Kvarteret Phaeton

Knappmakarens hus på Köpmangatan 13 i Gamla stan, Stockholm, ligger på en tomt som på 1700-talet ägdes av knappmakare Moses Hotdtz och varit oförändrad sedan 1724. Det fick beteckningen Cepheus 19 vid 1810 års numrering. Ägarlängden sträcker sig till 1422 då Jacob remslagare sålde fastigheten som hans hustru ärvt. Den köptes då av Claus Wittae och Hans Angerman svärdslipare. Övriga ägare från 1400-talet är osäkra, men mot 1500-talets mitt tillhörde egendomen rådmannen Filippus Persson. Hans änka behöll fastigheten efter hans död fram till 1592 då hon sålde till borgmästare Nils Eriksson. Under 1600- och 1700-talen har olika hantverkare och andra yrkesmän ägt fastigheten. De har oftast använt den som bostad, verkstad och butik, men man har även hyrt ut delar av byggnaden till andra boende. I bottenvåningen finns en bagarstuga med medeltida kryssvalv bevarad. Huset är idag ovanligt bra bibehållet, med bevarade munblåsta fönsterglas, trapphus med kalkstensplattor och handsmidda räcken.

Hovförvaltningens hus är en byggnad på Slottsbacken 2, mitt emot Stockholms slott, i Gamla stan i Stockholm.

Indebetouska huset var en byggnad i kvarteret Europa vid Slottsbacken i Gamla stan, Stockholm. Huset härrörde från 1700-talet och revs omkring 1910 för att ge plats åt Hovförvaltningens hus.

Trädgårdstvärsgränd är en gata i Gamla stan i Stockholm, som sträcker mellan kvarteren Phaëton och Pygmalion från Köpmangatan mot norr till Trädgårdsgatan, Trädgårdstvärgränd anlades liksom Trädgårdsgatan redan på 1400-talet. Söder om Trädgårdsgatan uppstod kvarteren Phaeton och Pygmalion och mellan dessa anlades Trädgårdstvärgränd som en förbindelse med Köpmangatan. I slutet av 1400-talet kallas denna gränd Swen helsingx grendh (1488) efter rådmannen Sven Helsing som hade sin gård där. På en karta från 1689 kallas gränden endast Twärgränden. På 1700-talet blir namnet Trädgårdstvärgränd etablerat.

Stockholms domkyrkoförsamling är en församling i Domkyrkokontraktet i Stockholms stift. Församlingen ligger i Stockholms kommun i Stockholms län. Församlingen utgör ett eget pastorat. Församlingen ligger i Stockholms innerstad inom stadsdelarna Gamla stan och Norrmalm.

Storkyrkoförsamlingen var en församling i Stockholms stift i Stockholms kommun. Församlingen uppgick 1989 i Stockholms domkyrkoförsamling. Församlingskyrka var Storkyrkan.

Grillska huset, Stortorget 3, Gamla stan, Stockholm, har anor från medeltiden, men en genomgripande ombyggnad skedde 1649. Huset har sedan byggts om och förändrats 1750 och 1914. Från 1600-talsombyggnaden härrör de stora och ovanligt mjukt formade barockgavlarna samt några dekorativt målade bjälklag. Fasadens klassiska lisenindelning och en del bevarade inredningar är från mitten av 1700-talet. I husets bottenvåning ligger Grillska Caféet med en uteservering med utsikt mot gården i kvarteret Cepheus. Handelsmannen Anthony Grill (1640-1703), som efterträdde sin fader som riksguardie, köpte huset 1681 och därefter var fastigheten i släkten Grills ägo fram till 1800, då handelshuset Carlos & Claes Grill gick i konkurs. Grillska kontoret upptog större delen av bottenvåningen, men där fanns också en port in på gården från Köpmangatan. År 1912 övertog Stadsmissionen huset.

Bollhusgränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm, som sträcker sig från Slottsbacken i norr till Köpmantorget i söder. Bollhustäppan är en liten park som består av den öppna gården söder om Finska kyrkan intill Trädgårdsgatan.

Kvarteret Cepheus är ett triangelformat kvarter i stadsdelen Gamla stan i Stockholm med läge sydost om Stortorget. Kvarteret sanerades genom Samfundet Sankt Erik åren 1934–1970, då gårdshusen revs och man anlade Gamla stans enda större park.

Järnpojke, även kallad "Pojke som tittar på månen", är en skulptur av konstnären Liss Eriksson. Skulpturen återfinns på Bollhustäppan, på Finska kyrkans bakgård i Gamla stan i Stockholm. Skulpturen är 15 centimeter hög och känd som "Sveriges minsta offentliga monument".Skulpturen restes 1967. Det händer att förbipasserande offrar pengar till pojken och klappar honom på huvudet i syfte att få tur. Åt skulpturen har halsduk och mössa stickats.

Finska kyrkan (finska: Suomalainen kirkko), formellt Fredriks kyrka, ursprungligen Lilla Bollhuset, är en kyrkobyggnad och församlingskyrka till Finska församlingen inom Svenska kyrkan, belägen vid Slottsbacken 2 B–C i Gamla stan i Stockholm. Den ursprungliga byggnaden har en viktig plats i den svenska teaterhistorien, och användes tidvis som teater under 1600-talet.

Finska församlingen (finska: Tukholman suomalainen seurakunta), i äldre tider ibland Fredriks församling, är en av de icke-territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan. Dess kyrka är Finska kyrkan vid Slottsbacken i Stockholm, ursprungligen byggd som bollhus. Församlingens nuvarande kyrkoherde är Martti Paananen.Församlingen ingår i Stockholms stift, och betjänade ursprungligen enbart sverigefinnar i Stockholm. På 1720-talet ändrades fokus till att bli en församling för människor från Finland, oavsett modersmål. Församlingens existens har ibland ifrågasatts, exempelvis 1809 (strax före Freden i Fredrikshamn, då Stockholms konsistorium ville inrymma verksamheten i Riddarholmskyrkan, och 1838 då kyrkorådet villa upplösa församlingen vilket de flesta av församlingens medlemmar motsatte sig.En person har enligt Svenska kyrkans kyrkoordning (35 Kap 5§) rätt att tillhöra Finska församlingen i Stockholm om han eller hon tillhör Svenska kyrkan och är folkbokförd i Stockholms stift och dessutom antingen är född i Finland, är barn till någon som är född i Finland, är make eller barn till någon som tillhör församlingen enligt 1 eller 2, eller är efterlevande make eller barn till någon som tillhört församlingen enligt 1 eller 2.Man får därvid anhålla om att flytta över sin tillhörighet från den geografiska hemförsamling man hör till. Tidigare var medlemskap i församlingen möjligt endast för boende inom Stockholms stad, från 1 januari 2010 vidgades dock upptagningsområdet till att omfatta hela Stockholms stift (jf SvKB2008:4). Nämnas kan att alla församlingar i Svenska kyrkan i sina församlingsinstruktioner skall ange hur man avser att tillgodose de finsktalande medlemmarnas tillgång till gudstjänstverksamhet.[källa behövs]Predikningar har sedan 1500-talet varit mestadels på finska men tidvis också på svenska för att en del finlandssvenska församlingsmedlemmar har varit ovilliga att gå till vanliga stockholmska kyrkor.