place

Ukrainas nationalbibliotek

1989 i SovjetunionenArkitekturåret 1989Artiklar med text på ukrainskaBildanden 1918Byggnader och anläggningar i Kiev
Kultur i KievNationalbibliotekÖversatta artiklarÖversatta artiklar utan permalänk
Библиотека им. Вернадского
Библиотека им. Вернадского

Ukrainas nationalbibliotek uppkallat efter Volodymyr Ivanovitj Vernadskij (ukrainska: Націона́льна бібліоте́ка Украї́ни і́мені В.І. Верна́дського) är ett nationalbibliotek beläget i Kiev i Ukraina, i stadsdelen Demiivka söder om stadskärnan, och räknas med sina 15 miljoner objekt som ett av världens största bibliotek. Biblioteket grundades 2 augusti 1918 av staten Ukraina som (likt Finland och Estland) hade förklarat sig självständig efter Oktoberrevolutionen. Kommittén för att upprätta ett nationalbibliotek leddes av vetenskapsmannen V.I. Vernadskij. Vid tyska invasionen i augusti 1941 evakuerades biblioteket till Ufa, varifrån det i maj 1944 kunde återföras till Kiev. Den nuvarande karaktäristiska byggnaden, med ett 27 våningars höghus (bokmagasin) omgivet av en lägre byggnad (läsesalar), uppfördes mellan 1975 och 1989. Höjden är 76,7 meter och sammanlagda golvytan 35 700 m². Sedan 1988 bär biblioteket Vernadskijs namn. Bibliotekets namn har förändrats flera gånger, senast 1996. Biblioteket tar emot och förvarar pliktexemplar av allt som ges ut i landet, och utbyter material med 1500 bibliotek i 80 länder. Sedan 1964 tar det också emot allt material på engelska och ryska som utges av Förenta nationerna och dess institutioner. Bland bibliotekets många specialsamlingar finns exempelvis världens största samling av inspelningar av judisk folkmusik på Edison-vaxrullar.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Ukrainas nationalbibliotek (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Ukrainas nationalbibliotek
Голосіївський проспект, Kiev Деміївка

Geografiska koordinater (GPS) Adress Telefonnummer Hemsida Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Ukrainas nationalbibliotekLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 50.403888888889 ° E 30.518611111111 °
placeVisa på kartan

Adress

Національна бібліотека ім. Вернадського

Голосіївський проспект 3
03039 Kiev, Деміївка
Ukraina
mapÖppna på Google Maps

Telefonnummer

call+380445248136;+380445254074;+380445258104

Hemsida
nbuv.gov.ua

linkBesök hemsida

linkWikiData (Q592734)
linkOpenStreetMap (4156221)

Библиотека им. Вернадского
Библиотека им. Вернадского
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Kievs konservatorium
Kievs konservatorium

Kievs konservatorium, även Ukrainas nationella musikakademi Pjotr Tjajkovskij (ukrainska: Національна музична академія України імені Петра Чайковського) är en musikhögskola i Kiev i Ukraina. Det är Ukrainas största i sitt slag och har fem fakulteter och mer än 1 100 elever. Akademin grundades 3 november 1913. Initiativet kom från kompositören Pjotr Tjajkovskij som i ett brev till ryska tsaren 1891 påtalade att Kiev saknade en institution för högre musikutbildning. Institutet byggdes upp av Sergej Rachmaninov och Aleksandr Glazunov på ryska musikakademins campus i Kiev och dess första rektorer var Vladimir Pukhalsky och Reinhold Glière. År 1925 delades musikakademin i två delar, en skola för de yngre eleverna och en kombinerad teater- och musikutbildning för de äldre eleverna som drevs tillsammans med Mykola Lysenkos privata teaterskola. Konservatoriet återuppstod 1934 när Kiev åter blev Ukrainas huvudstad och samarbetet med Lysenkos teaterskola upphörde. 1938 tilldelades det Leninorden och två år senare uppkallades högskolan efter Tjajkovskij. År 1995 utsågs den till nationell musikakademi av Ukrainas president och fick sitt nuvarande namn. Musikhögskolan håller till i i en byggnad som tidigare var Hotel Continental. Den förstördes under andra världskriget men byggdes upp igen 1955 och kompletterades med en konsertsal, ritad av arkitekterna L. Katok och Ya. Krasny.

Euromajdan
Euromajdan

Euromajdan (ukrainska: Євромайдан, "Jevromajdan" – se Etymologi) var en politisk protest som inleddes 21 november 2013 med ett upplopp som pågick främst på Självständighetstorget och vid flera regeringsbyggnader i Ukrainas huvudstad Kiev, men också i flera andra ukrainska städer. Under januari och februari 2014 utvecklades protesterna till en revolt mot den sittande regimen, och efter svåra sammandrabbningar i Kiev med ett stort antal döda avsattes president Viktor Janukovytj 22 februari av radan, landets parlament. Protesterna började som demonstrationer riktade mot ett uteblivet samarbetsavtal mellan Ukraina och EU som skulle kunna ge Ukraina ett större oberoende från Ryssland. Demonstrationerna utvecklades till en mer allmän protest mot president Viktor Janukovytj och Mykola Azarov-regeringens ryssvänliga utrikespolitik och användning av våld mot demonstranterna. Demonstrationerna har jämförts med "Orangea revolutionen" 2004. I Kiev pågick demonstrationerna så gott som dagligen från starten den 21 november. Demonstrationerna var som störst på söndagarna och nådde sitt största omfång den 1 och 8 december då 400 000–800 000 demonstranter samlades. Oppositionen försökte samtidigt att blockera arbetet i parlamentet, Verchovna Rada. Oppositionen manade också flera gånger till generalstrejk utan att lyckas genomföra detta. Den tidigare presidenten Leonid Kravtjuk tog den 9 december initiativ till ett möte mellan representanter för regeringen, men oppositionen var inte inbjuden. Två dagar senare gick Viktor Janukovytj ut med en inbjudan till oppositionen för samtal om landets kris, men fick inget gensvar. Därmed ledde inte initiativet till någon lösning. Ett handelsavtal med Ryssland, misshandeln av journalisten Tetiana Tjornovil och terroristdomen mot tre högerextremister och de efterföljande våldsscenerna, var händelser som i omgångar gav ny kraft åt protesterna. Oppositionen fick ny vind i seglen efter en ny lag som begränsade mötesfriheten. Lagen infördes den 17 januari 2014 och skulle göra det svårare att organisera demonstrationer, och på söndagen den 19 januari samlades därför åter mellan 100 000 och 200 000 demonstranter på Majdan Nezalezjnosti i en demonstration mot lagen. I närheten av parlamentet drabbade senare flera demonstranter samman med kravallpolisen. I slutet av januari och början av februari övertogs kontrollen av flera regionala regeringsbyggnader framförallt i västra Ukraina av Euromajdan-demonstranter. Häftiga gatukravaller i mitten av februari i Kiev ledde till att demonstranterna satte hus i brand och att skarp ammunition användes mot poliser och demonstranter. Resultatet blev 105 döda, både poliser och demonstranter. Under februari förändrade protesterna inriktning och krav ställdes på Janukovytjs avgång. Dödsskjutningarna den 20 februari ledde till att regimen förlorade kontrollen över radan. Parlamentet kunde 22 februari driva igenom ett antal lagar som innebar att polisen togs bort från Kievs gator, att 2004 års författning återinfördes, oppositionella fångar, inklusive Julia Tymosjenko som västvärlden och hennes anhängare sett som dömd i en politisk rättegång, släpptes fria och att Viktor Janukovytj avsattes under tveksamma konstitutionella omständigheter. Janukovytj flydde genom en brådstörtad resa till Charkiv, vägrade att acceptera parlamentets beslut och kallade det hela för en statskupp. Han gick kort efter i exil i Ryssland. Parlamentet utlyste nyval till presidentposten 25 maj 2014. I månadsskiftet februari/mars skedde ett illegalt maktövertagande på Krim av Ryssland, se vidare Krimkrisen 2014. I Kiev övergick Euromajdan-demonstrationerna i en ockupation av Självständighetstorget, som fortsatte efter den tidigare oppositionens maktövertagande. Som nyvald borgmästare försökte Euromajdan-ledaren Klytjko i juni 2014 att tömma torget på demonstranter utan att lyckas. Hans åsikt fick stöd bland många Kievbor som var trötta på tältlägren och trafikstockningarna. Däremot visade de som då fortfarande höll till på torget ingen vilja att gå hem. 7 augusti gjorde regeringen ett nytt försök att med runt 300 arbetare röja bort tälten och avspärrningarna på gatan Chresjtjatyk som löper förbi Självständighetstorget. Det var då det kraftigaste försöket att rensa upp torget. Detta hindrades dock av ett dussintal demonstranterna som fortfarande var kvar på torget och som i protest tände eld på bildäck. Två dagar senare lyckades myndigheterna att upplösa protesterna på torget.