Kleopatras nål, London

Embankment är en tunnelbanestation i centrala London vid Victoria Embankment samt järnvägsstation Charing Cross. Stationen är en knutpunkt för Bakerloo line, Circle line, District line samt Northern line och öppnade år 1870 där dagens Circle line samt District line trafikerar. 1906 tillkom Bakerloo line samt slutligen 1914 Northern line.

Waterloo Bridge är en bro över Themsen i London mellan Blackfriars Bridge och Hungerford Bridge. Minnet av den brittiska segern över Napoleon vid Waterloo 1815 har givit namn åt bron. Tack vare att bron är placerad där floden kröker skarpt, har man en fantastisk vy över London.

Byggnaden räknas som den svensk-brittiske arkitekten William Chambers främsta i London. I passagen från The Strand till innergården använde Chambers ölandskalksten. Somerset House är ett byggnadskomplex i centrala London i Storbritannien, som bland annat inhyser Courtauld Institute of Art med Courtauld Gallery. Mittdelen av nuvarande Somerset House ritades av William Chambers och byggdes 1776–96. En utbyggnad med flyglar gjordes på 1800-talet, varav den östra är en del av King's College London.

St Paul Covent Garden var en civil parish fram till 1922 när blev den en del av City of Westminster, i grevskapet London (nu Storlondon), i England. Denna civil parish hade 1 063 invånare år 1921.

Courtauld Institute of Art är en enhet inom University of London med inriktning på konstvetenskap, med bland annat konstmuseet Courtauld Gallery.

The Royal Festival Hall är ett konserthus i London. Det ligger på South Bank vid Themsen vid Hungerford Bridge. Royal Festival Hall rymmer 2900 sittplatser och invigdes 1951. The London Philharmonic Orchestra och Philharmonia Orchestras spelar huvuddelen av sina London-konserter i Royal Festival Hall.

Covent Garden är en stadsdel (district) i centrala London. Där finns bland annat Royal Opera House och Covent Garden Market.

Opera Comique var ett operahus i London där ett antal av Gilbert och Sullivans operetter fick sina urpremiärer mellan 1877 och 1881. Teatern var i bruk 1870–1899 och byggnaden revs 1902. Den låg i stadsdelen Westminster. Numera ligger Bush House på samma plats.

Olympic Theatre, senare Royal Olympic Theatre, var en cirkus- och teaterbyggnad nära Drury Lane i London i Storbritannien under 1800-talet. I september 1803 förstördes Astley's Amphitheatre i London i en brand. Vid detta tillfälle befann sig Philip Astley i Paris i Frankrike, där han hållits fången sedan maj samma år. Krig hade hade då utbrutit mellan Frankrike och England och de efterföljande Napoleonkrigen tillät honom inte längre att utnyttja sitt etablissemang i Paris. Philip Astley återuppbyggde Astley's Amphitheatre, och för att dra nytta av att parallellt driva två etablissemang, som han tidigare gjort med sitt parisiska etablissemang, ville han öppna en andra scen för att introducera konstridning, ackompanjerad av musik. Sådant hade inte tidigare praktiserats i England. År 1804 är det återigen fred mellan Frankrike och Storbritannien, och franskt mode var populärt i London. I september 1806 kunde Astley inviga Olympic Pavilion. Som chef för två etablissemang och auktoriserad att etablera sig i det centrala teaterdistriktet, genomförde han en uppgradering av sin tidigare show genom att i första hand inrikta sin Londonshow mot manègeridning, snarare än teaterridning. Astley sålde etablissemanget 1813 till Robert Elliston (1774–1831), som byggde om dess interiör och döpte om det till Little Drury Lane. År 1830 hyrde sångerskan, dansaren och skådespelerskan Lucia Elizabeth Vestris (1787–1856) teatern. Hon var Londons första kvinnliga teaterchef och hade gjort sig en förmögenhet som artist. Hon tog initiativ till ett antal nymodigheter inom teatern, såsom användningen av historiskt riktiga kostymer och ett mer ambitiöst sceneri. Under 1840-talet hade teatern en nedgångsperiod. Madame Vestris uppträdde för sista gången 1839 och slutade driva teatern. 1850-talet var mer framgångsrikt. Teatern fortsatte att drivas till 1899, då den stängdes och revs. En ny, större teaterbyggnad uppfördes 1890 med plats för 2.150 åskådare, vilken kunde visa opera, inklusive den brittiska premiären på Pjotr Tjajkovskijs Eugene Onegin 1892.

St Mary le Strand är en kyrka i City of Westminster i London. Den uppfördes 1714–1717 efter ritningar av James Gibbs. Han inspirerades bland annat av Pietro da Cortonas arkitektoniska verk i Rom.

St Mary le Strand var en civil parish fram till 1922 när blev den en del av City of Westminster, i grevskapet London (nu Storlondon), i England. Denna civil parish hade 85 invånare år 1921.

West Twyford var en civil parish fram till 1926 när blev den en del av Ealing, i grevskapet Middlesex (nu Storlondon), i England. Denna civil parish hade 148 invånare år 1921.