Sergelhuset

Generalstabens litografiska anstalt (GLA), ursprungligen Generalstabens litografiska inrättning, bildades 1833 och ställdes under chefen för Lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition såsom inspektör och fick till uppgift att utföra de litografiska arbeten, som erfordrades för nämnda expedition och för Topografiska kåren samt att bereda officerare tillfälle att få kunskaper om litografi.

DUX-skylten var en ljusreklam på en av Hötorgsskraporna i Stockholms centrum. Den kända neonskylten var på sin tid Europas största ljusreklam, den tändes i augusti 1960 och togs slutligen ner 1994. Stockholms fem höghus färdigställdes mellan åren 1960 och 1966. Den första “skrapan” som blev klar var höghus nr 1 (de är numrerade från 1-5 med stora blå neonsiffror) närmast Konserthuset. Samtliga fem var förberedda för ljusreklam, varför gavlarna hölls släta och utan fönster. Även under fasadbeklädnaden fanns samtliga ledningsdragningar förberedda. Det var alltså meningen att alla fem Hötorsskraporna skulle förses med elektriska reklamskyltar. Redan innan första höghuset invigdes monterades 1959 en takskylt i neon för Ford Motor Co, som var vänd mot Konserthuset. Intill den fanns även en stor klocka med digital visning, även den i neon. Kort efter Ford fick Dux Telefon och Radiofabriks AB bygglov för en stor reklamskylt på höghusets gavel mot Sergelgatan. Skylten hade ritats av husets arkitekt, David Helldén, och Philips Neon tillverkade den. Den innehöll över en kilometer neonrör i röda, vita och blåa färger och var då Europas största ljusreklam. Den 24 augusti 1960 tändes skylten av Stockholms Mälardrottning. För de andra höghusen beviljades inga bygglov för fler skyltar eftersom skönhetsrådet motsatte sig det. inte heller en ljusreklamtävling år 1962 hade framgång med sina vinnare. DUX-skylten togs ner för helrenovering 1983. Då tyckte stadens tjänstemän och politiker att det skulle gå lika bra utan DUX på huset, men radiofirman stod på sig och den renoverade skylten kom upp igen. När Duxmärket försvann från marknaden skulle det göras reklam för Philips produkter (Philips ägde Dux sedan 1930-talet). Philips utnyttjade det gällande bygglovet och 1994 monterades upp en Philipsreklam i stället för Dux. Det blev Philips logotyp högst uppe på gaveln med text “Philips” därunder. Under tiden hade även Fords skylt på sidan mot Konserthuset bytts ut mot en för Asea och den i sin tur mot en för Agfa Film. I början av 2000-talet plockades även Philipsskylten ner; inte heller Agfa-skylten finns kvar. Nu är Stockholms “fem trumpetstötar” utan reklam så som många skyltkritiker från 1960-talet ville ha det. I slutet av 1990-talet framlade belysningsingenjören Ruben Morne (Morneon) tillsammans med konstnären Nisse Skoog ett förslag till utformning av neonreklam på samtliga fem höghusens släta gavlar.

Hötorgsskraporna, även kallade Hötorgshusen eller De fem trumpetstötarna (ursprungligen Sveavägens höghus), är en grupp av fem 61 meter (eller 72 meter över havet) och nitton våningar höga höghus inom Hötorgscity på Norrmalm i Stockholm, mellan Hötorget och Sergels torg i kvarteret Beridarebanan, skissade 1946 och uppförda 1955–1962. Under många år fanns den berömda DUX-skylten på första höghusets gavel. Den var på sin tid Europas största neonreklam och plockades ner 1994.

Hötorgscity eller Sergelcity är ett affärs- och kontorshuscentrum i kvarteret Beridarebanan i stadsdelen Norrmalm i Stockholms innerstad som begränsas av Hötorget i norr, Sveavägen i öst, Sergels torg i söder och Slöjdgatan i väst. Området, som domineras av de fem Hötorgsskraporna, bebyggdes mellan 1953 och 1966. Invigning av den första etappen skedde den 12 april 1959. Den underjordiska saluhallen, Hötorgshallen, hade dock öppnat redan i augusti 1958.

Beridarebanan är ett kvarter i Stockholm beläget mellan Hötorget i norr, Slöjdgatan i väster, Mäster Samuelsgatan i söder och Sveavägen i öster, och upptas idag av Hötorgscity (förutom den femte Hötorgsskrapan i kvarteret Stigbygeln) som invigdes 1959. Namnet kommer av byggnaden Beridarebanan som fanns på platsen under 1600-talet. Efter Norrmalmsregleringen var kvarteret betydligt större och omfattade i princip hela Nedre Norrmalm. Många av de äldre kvartersnamnen försvann då. På 1980 genomfördes en fastighetsombildning där många av de gamla kvartersbeteckningar återkom och dagens Beridarebanan fick sin nuvarande form.

Beridarebanan (även Rännarbanan eller Rännebanan, ursprungligen kallad Rännebanshuset) var en beridarebana uppförd söder om Hötorget i Stockholm på 1620-talet på initiativ av Gustav II Adolf. Anläggningen användes under 1600-talet för inridning och dressyr av hästar, hästtävlingar, tornérspel och kröningsfester.

MKFC Stockholms Folkhögskola började sin verksamhet som Rinkebys Folkhögskola. MKFC står för mångkulturellt folkbildningscentrum och det är också inriktningen på skolan. Drygt hälften av eleverna är av icke-svenskt ursprung. Huvudman för skolan är Mångkulturellt folkbildningscentrum (MKFC), ekonomisk förening. MKFC Stockholms Folkhögskola har betygsrätt för SFI, Svenskundervisning för invandrare.[källa behövs]

Slöjdgatan är en gata på Norrmalm i Stockholms innerstad. Gatan sträcker sig öster om kvarteret Beridarebanan från Mäster Samuelsgatan i söder till Hötorget i norr.

Stora salen är huvudsalen i Stockholms konserthus beläget vid Hötorget i Stockholms innerstad. Salen invigdes liksom hela konserthuset den 7 april 1926 och dess arkitekt var Ivar Tengbom. Stora salens utseende förändrades delvis vid en ombyggnad i början av 1970-talet efter ritningar av Anders Tengbom. I Stora salen utdelas sedan 1926 den 10 december varje år Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur. Polar Music Prize som instiftades 1989 delas ut årligen i Konserthusets Stora sal sedan 2004 och sedan år 2010 även Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Kungliga Filharmoniska Orkestern har sin hemvist här.

Konserthuset Stockholm ligger i kvarteret Konserthuset 2 i Stockholms centrum vid Hötorget i hörnet Kungsgatan och Sveavägen. Byggnaden uppfördes åren 1924–1926 efter ritningar av arkitekt Ivar Tengbom. Konserthuset, som invigdes den 7 april 1926, räknas som ett av de mest framstående exemplen på den svenska 1920-talsklassicismen och var en av de första byggnaderna i Sverige särskilt avsedda för orkestermusik. Konserthuset i Stockholm har som ett musikens hus, men även som enskilt byggnadsverk, få motsvarigheter vare sig i Sverige eller utomlands. Flera av 1920-talets främsta svenska konstnärer och formgivare bidrog till interiörens gestaltning där Grünewaldsalen räknas till höjdpunkten. Med Konserthuset och varuhuset PUB, som uppfördes samtidigt, fick Hötorget ett helt nytt utseende. Sedan 1926 utdelas Nobelprisen i medicin, fysik, kemi och litteratur den 10 december varje år i Stockholms konserthus. Polar Music Prize, som instiftades 1989, delas ut årligen i Konserthuset sedan 2004. Två litterära priser, Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne samt Augustpriset, utdelas också här sedan 2010 respektive 2008. Konserthusbyggnaden är blåklassad av Stadsmuseet i Stockholm vilket innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde anses motsvara fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen av stadsmuseet.

Grünewaldsalen är en av två salar i Stockholms konserthus beläget vid Hötorget i Stockholms innerstad. Salen hette från början Lilla salen och fick sitt nuvarande namn på 1970-talet. Salen invigdes liksom hela konserthuset den 7 april 1926 och dess arkitekt var Ivar Tengbom.

Sergelgatan är en gågata mellan Sergels torg och Hötorget på Norrmalm i Stockholms city. Den öppna plats där gågatan ansluter till Sergels torg, framför det södra höghuset, benämns Soltorget.