place

Sven Hultins Gata

Gator i GöteborgJohanneberg
Sven Hultins Gata i Göteborg
Sven Hultins Gata i Göteborg

Sven Hultins Gata är en cirka 775 meter lång gata inom Chalmers tekniska högskolas område i stadsdelarna Johanneberg och Krokslätt i Göteborg. Den fick sitt namn 1956 efter den förre rektorn vid skolan, Sven Hultin. Enligt ett beslut från 1950, räknades gatan tidigare till Eklandagatan. Sven Hultins Gata är numrerad 2 till 12, och sträcker sig från Teknologplatsen vid Chalmers huvudentré och fram till att den blir en vändplats vid Chalmers teknikparks södra del. Dessutom förgrenar sig gatan onumrerad cirka 85 meter vid teknikparkens början och möter Engdahlsgatan vid Betongvägen, vilket är den ursprungliga sträckningen. Förgreningen av gatan samt den del som går vidare längs teknikparken, ligger i stadsdelen Krokslätt. Inför Chalmers teknikparks invigning den 15 september 1987, förlängdes Sven Hultins Gata genom området.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Sven Hultins Gata (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Sven Hultins Gata
Sven Hultins gata, Göteborg Johanneberg (Centrum)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Sven Hultins GataLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 57.687488888889 ° E 11.975569444444 °
placeVisa på kartan

Adress

Sven Hultins gata 6
412 58 Göteborg, Johanneberg (Centrum)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

Sven Hultins Gata i Göteborg
Sven Hultins Gata i Göteborg
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Emil och Emilia
Emil och Emilia

Emil och Emilia är en benämning på chalmerister, studenter vid Chalmers tekniska högskola. Namnet sägs komma från tidigt 1900-tal, då en chalmerist vid namn Emil var ovanligt populär bland det motsatta könet. Detta ledde till att även andra chalmerister började presentera sig som Emil. När senare en kvinnlig variant krävdes bildades Emilia. "Mamma" till Emilia är "Olga." Olga Boberg (1887–1971) var först städerska och sedan portvakt på Chalmers 1937–1956, och omåttligt populär bland Emilar. Hon blev hedersledamot i Chalmers studentkår den 30 november 1959 samt fick guldmedalj i 6:e storleken för nit och redlighet i rikets tjänst. En mångårig tradition var att av- och pågående styrelsen samt sexmästare avlade "officiell" visit hos Olga. Mängder av gamla chalmerister skickade regelbundet vykort till Olga. Dessutom även servetter, matsedlar och affischer från hela världen. Korten var oftast adresserade till: Olga, Chalmers, Suecia, eller bara Olga, Sweden. Från ur-Emilen, konsul Printz i Canada till den nyinskrivne nollan, var de alla hennes vänner. Emils flickvän har ibland kallats för Emma (såvida hon inte var en Emilia). Någon manlig motsvarighet till Emma är inte känd. Ett förslag från studenthåll att ge en gata vid Chalmers namnet Emil Oförvägen vann inte gehör. Istället antogs namnet Sven Hultins Gata efter högskolans tidigare rektor Sven Hultin. Trots detta använder vissa studentföreningar på Chalmers Emil Oförvägen som adress. Adrian är Emils skyddshelgon med anor från 1928, då Teknologföreningen CS köpte in en dödskalle till föreningen. Först tronade dödskallen i ett "hyende" i CS allra heligaste, en särskild avbalkning innanför styrelserummet, där även övriga regalier förvarades. På Adrian-dagen brukade skyddshelgonet bäras i procession genom staden. Det har även uttryckts som "Emil är Emil, Adrian än hans profet, C.S. hans tempel och Raspen hans andes stämma i omvärlden. Emil är gammal fast evigt ung — 115 år enligt kyrkoböckerna, även om han inte döptes till sitt nuvarande namn förrän 100 år senare. Adrian är exakt lika gammal som Emil, fast han i sin yttre materialisation ser betydligt äldre ut."

Teknologföreningen CS
Teknologföreningen CS

Teknologföreningen C.S., eller CS som föreningen kallas vardagligt, grundades den 19 november 1864 vid det som då kallades Chalmerska Slöjdskolan och nu är Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Dock formaliserades Föreningen C.S. först den 25 januari 1865. Det grundläggande syftet med föreningen var då och är fortfarande att bereda medlemmarna möjlighet till kamratskap och nöje, med mottot Nytta och Nöje. CS första styrelse bestod av: A G T Suve som ordförande, Otto Tobiesen som förste vice ordförande samt stiftare och L E Rinman som sekreterare. Kassaförvaltare var J Meyer och F Owren var föreningens källarmästare. Troligen fick Tobiesen idén till föreningen av August Michelet. Ur "Stadgar för Föreningen C. S." kunde man läsa: "Föreningen C. S. har till ändamål att befordra ett närmare samband mellan Chalmerska Slöjd-Skolans elever, såväl de varande som de utgångna, att anställa föredrag, diskussioner och disputationer uti tekniska och andra bildande ämnen, och att i allmänhet bidraga till medlemmarnes nytta och nöje". Föreningen hyrde två mindre rum i Haga, för de kvällar man hade sina sammankomster, ursprungligen två gånger i månaden - senare varje lördag. Vid varje möte hölls ett föredrag, författat av en medlem, eftersom varje ledamot måste hålla ett föredrag då turen kom till denne. Dessutom högläste man valda delar ur något skaldeverk, diskuterade tillfälliga frågor med mera. Allt kortspel var förbjudet. "Spirituösa drycker fingo vid sammankomsterna endast måttligt förtäras". Föreningen grundade Chalmers studentkår, men är i dagsläget fristående från både denna och Chalmers tekniska högskola och styrs av sina medlemmar. Alla aktiva medlemmar är studenter vid Chalmers tekniska högskola. CS är en invalsförening och nya medlemmar väljs in i föreningen på ett demokratiskt sätt av de befintliga medlemmarna. Föreningens samlingslokal som kallas Scrubben är inhyst i Chalmers kårhus källare. I ett reportage från 1944 beskrivs CS:s lokaler vid Storgatan: "Klättrar man från gården vid Storgatan uppför de nötta trapporna förbi gamla "Lägres" elektrolabblokaler hittar man uppe under taket ett litet nedrökt kaférum — chalmeristernas visserligen mycket traditionsrika Origo. Innanför Origo finns ett utrymme på omkring 1,5X2 meter där dagsljuset sparsamt silar ned från skylightet. Det är C.S:s styrelserum. Innanför detta, åter, påträffas en helmörk vindsskrubb, så liten att endast en medfödd och under livlig beredskapstjänstgöring odlad slankhet hos C.S:s ordföranden Sture Blomberg, tillåter denne att tränga sig in genom dörren och vid högtidliga tillfällen framtaga de sakrala föremål som här förvaras. Det är nämligen C.S:s allra heligaste, dess bönekapell och relikgömma. Här tronar själva Adrian, skyddspatronen, på sitt hyende av guld och sammet. Här befinner sig, under noggrann bevakning, det så kallade skrubbspånkskåpet. Här förvaras Raspar från gångna tider, protokoll och handlingar, skarprättarens gyllene svärd — och något glasvaror. Detta är templets innersta, hemligaste — Adrians hemvist — chalmeristandans boning — C.S:s hjärna — kort sagt, detta är SKRUBBEN." Genom åren har CS varit aktiva med att stödja och utveckla "Chalmersandan" till gagn för alla studenter och verksamma vid Chalmers tekniska högskola. Genom åren har föreningen bland annat tagit initiativ till Chalmers studentkår, Cortègen, Chalmersspexet, Chalmersmössan, Civilingenjörsringen, C.S.-bastun, examensceremonin och Storstugan.

Syster Ainas Gata
Syster Ainas Gata

Syster Ainas Gata är en cirka 100 meter lång gata i stadsdelen (Södra-) Guldheden i Göteborg. Den sträcker sig från Doktor Liborius gata-Doktor Wigardhs gata i riktning mot Doktor Fries Torg, där den övergår i cykel- och gångbana. Gatan är numrerad 1-5 med fastighetsbeteckningarna: (1) Guldheden 32:3, (3) Guldheden 32:2 och (5) Guldheden 32:1. Gatan fick sitt namn 1949 efter Aina Rietz (1885–1947). Hon föddes i Göteborg, dotter till sjökapten Johan Albert Rietz (1854–1924) och Thorborg Ahrenberg (1854–1905), och gick på Majornas läroverk. Därefter utbildade hon sig till sjuksköterska vid Sophiahemmet i Stockholm. Hon var avdelningssköterska på Vänersborgs lasarett 1908-10 och 1911-13 biträdande föreståndare vid Vänersborgs hospital. Hon arbetade sedan för Röda Korset vid olika ställen i Stockholm, innan hon 1914 och under sju år var översköterska vid regementssjukhuset i Halmstad. Syster Aina var knuten till Göteborg från 1921 genom läkaren Sven Johansson, som då var då kirurg på Göteborgs barnsjukhus och mötte dessa sjuka i stort antal. Johansson insåg att patienterna krävde ett socialt stöd, och föreslog att en sjuksköterska skulle knytas till uppgiften. Rietz var rätt person att kunna ge dessa långvarigt sjuka socialt stöd; hon var saklig, hjälpsam och hjärtlig, men inte sentimental och själv en stark personlighet. Fram till sin pensionering 1942, var hon i huvudsak dispensärsköterska för ben- och ledtuberkulos till år 1938 och därefter socialkurator vid Sahlgrenska sjukhuset. Därutöver ägnade hon sig speciellt åt poliopatienter och krigsskadade. Hennes insatser i sjukvården var i många avseenden banbrytande, och av starkt social karaktär. Bland annat deltog hon 1912 i Röda korsets ambulans till Serbien under Första Balkankriget och 1913 under Andra Balkankriget även till Grekland. Hon deltog i organiserandet av sjukhuset Evangelismos i Atén 1916–1917 och under åren 1916–1917 och 1932–34 av organiserandet av sjukvården i Persien. Hon gjorde under 1939 en studieresa till USA. Rietz var styrelseledamot för Göteborgs stads skol- och yrkeshem, Göteborgs stads skolhem och hemskola, Göteborgs kvinnliga diskussionsklubb, Kungsladugårds kapellstiftelse och Rietz släktförening. Vid Karl Johansgatan 4 i Majorna, hyrde hon rum hos dr Fritz Belfrage. Efter att hon pensionerats, organiserade hon invalidtransporter och besökte flyktingläger. Då hon var på väg för att se till poliopatienter på kustsanatoriet Apelviken i Varberg, fick hon en hjärtinfarkt på tåget och avled.