Slottsbranden 1697

Tre Kronor (ursprungligen Stockholm eller Stockholms slott) var en borg och försvarsanläggning som utvecklades till slott och kungligt residens på Stadsholmen i Stockholm, enligt traditionen grundat av Birger jarl vid 1200-talets mitt. Anläggningen kom att kallas Tre Kronor efter 1588. Byggnaderna förstördes i Slottsbranden 1697, och på platsen uppfördes därefter det nuvarande Stockholms slott.

Obelisken i Stockholm är ett minnesmärke som kung Gustav III beslöt att uppföra som ett tack till Stockholms borgerskap för dess vakthållning under ryska kriget 1788–1790. Den invigdes den 3 oktober 1800. År 2017 monterades obelisken ned och ersattes 2020 med en nytillverkad kopia.

Olaus Petri är en bronsskulptur av den svenske konstnären Theodor Lundberg från 1898. Statyn avbildar kyrkohedern och reformatorn Olaus Petri. Han var verksam i Storkyrkan där han också är begraven. Statyn är uppställd vid kyrkans östgavel i Gamla stan i Stockholm. Statyn var planerad att avtäckas 1893, på 400-årsdagen av Olaus Petri födelse, men projektet blev försenat och först 1897 blev Lundberg klar med statyn. Den avtäcktes den 6 januari 1898, på Olaus Petris 405-årsdag. Inget samtida porträtt av Olaus Petri är känt, men i det allmänna medvetandet förknippas bilden av honom nog oftast med denna staty. Det har spekulerats vem som stod modell för Lundberg. Kanske var det Fredrik Fehr som var kyrkoherde (pastor primarius) i Storkyrkan vid statyns tillkomst. Det har också föreslagits att det ska ha varit ett underbefäl i Kungliga Livgardet. Sockeln av marmor formgavs av Fredrik Lilljekvist. På den finns följande inskriptioner: "Olaus Petri, 1493-1552, Guds ord, Predikare, Kyrkoprest, I ST. Nickolai" och "Wij Swenske höre och Gudh till sa wel som annat folk och thet maal wij haffve thet haffver Gudh giffvit oss". Den undre inskriptionen är från Olaus Petris "Then Swenska Messan" som gavs ut år 1531 och är hans motivering varför mässan i kyrkan ska hållas på svenska och inte latin. Skriften bakom statyn skildrar på latin kyrkans öden fram till 1743.

Källargränd är en gata i Gamla stan i Stockholm, den sträcker sig i nord-sydlig riktning förbi Börshuset mellan Slottsbacken och Stortorget.

Hovförvaltningens hus är en byggnad på Slottsbacken 2, mitt emot Stockholms slott, i Gamla stan i Stockholm.

Indebetouska huset var en byggnad i kvarteret Europa vid Slottsbacken i Gamla stan, Stockholm. Huset härrörde från 1700-talet och revs omkring 1910 för att ge plats åt Hovförvaltningens hus.

Stockholms domkyrkoförsamling är en församling i Domkyrkokontraktet i Stockholms stift. Församlingen ligger i Stockholms kommun i Stockholms län. Församlingen utgör ett eget pastorat. Församlingen ligger i Stockholms innerstad inom stadsdelarna Gamla stan och Norrmalm.

Storkyrkoförsamlingen var en församling i Stockholms stift i Stockholms kommun. Församlingen uppgick 1989 i Stockholms domkyrkoförsamling. Församlingskyrka var Storkyrkan.

Ordenssalarna (tidigare Rådsvåningen) består av fyra salar, med tillhörande smårum, en trappa upp i den västra längan på Stockholms slott. Ursprungligen var den största salen avsedd för Kungl. Maj:ts Orden och de tre mindre för riksrådet. De inreddes av Carl Fredrik Adelcrantz. År 1866 fick salarna nya väggbeklädnader av papier-maché ritade av Fredrik Wilhelm Scholander efter de fyra svenska kungliga riddarordnarnas insignier. Riksrådet flyttade in i samband med riksdagens högtidliga öppnande år 1755 och hade sitt första sammanträde i dem den 4 september samma år. Efter att kung Gustav III avskaffat rådet år 1789 stängdes våningen och togs i bruk igen först efter kungens död. Högsta domstolen disponerade de tre yttre salarna till och med år 1948. Idag har Kungl. Maj:ts Orden sitt kansli och sammanträdeslokaler i våningen. Sedan år 1993 visas i salarna en permanent utställning om det svenska ordensväsendet.

Storkällaren (även Rådhuskällaren eller Stadskällaren) var en vinkällare i Stockholms rådstuga vid Stortorget i Gamla stan. Med sina medeltida anor från åtminstone 1350-talet utgör Storkällaren Stockholms äldsta kända näringsställe. Den kallades på 1700-talet även Fuhrmannska källaren efter vinskänken Peter Hinrich Fuhrmann och flyttades i slutet av 1760-talet till Svartmangatan 20–22 när Rådstugan skulle rivas. Källargränd som ligger på östra sidan om dåvarande Rådstugan påminner fortfarande om den historiska verksamheten.

Gästvåningen (även Stora gästvåningen) återfinns två trappor upp i västra längan på Stockholms slott och används sedan 1870-talet som bostad för gästande statsöverhuvuden vid statsbesök till Sverige. Rummen fick sin ursprungliga inredning på 1760-talet under Jean Eric Rehns ledning, då de inreddes för Gustav III:s bror Fredrik Adolf. Bruttoarean är cirka 510 m².I Gästvåningen ligger en del av de rum som visas för allmänheten i den entresolerade rumsfilen, med fönster mot inre borggården. Tre av våningens utställda rum ligger i den mindre entresolerade rumsfilen, med fönster mot inre borggården.

Rikssalen på Stockholms slott togs i bruk för Riksdagen 1755–1756 som öppnades i salen den 17 oktober 1755. Salen utformades av arkitekt Carl Hårleman. Han utgick från Nicodemus Tessin d y:s ritningar. I salens nedre del behölls Tessins idéer med halvkolonner och en kraftig bärande fris. Väggarnas utformning mellan kornischen och taket förändrades dock i rokokostil, med mjukt rundade kartuschprydda fönsteröppningar mellan vilka allegoriska kvinnofigurer och putti placerats. Rikssalens stora entré är från Södra valvet. Rikssalen och Slottskyrkan ligger på var sida om valvet, vilket är en symbol för att kungen fått sitt ämbete av Gud. Rikssalen upptar två och ett halvt våningsplan i slottets södra länga.