Petrovskijstadion

Bronsryttaren (ryska: Медный всадник, bokstavligt "Kopparryttaren") är en ryttarstaty i Sankt Petersburg i Ryssland. Den uppfördes 1782 av den franske konstnären Étienne Maurice Falconet och föreställer stadens grundare tsar Peter den store. Det är också namnet på en dikt av Aleksandr Pusjkin om statyn skriven 1833, och anses vara ett av de viktigaste verken i rysk litteratur. Statyn kom att bli känd som bronsryttaren på grund av diktens spridning. Statyn är nu en av stadens symboler, såsom frihetsgudinnan är en symbol för New York.

Senatsplatsen (ryska: Сенатская площадь), tidigare Dekabristplatsen (Площадь Декабристов) mellan 1925 och 2008, och ursprungligen Petersplatsen (Петровская площадь) före 1925, är ett torg i Sankt Petersburg i Ryssland. Det är beläget på Store Nevas vänstra strand, framför Isakskatedralen. Platsen inrättades 1704 som en del av vallen framför Amiralitetet. Den uppkallades efter Peter den store. År 1874 blev Senatsplatsen en del av Alexanderparken vid Amiralitetet. År 1925 ändrades namnet till Dekabristplatsen till minne av Dekabristupproret 1825. Platsen avgränsas av Amiralitetsbyggnaden i öster. I väster ligger Den regerande senaten och heliga synodens gamla kanslibyggnad, idag säte för Rysslands konstitutionsdomstol.Mot Neva finns Bronsryttaren, en ryttarstaty från 1782, som Katarina II lät uppföra till åminnelse av stadens grundare Peter den store. Sockeln utgörs av megaliten Åskstenen.

Medici-lejonen är två marmorskulpturer av lejon uppförda i slutet av 1500-talet vid Villa Medici i Rom, och sedan 1789 placerade i Loggia dei Lanzi vid Piazza della Signoria i Florens. Den ena skulpturen var en omarbetning av en antik relief. Skulpturerna avbildar stående lejonhanar som tittar åt sidan och har en sfär eller boll under ena tassen. Skulpturerna har blivit kopierade och tjänat som förebild till liknande offentliga skulpturer på över 30 andra platser.

Isakskatedralen (ryska: Исаакиевский cобор, Isaakijevskij sobor) är den största kyrkan i Sankt Petersburg. Den byggdes 1818–1858 efter ritningar av Auguste de Montferrand. Katedralen är 101,5 meter hög och från kupolen har man god utsikt över staden vid Neva. Katedralen har på varje sida en fronton, som bärs upp av sammanlagt 48 pelare av finländsk pyterlahtigranit.

Mojka (ryska: Мойка) är en å i Ryssland. Den är cirka 5 kilometer lång och flyter genom Sankt Petersburg. Det finns fem broar över floden.

Eremitaget (ryska: Государственный Эрмитаж, Gosudarstvennyj Ermitazj) är ett av världens främsta konstmuseer, beläget i Sankt Petersburg i Ryssland. På museet finns verk av bland andra Leonardo da Vinci, Michelangelo och Raphael. Här finns den största Rembrandtsamlingen i världen, samt unika samlingar av Peter Paul Rubens, Vincent van Gogh, Henri Matisse, Vincenzo Petrocelli, Paul Gauguin och en rad franska impressionister (Pierre-Auguste Renoir, Paul Cézanne, Claude Monet med flera). Utöver konst finns avdelningar för antikviteter och historiska föremål, bland annat en stor egyptisk avdelning (däribland Golenisjtjev papyri-samlingen). De ryska kronjuvelerna kan beskådas, liksom Fabergés juvelkonst. Totalt har museet nästan 3 miljoner föremål och verk i sina samlingar, museets samling av målningar är världens största. Museet grundades 1764 då Katarina den stora köpte en samling på 255 konstverk från Berlin. Museibyggnaderna uppfördes åren 1764–74, med Jean Baptiste M. Vallin de la Mothe som arkitekt. Museet är inrymt i sex historiska byggnader, varav den största är Vinterpalatset, vilket var residens för de forna tsarerna. Vinterpalatset är magnifikt beläget vid floden Neva, och har över 1 000 salar och rum. Den 15 juni 1985 attackerade en man Rembrandts målning Danaë genom att kasta svavelsyra på duken och knivskära den två gånger. Samma dag påbörjades restaureringen, vilken var färdig 1997. Tavlan hänger nu bakom pansarglas. I juni 2009 öppnades Eremitaget Amsterdam, en nederländsk filial till museet, filialen invigdes av drottning Beatrix och Rysslands president Medvedev. Filialen, Eremitaget Amsterdam, har distanserat sig från den politiska utvecklingen i Ryssland och efter inledningen av det ryska kriget mot Ukraina, som inleddes genom annekteringen av Krim 2014 och fortsättningskriget 2022, beslutade ledningen och styrelsen torsdagen den 3 mars 2022 att avbryta samarbetet och avveckla samtliga kopplingar till Eremitaget i Ryssland.

Vinterpalatset (ryska: Зимний дворец, Zimnij dvorets) är en byggnad i Sankt Petersburg i Ryssland där de forna tsarerna residerade. Palatset känns igen på sin gröna fasad i barockstil. Palatset ingår i dag i det komplex av byggnader som hyser konstmuseet Eremitaget, ett av världens främsta konstmuseer. Sin nuvarande utformning fick det mellan 1754 och 1763 då det byggdes som vinterresidens för de ryska tsarerna. Arkitekt var Bartolomeo Rastrelli. Efter februarirevolutionen 1917 tjänade det som högkvarter för den provisoriska ryska regeringen. Därefter stormades det av bolsjevikerna, vilket utgjorde början på oktoberrevolutionen.

Sankt Petersburg (ryska: Са́нкт-Петербу́рг, Sankt-Peterburg; 1914–1924 Petrograd; 1924–1991 Leningrad, svenska: 1638-1703 Nyen) är en stad i västra Ryssland, belägen vid floden Nevas utlopp i Finska viken. Sankt Petersburg är Rysslands näst största stad med cirka 5,2 miljoner invånare inom gränsen för dess federala stadsområde, inklusive bland annat Kolpino, Kronstadt, Pusjkin och den tidigare finska staden Terijoki. Stadens guvernör är Georgij Poltavtjenko (2011). Sankt Petersburg är ett populärt resmål i Ryssland.

Palatstorget (ryska: Дворцо́вая пло́щадь, Dvortsovaja Plosjtjad) är ett stort torg i centrala Sankt Petersburg, som fått sitt namn från det intilliggande Vinterpalatset. I mitten av torget står den mest kända symbolen för Sankt Petersburg, Alexanderkolonnen. Den sattes upp 1834–1839 på initiativ av tsar Nikolaj I för att fira hans äldre bror Alexander I:s seger över Napoleon. Nygifta besöker ofta Alexanderkolonnen, enligt en legend kan de påverka hur många barn de kommer att få genom att gå det antalet gånger runt kolonnen och hålla varandras händer.Flera historiska händelser har skett på torget, bland annat Blodiga söndagen 1905 och oktoberrevolutionen 1917.

Fontanka (ryska: Фонтанка) är ett vattendrag i Ryssland, en av flodet Nevas armar, som rinner genom centrala Sankt Petersburg. Fontanka är 7,6 km lång, har ett maximalt djup på 3,5 m samt en största bredd på 70 m. Fontanka kallades för Den namnlösa ån (ryska: Безымянный ерик) fram till cirka 1712–1714 då den fick det nuvarande namnet i samband med att den började förse de många fontänerna i Sommarträdgården med vatten. Fram till mitten av 1700-talet utgjorde den Sankt Petersburgs södra gräns. Fontanka korsas av ett flertal broar, däribland Anitjkovbron på huvudgatan Nevskij prospekt. Vid flodens kaj reser sig flera kulturhistoriskt värdefulla byggnader bland vilka märks Anitjkovpalatset, Tovstonogov-teatern, Ryska nationalbibliotekets Katarina-institut samt det hus där poeten Aleksandr Pusjkin bodde från 1817 till 1820.

Marmorpalatset, ryska: Мраморный дворец, Marmorskyj dvorets, är ett nyklassicistiskt palats i Sankt Petersburg, Ryssland, uppfört 1768–1785 efter ritningar av Antonio Rinaldi. Det är beläget mellan Marsfältet och Palatskajen vid Nevas södra strand.

Sankta Katarina kyrka (ryska: Шведская церковь Святой Екатерины) i Sankt Petersburg är en svenskspråkig luthersk församling grundad 1632 i dåvarande Nyen. Den är därmed den äldsta kristna församlingen i S:t Petersburg. Under staden S:t Petersburgs uppbyggnad hölls församlingens verksamhet vid liv av svenska krigsfångar som tillfångatagits vid slaget vid Poltava. Den nuvarande kyrkobyggnaden ritades av arkitekten Carl Andersson och uppfördes 1865. Byggnationen finansierades av svenskar boende i S:t Petersburg. Församlingen har aldrig tillhört Svenska kyrkan fastän dess tro och gudstjänstordning är identiska med Svenska kyrkans. Gustaf Mannerheims äktenskap välsignades i Sankta Katarina kyrka. Efter oktoberrevolutionen 1917 blev kyrkan och dess präster förföljda och situationen blev ohållbar. Kyrkobyggnaden övertogs slutligen 1934 av en sovjetisk sportskola. Dennas hyreskontrakt sades upp av staden 2005 och kyrkobyggnaden övertogs av den återbildade församlingen som sedan början av 1990-talet hade kämpat för kyrkans återlämnande. I kyrkan firas nu högmässa varje söndag. Kyrkoherde är finlandssvensken Eero Sepponen som också är kyrkoherde i Åbo domkyrkas svenska församling.[källa behövs]Församlingen hade på 1880-talet nästan 7 000 medlemmar.