Bislett stadion

Bislett (äldre skriftform Bislet, lokalt uttal med "sj" ) är en stadsdel i Oslo innerstad, mellan Homansbyen, Fagerborg, Bolteløkka, St. Hanshaugen och Pilestredet park (det tidigare Rikshospitalet). Utanför Norge är stadsdelen mest känd för Bislett stadion, platsen för de årliga internationella friidrottstävlingarna Bislett Games.

Bolteløkka är ett område i stadsdelen St. Hanshaugen i innerstaden i Oslo, avgränsad av Thereses gate i väster, Ullevålsveien i norr och öster och Louises gate och Wilhelms gate i syd. Andra gator i området är Bolteløkka allé, Brageveien, Eugenies gate, Johannes Bruns gate, Snorres gate, Sofies gate och Vidars gate. Grannområden är Adamstuen och Valleløkka i norr, Fagerborg i väster, Bislett i syd och St. Hanshaugen i öster. Bolteløkka har fått sitt namn från David Bolt som 1761 köpte "løkken" Henrichenberg från bymarken. Den stora träbyggnaden (Ullevålsveien skole) på Bolteløkka allé 8 är løkkebyggnaden. Området ligger i en backe och har goda sikt- och ljusförhållanden, mellan de två höjderna Stensparken med Blåsen och St. Hanshaugen. Innan den stadsmässiga utbyggnaden från 1870-talet fanns utsikt över staden och fjorden. Fram tills 1893 eller något tidigare låg Bislettbekken öppen. Den rann där Sofies gate ligger nu. Bolteløkka har mycket varierad bebyggelse. Längs Thereses gate finns hyreshus och täta kvarter. Den norra delen av området öster om Sofies gate består av villor i tre och mur och friliggande hyreshus med balkonger. Här finns många stilarter i en charmerande blandning. Området har två skolor: Bolteløkka skole, Eugenies gate 10, grundskola 1-7 klass grundad 1898, och Ullevålsveien skole, Bolteløkka allé 8, för barn med specifika inlärningssvårigheter, 3-10 klass, som tar upp barn från ett större område. 1 januari 2006 bodde det ca. 2600 människor på Bolteløkka.

Nordforsk är ett organ för finansiering av forskning, vilket är underställt Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning med uppgift att finansiera sådana forskningsområden som de nordiska länderna har särskild styrka på. Nordforsk grundades 2005 och fungerar som ett samarbetsorgan mellan nationella organisationer för forskningsfinansiering och organiserar samarbete inom forskning och forskarutbildning. Målet är att öka kvaliteten, verkan och effektiviteten för nordisk forskning och därmed bidra till att jobba för ett Norden som är världsledande inom forskning och innovation. Nordforsk har ett sekretariat i Oslo med ungefär 18 anställda, i lokaler som delas med de associerade organen Nordic Innovation och Nordisk energiforskning. Chef för sekretariatet är (2022) Arne Flåøyen.

Nordiskt innovationscenter (NICe) är en organisation som finansieras av de nordiska länderna och verkar under Nordiska ministerrådet. NICe initierar och finansierar projekt som stimulerar genomförandet av nordiska partnerskapsprogram inom handel, industri och innovation. Organisationen samarbetar med näringsliv, myndigheter och forskningsområdet. Dess roll är också att förmedla kunskap om innovation och sprida resultaten från sina projekt. Målsättningen är att bidra och öka innovationsförmågan och konkurrenskraften hos nordiskt näringsliv genom innovation över gränserna. Nordisk Innovation definierar innovation som nya produkter, tjänster, marknader, processer eller organisationsmodeller som skapar ekonomiska fördelar eller andra värden för samhället. Innovation skapas av företag och offentliga tjänsteleverantörer och har stor betydelse inom alla branscher och sektorer. Detta utgör en bred syn på innovation som inbegriper flera olika innovationskällor och flera olika typer av innovation. NICe strävar efter att uppmuntra innovation inom alla områden och sektorer, inklusive offentlig förvaltning. ”Nordiska mervärden” skapas när gränsöverskridande samarbete mellan organisationer genererar mer värde än vad som skulle ha genererats om företagen agerat endast på nationell nivå. [1]

Kunstnernes Hus är ett norskt konstgalleri, som drivs av en konstnärsdriven stiftelse i Oslo. Stiftelsen för Kunstnernes Hus bildades 1930 av norska bildkonstnärer och har som huvuduppgift att driva utställningsverksamhet och förvalta utställningsbyggnaden. På Kunstnernes Hus hålls årligen Høstutstillingen. Byggnaden ritades i brytningstiden mellan nyklassicism och funktionalism, efter en arkitekttävling, av Gudolf Blakstad och Herman Munthe-Kaas. Den uppfördes 1929–1930 på en tomt, där tidigare stått en stor villa som tillhört hovstallmästaren Georg Sverdrup (1841–1912). Utanför entrén finns två bronslejon av Ørnulf Bast och i taket i trappuppgången en fresk av Per Krohg från 1932 på 22 x 3,5 meter. Två reliefer från 1947 ovanför ingångarna till salarna Vår och Høst är utförda av Niels Larsen Stevns

Radisson Blu Scandinavia Hotel, tidigare Radisson SAS Hotel Scandinavia, är ett hotell vid Holbergs plass omedelbart öster om Slottsparken i Oslo i Norge. Hotellet byggdes 1975 på området där tidigare Aars og Voss' skole låg och är med sina 67 meter Oslo tredje högsta byggnad. Hotellet drevs från början som ett SAS-hotell, men ingår från 2009 i den amerikanska hotellkedjan Radisson Hotels. Hotellet på Holbergs plass i Oslo fick namnet Radisson Blu Hotel Scandinavia.

Grotten är norska statens hedersbostad för konstnärer. Konstnärsbostaden tilldelas av kungen. Huset byggdes år 1840 av poeten Henrik Wergeland och fick sitt namn efter den grotta han lät bygga under huset. Det är ritat av Wegeland själv med hjälp av arkitekt Hans von Linstow och var hans hem mellan 1841 och 1845. Grottan använde han som arbetsrum. Huset ligger i utkanten av slottsparken vid Kungliga slottet i Oslo och övertogs av staten år 1922. Grotten har varit konstnärsbostad sedan år 1924. Det är en privat bostad och inte tillgängligt för allmänheten. Själva grottan visas på Norges nationaldag den 17 maj varje år. Sedan staten övertog bostaden har kompositör Christian Sinding, poet Arnulf Øverland, kompositör Arne Nordheim och nobelpristagaren i litteratur Jon Fosse bott i huset.

Adamstuen är ett bostadsområde sydväst om Ullevåls universitetssjukhus i Oslo som gränsar till bostadsområdena Fagerborg, Valleløkken och Lindern. Stadsdelen tillhör St. Hanshaugen som ligger på Oslo Vest. Adamstuen har en hållplats på spårvagnslinjen Ullevål hageby-linjen. Ursprungligen var Adamstuen-området en egendom utbruten från Store Ullevål gård, cirka 4,2 hektar, som ungefär motsvarar området mellan Ullevålsveien, Kirkeveien och Sognsveien. Namnet kommer av köpmannen Adam R. Steen som var ägare vid sin död 1807. Egendomen tillhörde senare statsminister Emil Stang. Egendomen köptes upp av Oslo kommun 1911 för att förbättra åtkomsten till sjukhuset. Nedre Adamstuen är bevarad (Ullevålsveien 90). Detta är en timmerstuga från cirka 1840. 2008 beslutade regeringen Stoltenberg II att flytta Veterinärhögskolan från Adamstuen till Ås i Akershus. Detta beslut blev omedelbart mycket kontroversiellt, och kritiserades av både politiker och forskare. På senare tid (2010) har det planerats att uppgradera torget vid spårvagnshållplatsen, för att bland annat uppnå högre estetisk standard.

Vingulmark (även Vingulmǫrk eller Vingulmork) var ett norsk småkungadöme och senare - under vikingatid och medeltid - ett jarladöme. Områdets utsträckning var från inre Oslofjorden och söderut genom Østfold til Svinesund och Halden-området. Vingulmark omfattade dagens Østfold, Follo, Oslo, Asker, Bærum, Røyken och Hurum, och en period också Eiker och Lier. Etymologi: norrönt Vingulmǫrk, ackusativ form av folknamnet vingull ‘svingel, tosk’, och mǫrk, ‘mark, skog’.

Historisk museum är en museibyggnad på Tullinlökka i Oslo, Norge. Museet öppnade för allmänheten 1904 Historisk museum har aldrig varit någon egen museiverksamhet, utan en museibyggnad för de tre museerna Oldsaksamlingen (med Vikingskipshuset), Myntkabinettet og Etnografisk museum, vilka slogs samman 1999 till en organisation och sedan 2004 går under namnet Kulturhistorisk museum.

Denna artikel behandlar den tidigare Oslo katedralskola i Gamlebyen. För skolan i Kristiania, se Oslo katedralskole (Kristiania) Oslo katedralskole eller Schola Osloensis var en skola som grundades under medeltiden. Namnet är anknutet till Oslos äldsta domkyrka, Hallvardskatedralen, som idag är en ruin i Minneparken i Gamlebyen. Oslo katedralskole drevs i Gamlebyen till en bit in på 1600-talet. Det antas att Oslo katedralskole etablerades omkring 1152–1153, då påvens utsände kardinal Nicolaus Breakspeare (den senare påven Hadrianus IV) proklamerade att det skulle vara skolor vid biskopssätena i Oslo, Bergen och Hamar, förutom vid ärkebiskopssätet i Nidaros. Skolan kan vara äldre och att Breakspeare stadfäste en skola som etablerades redan i samband med kanoniseringen av Sankt Halvard. Från grundandet var skolan först och främst en prästskola och den lärdomstradition som eleverna invigdes i var den romersk-katolska kyrkans. Undervisning skedde på latin i astronomi, geometri, aritmetik, musik, grammatik, retorik och dialektik. Efter reformationen minskade förbindelsen med Europa, men knöts i stället hårdare till Danmark och norra Tyskland, med lärare med bakgrund från lutherska universitet i Köpenhamn och Rostock. Den lokaliserades efter reformationen till det tidigare Olavsklostret, blev stor jordägare och spelade en viktig roll för spridning av lutherdomen. Under 1400-talet var skolan centrum för de så kallade Oslohumanisterna, av vilka biskopen Jens Nilssøn, teologen Jacob Jacobsen Wolf och teologen Hallvard Gunnarsøn var centralgestalter. Nilssøn och Wolf var också rektorer vid skolan. 1600-talet räknas som det lärda århundradet. Flera av dem som var knutna till katedralskolen var de mest välutbildade i Norge på sin tid. År 1636 inrättades ett gymnasium i anslutning till skolan, Cathedralcollegiet. Från det andra skolåret fick inte katedralskolans elever tala annat än latin med varandra, inte heller på fritiden. I Kirkeordinansen från 1607 heter det att icke skal der heller andit læris udi dem [skolene] end Latine. Det är oklart när skolan flyttade från den 1624 nedbrända Medeltidsstaden till det nya Kristiania. Skolan fortsatte i Gamlebyen några år efter det av kung Kristian IV bestämt att staden skulle återuppbyggas väster om Bjørvika efter branden 1624. Det är också känt att Katedralskolen 1637 köpte nya lokaler vid torget Christiania torv.

Homansbyen är en stadsdel i Frogner i Oslo i Norge, nordväst om Oslo slott. Området har sitt namn efter bröderna Jacob och Henrik Homan. Området ligger mellan gatorna Pilestredet i öster och Uranienborgveien i väster, Underhaugsveien i norr och Grønnegata i söder. Advokaten Johan Homan köpte 1853 tillsammans med ekspedisjonssjef Johan Collett malmgården Frihedssæde. Tomten köptes med avsikten att dela upp den i små tomter för avsalu. Året därpå köpte Boman och Lars Rasch malmgården Frydendal. Vid denna tid var Christiania en småstad som sträckte sig från dagens Oslo sentralstasjon i öster till Egertorget i väster, och från Akershus fästning i söder till Legevakten i norr. Dessutom fanns så kallade "løkkeeiendommer" (eller malmgårdar) runt staden, vilka fungerade som lantställen för välbärgade stadsbor. Tomterna i dagens Homansbyen låg vid denna tid långt utanför staden och få köpare visade intresse. År 1857 sålde Collett sin andel till Johan Homans yngre bror Henrik Homan, och 1858 började bröderna Homan att bygga nyckelfärdiga enfamiljshus i området. År 1858 upprättade Georg Andreas Bull en stadsplan för Homansbyen, och ritade själv tre villor i området: Oscars gate 23, Josefines gate 15 och 17. Oscars gate bebyggdes norrifrån genom Homansbyen mellan 1858 och omkring 1870. Efter att Homansbyen var färdigbyggd, fortsatte man att bygga ut i sydvästlig riktning i Uranienborg, baserat på stadsplanen för Villastaden Homansbyen. Stadsdelens arkitekter hade i hög grad sin bakgrund i studier i Berlin. Sociologen Gudmund Hernes har kallat Homansbyen för den bäst bevarade stadsdelen i Berlin.