Leonhardskirche

Römer är Frankfurts rådhus och är beläget vid torget Römerberg. Det har en 600 år lång historia och hade stor betydelse i samband med valet av tysk-romersk kung och kejsare. Det rekonstruerades efter att ha förstörts under andra världskriget.

Paulskirche i Frankfurt am Main byggdes 1789–1833 och ersatte den medeltida Barfüßerkirche. I kyrkan samlades Frankfurtparlamentet under Tyska revolutionen 1848–1849. Den 18 mars 1944 förstördes kyrkan under ett bombanfall men byggdes som första historiska byggnad i Frankfurt upp igen. Kyrkan används numera inte längre som kyrka utan för olika offentliga evenemang, till exempel delas Friedenspreis des Deutschen Buchhandels ut här.

Alte Nikolaikirche (Gamla Nikolaikyrkan) är en kyrka i centrala Frankfurt am Main, belägen vid södra änden av torget Römerberg. Den fick sin nuvarande form huvudsakligen under slutet av 1200-talet, men innan dess hade det stått ett mindre kapell på platsen. Interiört är kyrkan uppbyggd av två skepp täckta av ribbvalv; ett huvudskepp i söder och ett sidoskepp i norr. Under medeltiden användes kyrkan främst av stadsrådet, som utövade sitt ämbete i rådhuset Römer, som också ligger vid Römerberg. På 1400-talet förändrades kyrkan på flera sätt, bland annat tillfogades takgalleriet av masverk, hörntornen och det höga sadeltaket. Dessutom fick den sitt nuvarande höga torn. Reformationstiden medförde i Frankfurt att rådsmässorna avskaffades och att kyrkan stängdes 1530. Den kom då att användas bland annat som varulager och invigdes inte som kyrka igen förrän 1721, nu som en evangelisk sådan. 1840 kom den i stadens ägo och är så än idag. Under andra världskrigets bombanfall klarade sig Alte Nikolaikirche bättre än de flesta andra av Frankfurts kyrkor. Visserligen brann taket ned, men valven höll och därmed begränsades skadorna på interiören till ett minimum. I december 1948 var skadorna reparerade. Sedan 1949 utnyttjas den av församlingen Evangelisch-Lutherische St. Paulsgemeinde.

Saalhof är samlingsnamnet på en grupp byggnader vid floden Main i Frankfurt. Det ursprungliga Saalhof var en borg som byggdes i mitten av 1100-talet åt den tysk-romerske kejsaren Konrad III. Han tillhörde släkten Staufer och borgen kom att användas som kejsarborg (Kaiserpfalz) under resten av deras regeringstid. Under denna tid ägde bland annat minst 16 riksdagar rum i borgen. Vid bygget av stadsmuren Staufenmauer omkring 1180 blev borgen en del av denna. Sedan ätten Staufer förlorat makten på 1260-talet förlorade borgen i betydelse i och med att den förlorade sin status som kejsarborg. Saalhof användes nu bland annat som saluhall åt holländska tyghandlare under Frankfurtmässorna och byggdes med tiden ut. Stora delar av det som varit kejsarborgen fanns dock kvar i början av 1800-talet. Det Saalhof man ser idag består av de intill varandra liggande byggnaderna Rententurm, Bernusbau, Burnitzbau och Kaiserkapelle (Kejsarkapellet). Det ursprungligen till stadsmuren hörande tornet Rententurm byggdes 1454 till 1456. Intill detta byggdes mellan 1715 och 1717 Bernusbau i barock stil och intill detta i sin tur det nyromanska Burnitzbau 1840-1842. Vid bygget av Burnitzbau revs det mesta av de kvarvarande delarna av den gamla kejsarborgen, men Kejsarkapellet lämnades kvar. Detta romanska kapell byggdes omkring 1200, förmodligen som ett privat kapell åt kejsaren och räknas som den näst äldsta bevarade byggnaden i Frankfurt (den äldsta är Justinuskirche i stadsdelen Frankfurt-Höchst). Saalhof förstördes till stor del av bomber 1944 men den del av Saalhof som är vänd mot Main rekonstruerades. På den norra sidan byggdes istället det historiska museet 1971-72.

Römerberg är ett centralt torg i Frankfurt am Main, som sedan medeltiden varit ett av stadens viktigaste.

Frankfurt am Main (eller vanligtvis endast Frankfurt) är en kretsfri stad i förbundslandet Hessen i västra Tyskland, belägen vid floden Main. Med cirka 776 000 invånare är Frankfurt den största staden i Hessen och är en av huvudorterna i storstadsområdet Rhen-Main, där sammanlagt 5,5 miljoner invånare bor. Staden ligger vid floden Mains nedre lopp omkring 30 kilometer från utloppet i Rhen. Sin höga ålder till trots har Frankfurt en skyline som är tämligen ovanlig för europeiska förhållanden. Den har ett stort antal skyskrapor, däribland en av Europas allra högsta, Commerzbank Tower. Stadens centrum har till stor del alltså inte ett typiskt europeiskt utseende utan ser mer ut som en amerikansk storstad. Staden har också skämtsamt blivit kallad Mainhattan, men även Bankfurt eftersom många stora banker har sitt säte i staden. Frankfurt är även mässornas stad med ett av världens största mässkomplex, Messe Frankfurt, som bland annat arrangerar musikmässan Musikmesse sedan 1980, en stor bokmässa och en av världens största bilutställningar, IAA.

Steinernes Haus är ett berömt gotiskt hus i Frankfurt am Main, beläget vid Markt, gatan som löper mellan Römerberg och domkyrkan. Det byggdes på 1460-talet och byggherre var Johann von Melen, som 1464 hade låtit riva de två hus som befann sig på tomten för att samma år lägga grundstenen till det nya gotiska bygget. Huset tillhörde släkten Melen till 1708. 1898 kom det i stadens ägo. I mars 1944 förstördes huset i två bombangrepp varvid hela innandömet brann ut och fasaden mot Markt rasade. Ruinerna stod kvar tills en rekonstruktion genomfördes mellan 1959 och 1962. Interiören rekonstruerades dock inte utan fick en modern prägel. Lokalerna utnyttjas idag av konstföreningen Frankfurter Kunstverein e.V. som där ordnar utställningar med modern konst.

Goethe-Haus (”Goethehuset”) är ett hus i Frankfurt am Main. Adressen är Grosser Hirschgraben 23 och huset är mest känt för att författaren Johann Wolfgang von Goethe föddes här. Huset köptes av Johann Wolfgangs farmor Cornelia 1733. Eftersom hon var änka bodde hon ensam i huset med sin son Johann Caspar. Denne, som utbildat sig till jurist, återvände till Frankfurt 1741 och blev anställd som kejserligt råd. Han gifte sig med Catharina Elisabeth Textor 1748 och året därpå föddes Johann Wolfgang i huset och 1750 hans syster Cornelia. Vid denna tid bestod Goethehuset egentligen av två sammanbyggda hus med olika höjd och det var inte förrän efter en ombyggnad 1755 som huset fick sitt nuvarande utseende med den enhetliga barockfasaden mot Grosser Hirschgraben. Johann Wolfgang växte upp i huset, men lämnade Frankfurt 1765 för att studera juridik i Leipzig. Hans far Johann Caspar dog 1782 och 1795 sålde hans mor Catharina Elisabeth huset, som därmed lämnade släkten. Byggnaden inköptes och restaurerades 1863 av den av geologen Otto Volger 1859 stiftade föreningen Freie Deutsche Hochstift für Wissenschaften, Künste und allgemeine Bildung. Den 22 mars 1944 totalförstördes huset under ett bombanfall men byggdes upp igen 1947-1951 och sedan 1954 finns ett museum inrymt i det.

Liebfrauenkirche är en gotisk kyrka som ligger vid torget Liebfrauenberg i norra delen av Frankfurts ”gamla stad” (Altstadt). Den uppfördes i flera etapper mellan 1300-talet och 1500-talet. Den medeltida stadsmuren Staufenmauer låg precis vid kyrkan ända fram till 1800-talet och man kan fortfarande se en rest av muren i kyrkoväggen. Kyrkan totalförstördes av en eldsvåda 1944 efter att ha träffats av bomber under ett flyganfall och återuppbyggdes mellan 1955 och 1956. I dag används den både som klosterkyrka för kapucinorden och som romersk-katolsk församlingskyrka.

Katharinenkirche (”Katarinakyrkan”) är en evangelisk barockkyrka i Frankfurt am Main, nära Hauptwache.

Kaiserdom St. Bartholomäus ("Kejsarkatedralen St. Bartolomeus") är en medeltida hallkyrka i centrala Frankfurt am Main, byggd i gotisk stil. Det har funnits en kyrka på platsen sedan merovingisk tid, men den nuvarande kyrkan är rest under 1200– till 1400-talet. Namnet till trots har kyrkan aldrig varit en domkyrka (romersk-katolsk stiftskyrka är Limburger Dom). Dess namn kommer av den stora betydelse den hade inom det tysk-romerska riket som val- och kröningskyrka för den tysk-romerske kejsaren.

Kaiserplatzbrunnen, eller Kaiser-Brunnen är en fontän på Kaiserplatz i Frankfurt am Main i Tyskland. Brunnen består av en stor skål av ett stort stycke polerad bohuslänsk porfyr med en diameter av tretton fot och med en stråle rakt upp från skålens mitt. Den formgavs av arkitekten Richard Dielmann och tillverkades av E.A. Kullgrens Enka i Uddevalla. Brunnen finansierades av lokala borgare på initiativ av bankiren Raphael von Erlanger och invigdes 1876. I samband med finansieringsproblem med den tilltänkta fontänen på Universitetsplatsen i Lund lade Kullgren Enka anbud på en likadan fontän till Lunds universitets konsistorium 1885. Förslaget föll efter bestämda invändningar av universitetshusets arkitekt Helgo Zettervall.