Kungshögen i Högs socken i Hälsingland är en så kallad kungshög, alltså en hög med en diameter på minst 30 meter.
Gravhögen är en del av en miljö med flera storhögar daterade till att ha börjat anläggas under romersk järnålder. I området finns tre bevarade storhögar (RAÄ 49:1, 50:1, 57:1). Två högar ligger öster om kyrkan och benämndes tidigare båda Kungshögarna. Den största högen är belägen nära prästgården på östra sidan och det är denna som har namnet Kungshögen (RAÄ 49:1). Högen är undersökt och blev då daterad till 200-talet e.Kr. (Modén 1937). Graven var byggd i flera etapper och har flera begravda personer. Dateringen avser primärgraven alltså den äldsta begravningen i högen. Gravhög (RAÄ 50:1) strax intill landsvägen är oundersökt. I Hornåns närhet finns ytterligare en storhög som fått benämningen Tegelhögen (RAÄ 57:1). Den är också undersökt och kunde daterats till slutet av 300-talet e.Kr. Både gravarna har daterats med hjälp av fyndmaterialet i gravarna. - Vid Tegelhögen hittades 1872 en romersk vinskopa av brons och dessutom en järnyxa (RAÄ 117:1).
Tre gravklot får anses kunna knytas till högarna. Två finns inmurade i kyrkans långvägg på södra sidan och det tredje gravklotet ligger vid samma vägg (RAÄ 48:1-3). - Två runstenar, Hälsinglands runinskrifter 11 och Hälsinglands runinskrifter 12. Den södra stenen, Hs 11 (RAÄ 47:2), har inskriptionen ”Vifast lät resa denna sten efter Udde, sin fader. Gud hjälpe hans själ. De ristade runorna, Alver och Brand”. Stenen är ristad med långkvistrunor. Runslingan på den norra stenen Hs 12 (RAÄ 47:1) lyder: ”Gudnjut, Toras (?)(ev. Truson), lät resa denna sten och gjorde bron efter sina bröder Åsbjörn och efter Gudlev”. Stenen är ristad med stavlösa runor så kallade hälsingerunor. De båda runstenarna står intill en trappa som leder upp till kyrkogården, alltså inte på sina ursprungliga platser.