Inre hamnen, Malmö

Skeppsbron är en hamnkaj och gata belägna i Inre hamnen i Malmö. Längs kajen ligger bland annat den öppna platsen Posthusplatsen, och härpå Centralposthuset samt Malmö centralstation intill. På den motsatta sidan av kanalen ligger Hjälmarekajen, där vid båda kajerna ligger även en handfull fartyg förtöjda, däribland ett med restaurang vid Skeppsbron. Skeppsbron var även den typiska kajen för färjor med Malmö-Köpenhamn som destination.

Kolgahuset eller Kolgapalatset är ett höghus beläget på Skeppsbron 13, Nyhamnen i Malmö. Det ligger i kvarteret Kolga, som är döpt efter en av havsguden Ägir och gudinnan Rans döttrar i nordisk mytologi, som därmed även gett namn åt huset. Kolgahuset är ett av de första exemplen i Malmö på renodlad funktionalism. Fastigheten ritades av Carl-Axel Stoltz och byggdes 1934–1935 för att vara huvudkontor åt företaget Skånska Cementgjuteriet, idag Skanska. Huset rymmer även ett antal privatbostäder.

Hans Michelsensgatan är en gata i inre hamnområdet i Malmö. På stadsingenjör Georg Gustafssons karta från 1871 finns Hans Mickelssons plats utsatt, medan magistraten i Malmö stad 1880 fastställde namnet Hans Mickelsensgatan, vilket sedermera ändrats till det nuvarande. Gatan, som är en tvärgata till Skeppsbron, är uppkallad efter Hans Michelsen (död 1532) som var borgmästare i Malmö, kung Kristian II:s rådgivare och reformationsverkets befordrare. Då Malmö Spårvägs AB 1887 startade hästspårvägstrafik i staden blev gatan ändstation för trafiken till hamnen och efter kommunaliseringen 1905 trafikerade Malmö stads spårvägar gatan med elektriska spårvagnar från 1907 till 1936, då dessa ersattes med bussar.

Bylgiahuset är ett kontorshus beläget på Hans Michelsensgatan 2, Nyhamnen i Malmö. Det ligger i kvarteret Bylgia, därav namnet, tidigare kallades det Öresundshuset och Skandiahuset. Kvarteret är uppkallat efter en av havsguden Ägirs och havsgudinnan Rans döttrar vid namn Bylgja.

Centralposthuset i Malmö är ett byggnadsminnesmärkt hus vid Posthusplatsen i Inre Hamnen. Centralposthuset uppfördes 1900-1906 i nationalromantisk stil, nära Centralstationen och ångbåtarnas kajplatser. Ferdinand Boberg, som tidigare arbetat med Centralposthuset i Stockholm, var arkitekt. Huset blev byggnadsminne 1935. När posthuset byggdes om 1944, efter ritningar av Erik Lallerstedt, tillkom bland annat fönsterraden längs takfoten. Numera ägs huset av ett fastighetsbolag och posten delar lokalerna med andra hyresgäster.

Sound VTS, eller VTS Öresund, är en gemensam svensk-dansk VTS-central (Vessel Traffic Service), som är fartygsrapporteringssystemet (Ship Reporting System) för Öresund och som övervakar sjötrafiken i Öresund. Den drivs i samarbete av svenska Sjöfartsverket och danska Søværnet. Det operativa området för sjörapporteringssystemet Soundrep sträcker sig från i norr en linje mellan Kullen i Sverige och något väst om Gilleleje i Danmark till i söder en linje från Køge Bugt som går i en sydvästvänd båge från Stevns till en punkt väster om Trelleborg. Soundrep är uppdelat i en nordlig och en sydlig sektor, med en gräns på 56°10′N, söder om Ven. Det operativa området omfattade till en början, från dess VTS Öresund inrättades 2007, endast det inre området i Öresund, men utvidgades 2011. VTS Öresund inrättades 2007 som ett samarbete mellan dåvarande Farvandsvæsenet i Danmark (i denna del senare övertaget av Søværnet) och Sjöfartsverket i Sverige. De ungefär 20 anställda är både danskar och svenskar och har skepparexamen och en speciell vidareutbildning. VTS-centralen är lokaliserad till Öresundshuset i Malmö. VTS Öresunds övervakning berör primärt större fartyg med ett tonnage på över 300 bruttoregisterton och omfattar en obligatorisk rapporteringsskyldighet till VTS Öresund med uppgifter om bland annat destination, fartygets djupgående, last och antal personer ombord. Fartygen skall lämna uppgifter på VHF-radio, kompletterat med en rapport över Internet.

Öresundshuset är en kontorsbyggnad i Nyhamnen i Malmö intill Malmö centralstation. Den inhyser ett tiotal företag och föreningar, däribland SMHI och Sjöfartsverket. Öresundshuset var tidigare benämningen på vad som nu kallas Bylgiahuset. I Öresundshuset finns den gemensamma dansk-svenska ledningscentralen för fartygstrafikservice (Vessel Trafic Service) för Öresund, Sound VTS.

Koggmuseet var ett skeppshistoriskt museum vid Skeppsbron i Malmö hamn. Det stängdes år 2010. Här hade Fotevikens museum på uppdrag av Malmö stad 2003 byggt upp ett helt museum efter det internationella konceptet Arkeologiskt friluftsmuseum. De två stora dragplåstren var de fullskaliga kopiorna av medeltida koggar som Fotevikens Museum låtit bygga på det gamla Kockumsområdet i Malmö. Koggmuseet, som började planeras 2003, öppnade år 2004 och fungerade fram till och med 2009. De två koggarna Tvekamp av Elbogen och Enighet av Elbogen flyttades till Västerås historiska skeppsmuseum vid Frösåkers brygga år 2014. På Koggmuseet gavs den historiska bakgrunden till den rekonstruerade, stora koggen, "Tvekamp av Elbogen". Originalet till detta skepp, den så kallade Skanörskoggen, påträffades och undersöktes av marinarkeologer från Fotevikens museum åren 1992-1995. Vraket, som är Nordens bäst bevarade koggvrak, har gett mycket ny information om medeltidens seglingskonst, en teknik som var viktig för Hansans östersjöfart. Skanörskoggen är dendrokronologiskt daterad till 1390 med avvikelse på något år och den byggdes i Mecklenburgområdet/norra Polen. Skanörskoggen är ett av världens äldsta kända skepp som fört kanoner ombord. Kanonerna har kunnat bärgas direkt efter förlisningen men de runda stenkulorna fanns kvar i vraket. Fyra olika diametrar antyder minst fyra olika kanoner ombord. Den politiska situationen runt år 1390 och det geografiska byggnadsområdet gör att Skanörkoggen med stor sannolikhet dessutom varit ett av de s.k. vitaliebrödernas piratskepp. Det andra rekonstruerade koggskeppet, Enighet av Elbogen, är en kopia av ett originalskepp från Almere i Holland från ca 1430. Detta skepp är 19 meter långt och användes dagligen för skeppsturer med besökare på museet. Kajområdet hade omvandlats till en medeltida miljö med hamn- och försäljningsbodar, allt under namnet "Medeltidsriket Malmöya".

Universitetsbron i Malmö, byggd 2004 (invigd 28 augusti), är en snedkabelbro som sammanbinder Skeppsbron med Hjälmarekajen. Universitetsbron är ritad av den danska arkitektfirman Dissing+Weitling och påminner utseendemässigt om Öresundsbron med två pyloner, 17 meter höga. Bron är 75 meter lång och 19 meter bred och har tre körfält samt gång- och cykelbanor. Bron är konstruerad i stål och är öppningsbar genom vridning. Behovet av Universitetsbron påkallades av byggnationen av Malmö högskolas lokaler på Universitetsholmen, exploateringen av Västra hamnen samt trafikomläggningarna i anslutning till bygget av Citytunneln. Bron vann 2005 klassen "Stadsmiljöförändring" av Stadsbyggnadspriset som sedan 1982 årligen delas ut av Malmö kommun. Den var också nominerad i klassen "Anläggningar" till facktidskriften Byggindustrins pris Årets Byggen 2004, men det priset vanns av Södra länken i Stockholm. NCC nominerades för det regionala priset Årets byggare 2004 som delas ut av Sveriges Byggindustrier i Malmö och Malmö-Lunds Byggmästareförening. Priset gick dock till Peab för nya kontorslokaler åt Telia i Malmö.

Hjälmarekajen är en hamnkaj belägen vid Universitetsholmen i Inre hamnen i Malmö, mitt över den andra hamnkajen Skeppsbron. Längs kajen ligger bland byggnaderna bl.a. universitetsbyggnaden Orkanen. En handfull fartyg ligger även förtöjda vid båda kajerna, däribland (sedan 2012) vid Hjälmarekajen världens äldsta isbrytare S/S Bore.

Anna Lindhs plats är en öppen plats intill Malmö C, Malmö Västra, Bagers plats och Hjälmarekajen, namngiven efter Anna Lindh. På andra sidan Hjälmarekajen ligger Posthusplatsen.

Malmö inre fyr är en nerlagd fyr i inre hamnen i Malmö. Fyren byggdes av Malmö stad år 1878 på platsen för en tidigare fyr i trä från 1822. Den nya fyren ritades av bröderna Axel och Hjalmar Kumlien och senare samma år övertogs den av Lotsverket som drev den till 1936. Fyren består av ett cirka 20 meter högt åttkantigt torn av järn med en sockel av gult eldfast tegel på en fot av granit. Fyrapparaten försågs med en fotogenlampa och en fresnellins av tredje storleken. År 1898 byttes fotogenlampan ut mot en Auerlampa och 1924 elektrifierades fyren. Den helautomatiserades 1934 och släcktes två år senare. Fyren återlämnades till Malmö stad år 1938. Sedan dess visar den bara ett symboliskt ljus, som tänds och släcks samtidigt med gatubelysningen.