bakugn. År 1844 var bakugnen igenmurad, då det fanns en gemensam bagarstuga alldeles intill. Jacob Wallenberg besökte värdshuset i väntan på sin avresa med skeppet Finland år 1769 och skildrade i Min son på galejen, kapitlet "Om Klippans behagligheter", händelsen. Värdshuset ägdes av Volrath von Ölthen och arrenderades av värdshusvärden James Carnegie under åren 1762–1770. År 1770 flyttade Carnegie till Göteborg och drev ett kaffehus vid Köpmansgatan intill Tyska kyrkan. Under 1770- och 1780-talen var Hans Wikström värdshusvärd i Klippan. Värdshuset såldes av Göteborgs stad till David Carnegie d.y. år 1856, varefter huvudbyggnaden år 1858 inreddes till privatbostad åt tre familjer. Under åren 1966 till 1972 hade Galleri Kusten utställningar i bottenvåningen, varefter verksamheten flyttade till Ankarsmedjan i Klippan. Byggnaden restaurerades 1974 och lägenheter för fyra familjer inreddes. Den ägs och förvaltas av Familjebostäder i Göteborg.