place

Waggonfabrik Gebrüder Credé

Företag bildade 1897KasselTyska spårvagnstillverkareWikipediaartiklar med identifierare från VIAF
K Triebwagen 104 Schwanheim 01052009
K Triebwagen 104 Schwanheim 01052009

Waggonfabrik Gebrüder Credé var en tysk tillverkare och järnvägs- och spårvägsfordon i Mainz. Waggonfabrik Gebrüder Credé grundades 1897 av bröderna Conrad (1849–1918) och Adam Credé (1850–1940) i Niederzwehren, som sedan 1936 är en stadsdel i Kassel. Deras far drev ett snickeri i stadsdelen Oberzwehren i Kassel. Företagets första leverans var av gods- och postvagnar till för Preussische Staatseisenbahnen. Snart byggde företaget också personvagnar. Waggonfabrik Gebrüder Credé blev känd för tillverkning av vagnarna till de båda Rheingold-tågen 1928 och 1962. Från 1899 tillverkade företaget också spårvagnar och senare bussar och trådbussar. Efter andra världskriget utökades produktionen 1954–1957 med mopeden "Sitta-Credette" och till dryckautomater. Företaget köptes 1956 av stålverket Hörder Bergwerks- und Hütten-Verein i Dortmund, som 1966 gick upp i Hoesch-koncernen. År 1967 lades Waggonfabrik Gebrüder Credés fabrik i Kassel ned. Byggnaderna på fabriksområdet revs 2012.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Waggonfabrik Gebrüder Credé (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Waggonfabrik Gebrüder Credé
Knorrstraße, Kassel Niederzwehren

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Waggonfabrik Gebrüder CredéLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 51.287625 ° E 9.4746583333333 °
placeVisa på kartan

Adress

Knorrstraße
34134 Kassel, Niederzwehren
Hessen, Tyskland
mapÖppna på Google Maps

K Triebwagen 104 Schwanheim 01052009
K Triebwagen 104 Schwanheim 01052009
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Documenta X
Documenta X

documenta X var den tionde documenta-utställningen i Kassel i Tyskland. Documenta X hölls 21 juni till 28 september 1997 under konstnärlig ledning av den franska kuratorn Catherine David (född 1954). documenta X hade inriktning på att vara en retrospektiv. Såsom den sista riktigt stora konstutställningen under 1900-talet skulle den ge en återblick på kultur och samtidskonst under perioden från 1960-talet. Utställningen tog också upp politiska och samhällstemata och förde för första gången in ett globalt synsätt på konsten i documenta-sammanhang. Till utställningen gav Catherine David och den franske konsthistorikern Jean-François Chevrier (född 1954) ut boken "das buch zur documenta X" med undertiteln "Politics – Poetics", vilken var mer ambtitiös än en vanlig utställningskatalog. Boken, med mer än 800 sidor, är en omfångsrik läsebok med - enligt förordet - ett försök att beskriva "ett politiskt sammanhang för tolkning av konstnärlig verksamhet i slutet av 1900-talet"Upplägget av documenta X inkluderade också föredrags- och evenemangsserien "100 dagar - 100 gäster", med inbjudna filosofer, konstkritiker, journalister, filmmakare, arkitekter, stadsplanerare, psykoanalytiker, ekonomer och andra som arbetade med ord snarare än bild. Detta bidrog till att ge utställningen en markant teoretisk inramning. Documenta X betecknades av dem som var kritiska mot den konstnärliga ledaren utställningen som "en intellektuell iscensättning". Utställningen hade närmare 630.000 besökare.