Ibsenmuseet

Det Kongelige Slott i Oslo är huvudresidens för Norges regent. Slottet ritades av Hans Ditlev Franciscus von Linstow. Planläggningen påbörjades 1821. Slottet började byggas 1825, för kung Karl III Johan (i Sverige Karl XIV Johan), men stod inte färdigt förrän 1848, under Oscar I. Slottet omges av Slottsparken och utgör ena ändan av paradgatan Karl Johans gate, som går till Oslo Sentralstasjon. Oslo slott har postadress Det Kongelige Slott, 0010 Oslo, medan gatuadressen sedan 2006 är Henrik Ibsens gate 1, tidigare Drammensveien 1.

Stenersenmuseet är ett konstmuseum i Oslo i Norge. I Stenersenmuseet ingår tre privata konstsamlingar som donerats till Oslo kommun: Rolf E. Stenersens samling, Amaldus Nielsens samling och Ludvig O. Ravensbergs samling. Museet visar olika utställningar med norsk och internationell konst, med störst vikt lagd på samtidskonstnärer.

Oslo Konserthus är ett kommunalt konserthus i Oslo i Norge. Oslo Konserthus är spelplats för Oslo Filharmoniske Orkester och invigdes i mars 1977. Det är ritat av Gösta Åbergh och har en fasad som är klädd med ljusgrå granit från Tolga i Østerdalen. Konserthuset har två salar med plats för 1 616 respektive 266 åhörare.

Nationaltheatrets station (norska: Nationaltheatret stasjon) är en tunnelbane- och järnvägsstation som ligger under 7. juni-plassen i centrum av Oslo, intill Nationaltheatret. Även Flytoget stannar på stationen. Järnvägsstationen är en av två underjordiska järnvägsstationer i Norge och ligger rakt under tunnelbanestationen med samma namn. Nationaltheatrets station var ursprungligen ändstation för de västliga tunnelbanelinjerna och öppnades 1928. Man räknar Oslos tunnelbanas historia från det tillfället, i och med öppnandet av en spårvägstunnel mellan Majorstuen och Nationaltheatret. 1980 öppnades en järnvägstunnel, Oslotunnelen, under tunnelbanan och detta år invigdes även järnvägsstationen Nationaltheatret.

Piperviken småkirke (Pipervikskirken) var en kyrka som låg på Munkedamsveien 12 i Oslo. Kyrkan uppfördes 1910 som en distriktskyrka till Johannes kirke och revs 1959 efter att den stora regleringsplanen för Pipervika blev igångsatt. Den ritades av arkitekt Harald Aars, som fick Houens fonds diplom 1923 för sitt arbete.

Norska Nobelinstitutet (Det Norske Nobelinstitutt) är ett Nobelinstitut i Oslo som framför allt har som uppgift att stödja Norska Nobelkommittén i dess arbete med att utse pristagare till Nobels fredspris. Institutet inrättades 1 februari 1904 i dåvarande Kristiania. Institutet är centralt beläget i Oslo, i närheten av Kungliga slottet. Institutet består av en forskningsavdelning och ett bibliotek med 180 000 titlar, huvudsakligen bestående av litteratur om fredsarbete, folkrätt, internationell ekonomi och modern politisk historia, samt publikationer utgivna av internationella organisationer. Biblioteket är tillgängligt för allmänheten. Institutet leds av en direktör som också fungerar som Norska Nobelkommitténs sekreterare. För närvarande är Olav Njølstad innehavare av direktörsposten.

Se även Vestbanen (olika betydelser). Vestbanestasjonen är en tidigare järnvägsstation i Oslo i Norge. Vestbanestasjonens byggnad, som ligger på Brynjulf Bulls plass 1 och som i dagligt tal kallas "Vestbanen", byggdes 1872 och fungerade som slutstation för Drammensbanen fram till 1989, då samtliga persontåg istället började gå via Oslotunnelen (som blev klar 1980) till Oslo Sentralstasjon. Byggnaden ritades av Georg Andreas Bull i historicistisk stil och uppfördes i putsad tegelsten. Fasaden mot Rådhusplassen med sina två låga torn står diagonalt i förhållande till byggnadens huvudriktning. Idag innehåller byggnaden Nobels Fredssenter.

Grotten är norska statens hedersbostad för konstnärer. Konstnärsbostaden tilldelas av kungen. Huset byggdes år 1840 av poeten Henrik Wergeland och fick sitt namn efter den grotta han lät bygga under huset. Det är ritat av Wegeland själv med hjälp av arkitekt Hans von Linstow och var hans hem mellan 1841 och 1845. Grottan använde han som arbetsrum. Huset ligger i utkanten av slottsparken vid Kungliga slottet i Oslo och övertogs av staten år 1922. Grotten har varit konstnärsbostad sedan år 1924. Det är en privat bostad och inte tillgängligt för allmänheten. Själva grottan visas på Norges nationaldag den 17 maj varje år. Sedan staten övertog bostaden har kompositör Christian Sinding, poet Arnulf Øverland, kompositör Arne Nordheim och nobelpristagaren i litteratur Jon Fosse bott i huset.

Aker Brygge är ett område och ett köpcentrum i stadsdelen Frogner i Oslo, Norge. Det ligger på västsidan av viken Pipervika, en arm av Oslofjorden, på ett f.d. varvsområde (Akers Mekaniske Verksted AS, varvet nedlagt 1982). Aker Brygge kom till i fyra etapper. Den första etappen blev klar 1986 och den sista 1998 varefter ytterligare utbyggnad skett. Området består av ett köpcentrum med butiker och restauranger, biograf, kontorslokaler och bostäder. Det finns även en småbåtshamn och en terminal för Nesoddenbåtarna. Aker Brygge ligger centralt i Oslo, nära Oslo rådhus.

Kunstnernes Hus är ett norskt konstgalleri, som drivs av en konstnärsdriven stiftelse i Oslo. Stiftelsen för Kunstnernes Hus bildades 1930 av norska bildkonstnärer och har som huvuduppgift att driva utställningsverksamhet och förvalta utställningsbyggnaden. På Kunstnernes Hus hålls årligen Høstutstillingen. Byggnaden ritades i brytningstiden mellan nyklassicism och funktionalism, efter en arkitekttävling, av Gudolf Blakstad och Herman Munthe-Kaas. Den uppfördes 1929–1930 på en tomt, där tidigare stått en stor villa som tillhört hovstallmästaren Georg Sverdrup (1841–1912). Utanför entrén finns två bronslejon av Ørnulf Bast och i taket i trappuppgången en fresk av Per Krohg från 1932 på 22 x 3,5 meter. Två reliefer från 1947 ovanför ingångarna till salarna Vår och Høst är utförda av Niels Larsen Stevns

Vingulmark (även Vingulmǫrk eller Vingulmork) var ett norsk småkungadöme och senare - under vikingatid och medeltid - ett jarladöme. Områdets utsträckning var från inre Oslofjorden och söderut genom Østfold til Svinesund och Halden-området. Vingulmark omfattade dagens Østfold, Follo, Oslo, Asker, Bærum, Røyken och Hurum, och en period också Eiker och Lier. Etymologi: norrönt Vingulmǫrk, ackusativ form av folknamnet vingull ‘svingel, tosk’, och mǫrk, ‘mark, skog’.

Homansbyen är en stadsdel i Frogner i Oslo i Norge, nordväst om Oslo slott. Området har sitt namn efter bröderna Jacob och Henrik Homan. Området ligger mellan gatorna Pilestredet i öster och Uranienborgveien i väster, Underhaugsveien i norr och Grønnegata i söder. Advokaten Johan Homan köpte 1853 tillsammans med ekspedisjonssjef Johan Collett malmgården Frihedssæde. Tomten köptes med avsikten att dela upp den i små tomter för avsalu. Året därpå köpte Boman och Lars Rasch malmgården Frydendal. Vid denna tid var Christiania en småstad som sträckte sig från dagens Oslo sentralstasjon i öster till Egertorget i väster, och från Akershus fästning i söder till Legevakten i norr. Dessutom fanns så kallade "løkkeeiendommer" (eller malmgårdar) runt staden, vilka fungerade som lantställen för välbärgade stadsbor. Tomterna i dagens Homansbyen låg vid denna tid långt utanför staden och få köpare visade intresse. År 1857 sålde Collett sin andel till Johan Homans yngre bror Henrik Homan, och 1858 började bröderna Homan att bygga nyckelfärdiga enfamiljshus i området. År 1858 upprättade Georg Andreas Bull en stadsplan för Homansbyen, och ritade själv tre villor i området: Oscars gate 23, Josefines gate 15 och 17. Oscars gate bebyggdes norrifrån genom Homansbyen mellan 1858 och omkring 1870. Efter att Homansbyen var färdigbyggd, fortsatte man att bygga ut i sydvästlig riktning i Uranienborg, baserat på stadsplanen för Villastaden Homansbyen. Stadsdelens arkitekter hade i hög grad sin bakgrund i studier i Berlin. Sociologen Gudmund Hernes har kallat Homansbyen för den bäst bevarade stadsdelen i Berlin.