Solnahallen

Solna brandstation är en brandstation för Storstockholms brandförsvar belägen vid Ekensbergsvägen 87 i Solna kommun. Anläggningen togs i bruk i april 1957 och ritades av arkitekten Georg Scherman.

Träsksjön i Solna var en sjö som låg i Alby, som idag är en del av Sundbyberg. Man kan se sjön på kartor daterade ända bak till 1700-talet och ligger på den plats där Skytteholm ligger nu. Under 1950-talet torrlades denna sjö. En del av området har varit avstjälpningsplats. Sjön kallades först för Ekhagssjön då den låg söder om Ekhagen, som på 1800-talet och ännu idag kallas för Ekensberg. Sedan fick sjön namnet Träsksjön, som senare på slutet av 1800-talet byttes till Rudsjön, vilket den kallades ända fram tills sjön försvann runt efterkrigstiden.

Skytteholm är en stadsdel centralt belägen inom Solna kommun. Skytteholm gränsar till Råsunda i norr och nordväst, till Hagalund i nordost, till Huvudsta och i väster till Sundbybergs kommun. Stadsdelen omfattar Solna centrum, Hanneberg, Nyboda och Solna Business Park (f.d. Virebergs industriområde). Solna stadshus ligger i Skytteholm.

Skytteholms IP är en sportanläggning i stadsdelen Skytteholm i Solna kommun. Den består av tre gräsplaner, av vilka två är mindre spelplatser utan läktare. Den tredje gräsplanen har en huvudläktare och ett par provisoriska läktare. Anläggningen invigdes 1967, renoverades 1990 samt 2003 och tar cirka 4 000 åskådare vid fullsatt. Publikrekordet är 5 269 åskådare från en match mellan Vasalunds IF och Hammarby IF i Division 1 1993. Vasalunds IF, som spelar i division 1 norra 2019, har Skytteholms IP som hemmaarena. Arenan används också i stor utsträckning för ungdomsfotboll och för AIK Damers hemmamatcher i Elitettan och i Damallsvenskan. AIK:s herrlag spelar också hemmamatcher på Skytteholms IP under vissa försäsonger. Under vintern 2022 spelar AIK även sina hemmamatcher i Svenska Cupens gruppspel på Skytteholms IP. Även andra lag använder Skytteholms IP vid vissa träningsmatcher, däribland Djurgårdens IF.

Kvarteret Fyrväpplingen är ett centralt beläget kvarter i Råsunda i Solna kommun med blandad bebyggelse. Kvarteret erhöll sin nuvarande form genom ett avtal angående monopol och avstående av mark mellan Råsunda Förstadsaktiebolag och Råsunda municipalsamhälle, med Kungl. Maj:ts kännedom och tillstyrkt genom två partiella tomtindelningar år 1936 och 1937. Kvarteret Fyrväpplingen omges av kvarteren Almen, Aspen, Bollen, Eken och Oxeln. Kvarterets nordöstra sida domineras av en olivgrön, tidig miljonprogramsbyggnad i lamellstil på 4,5 våningar ritad av arkitekterna Bocander & Cronvall. Byggnaden har senare byggts ut till 5 och 6 våningar. Kvarterets västra sida består av 1 vånings egnahemsvillor byggda i enlighet med SOU 1932:11 och byggnadsordning enligt 1874 års byggnadsstadga. Endast en av villorna är arkitektritad. På kvarterets södra sida finns ett ”radhus” med en ganska färgglad historia. ”Radhuset” byggdes 1908-1909 på initiativ av G.W. Olivecrona och Erik Sandberg, direktörer på Råsunda Förstadsaktiebolag, med stöd av dåtida utomplansbestämmelser, stadsplan av hävd, "egen byggnadsnämnd", "eget fastighetsregister" och "egen beslutskraft", i syftet att skapa ett reklamobjekt för Råsunda Förstadsaktiebolag vid försäljning av byggnadstomter i Råsunda, varefter det var tänkt att ”radhuset” skulle rivas för att ge plats åt ett slutet storgårdskvarter i jugend/nationalromantisk stil på fem till åtta våningar. Eftersom försäljningen av byggnadstomter inte gick helt enligt förhoppningarna såg G.W. Olivecrona till att komponera ihop en egen plankarta med egentillverkad byggnadsordning varefter försäljningen var till Råsunda Förstads-aktiebolags förnöjsamhet, men inte till de 35 byggherrarnas varför G.W. Olivecrona avgick som vd för Råsunda Förstadsaktiebolag och flyttade utomlands, vilket enligt dennes egen utsago inte var frivilligt utan ett resultat av felslagna förhoppningar, vilka hamnat på dennes last och gjort dennes liv odrägligt på hemmaplan samt satt dennes ekonomiska bärkraft på hårda prov. Råsundabolaget kommenterade situationen i sin årsredovisning för 1910 med att bolaget sett det nödvändigt att frångå tidigare principer. Råsundabolagets styrelseordförande gjorde ett flertal försök att återköpa de fyra gårdsdelarna men lyckades inte återköpa fler än två delar. Efter att Råsunda fått sin första stadsplan fastställd 1912 och sin första byggnadsordning 1915 blev ”radhuset” planstridigt, ett förhållande som bestått in i modern tid. 1934 belastades med förbehåll ”radhuset” även dels med prickmark för zonexpropriation fram till hatthyllan avseende vägbreddning av Stråkvägen, först med syftet att bygga spårväg och sedan med syftet att bygga motortrafikled, dels med prickmark på baksidan för att säkerställa rätten till körslor över privat mark liksom att Råsunda fullmäktige 1933 gick i författning om att ”radhusets” ägandeförhållanden skulle på Länsstyrelsens beslut bero. 1973 lyckades de dåtida ägarna övertyga en då nybliven doktor i arkitektur om att huset ”troligen” var bevarandevärt, till Solna stads stadsarkitekt stora förtret, då denne likt alla sina företrädare ville riva ”radhuset” och bygga stort, mycket större i kvarteret inklusive en fiktiv tunnelbanestation. Byggnadsminnet tillkom i oförstånd och blev av självpåtagen sort samt handlades på riksantikvarieämbetet av en släkting till en delägare i "radhuset". Handläggaren ska även i yttrande till Solna stads stadsarkitekt ha uppgett att den "på besök i Råsunda sett väldigt många vackra byggnader". ”Radhuset” är enligt Råsunda Förstadsaktiebolags handlingar och byggnadsritningar ett 10,80m högt blockhus, har 4 våningar och är byggt på en stensatt platta som en gård. Huset är byggt med standardelement som var förhållandevis vanliga på 1910-talet varför liknande hus kan beses lite var som helst i Stockholms län och övriga landet. Fasadernas gestaltning är ”troligen” ritade av arkitekten G.H. Sandberg i jugendstil med influenser av nationalromantik, järnvägsstation och herrgårdsflygel samt med kronskorstenar på taket. Inuti huset skall det enligt byggnadsminnesförklaringen ”troligen” finnas välbevarade Engelska renserier och hygienutrymmen. Enligt byggnadsminnesförklaringen var byggnaden ett av de första byggnaderna att färdigställas vid Råsundabolagets exploatering av Råsunda, det fanns dock 1907 redan ett stort antal byggnader i Råsunda, exempelvis gårdarna Charlottenburg och Ellenhill. I december 2011 brann ”radhuset” till största delen ned i en fullt utvecklad brand varefter i princip alla originaldetaljer fick bytas ut mot replikor. Senare har kommunen givit bygglov till byggnation av underjordsgarage och gårdsbyggnation, vilket medfört att de enligt byggnadsminnesförklaringen så vackra klipporna sprängts bort.

Ekensbergskyrkan i Solna hör till Ekensbergskyrkans församling, en församling inom Equmeniakyrkan, ursprungligen missionskyrka. Ekensbergskyrkan är belägen på en ekbevuxen bergknalle i centrala Solna bara ett par meter ifrån den plats Råsundastadion tidigare låg.

Erik Sandbergs gata är en kommunal stadsgata i Solna kommun. Gatan fungerar delvis som parallellgata till Råsundavägen.

Huvudstaleden är en tvärförbindelse mellan västra Stockholm och Solna. Den planerades ursprungligen i början på 1960-talet som västra delen av en sammanhängande stadsmotorväg från Brommaplan till Roslagstull, senare Värtahamnen, tillsammans med Norra länken. De båda halvorna skildes av Pampas trafikplats, där även Essingeleden och Klarastrandsleden skulle ansluta. Bygget påbörjades 1964 men har bara delvis färdigställts.

Frösundaleden är en gata i Solna kommun. Leden är en förbindelse mellan Huvudstaleden i sydväst och Uppsalavägen (E4) i nordost.

Lokstallet i Sundbyberg är en kultur- och industrihistorisk byggnad belägen i Solna strand i Solna kommun. Här finns ett gammalt ånglokstall och en vattentornsbyggnad som av SJ kallas ”Sundbyberg” (därav namnet) på grund av närheten till Sundbybergs station. Byggnaderna är uppförda 1904 av Stockholm–Västerås–Bergslagens Järnvägar, där banan hade slutstation och stationshus. Byggnaderna är troligen ritade av arkitekten Erik Lallerstedt och är exteriört välbevarade. Enligt Stockholms läns museum har husen ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Idag har Infranord verksamhet i lokalerna.

Solparken är en mindre park vid Råsundavägen i centrala Råsunda i Solna strax norr om Stockholm. Parken omges av stora hyresfastigheter från början av 1900-talet av stort kulturhistoriskt värde. Parken var en del av den nya stadsdel som började uppföras kring 1910. En ombyggnad av parken skedde 2005 när ett nytt öppet vattensystem anlades, syfte är att fördröja och rena dagvattnet från Råsundavägen innan det rinner vidare ned mot Råstasjön. Vattensystemet har formen av en stensatt bäck som rinner ned till en damm. Ombyggnationen anpassades till den gamla parken, som domineras av höga granar som idag har växt sig högre än de omkringliggande bostadshusen. Gång- och cykeltunneln under Råsundavägen från Erik Sandbergs gata till Solparken är med i en scen i filmen Beck - Den svaga länken. Scenen är bara inspelad i tunneln, men man kan i filmen se en del av parken innan det helt plötsligt är filmat i en helt annan park.

Löftets kyrka är en tidigare kyrkobyggnad i Solna kommun, med adress Storgatan 27 i Huvudsta.