Telegrafverkets hus

Biskopshuset är en byggnad i Göteborg som ligger på Västra Hamngatan 17, med ingång även från Vallgatan 11. Huset byggdes 1812 åt handelsmannen Johan Christian Bauch. Från 1820 utgjorde huset Göteborgs stifts biskopsgård, alltså biskopens tjänstebostad, och rymde även kontor för delar av stiftets administration inklusive domkapitlet. Den första biskopen i huset var Carl Fredrik af Wingård. Det renoverades 1889, då en vindsvåning byggdes på. I salongen finns den franska panoramatapeten "Stilla oceanens vildar" med motiv från James Cooks landstigning på Tahiti 1779, som länge varit övertäckt men plockades fram vid en renovering 1929. Exteriören renoverades i slutet av 1930-talet och vindsvåningen inreddes på 1950-talet. Efter att biskop Bertil Gärtner valt att flytta till en annan bostad och fått regeringens tillstånd att göra så 1988, och likaså domkapitlet flyttat från biskopshuset 1990, såldes huset. Det inhyser nu LM Engströms gymnasium.

L M Engströms Gymnasium är en fristående gymnasieskola i Göteborg med kristen evangelisk-luthersk profil. Skolan har ungefär 570 elever och ligger på Västra Hamngatan i centrala Göteborg.

Ströms hörna är ett hus och en mötesplats i centrala Göteborg, vid hörnet av Kungsgatan 27-29 och Västra Hamngatan 12 i kvarteret 22 Varuhuset.

Västra Hamngatan är en gata i stadsdelen Inom Vallgraven i Göteborg. Den är cirka 430 meter lång och sträcker sig från Lilla torget/Södra Hamngatan till Grönsakstorget/Sahlgrensgatan. År 1900 var dess längd cirka 330 meter, medelbredden var 12 meter och ytan cirka 4 000 kvadratmeter.Ursprungligen var detta två parallella gator på varsin sida om Västra Hamnkanalen, och de hade först namn efter kanalen; Wästre Hambnan (1621-1639), Wästre Lille Hambnen (1669), Västra Hamnegatorne (1739), Västra Hamnegatan (1753) och slutligen Västra Hamngatan (1815). Västra Hamnkanalen lades igen under åren 1903-1905. Det oftast stillastående vattnet skapade problem: "...en otjänlig stank för alla, svenskar eller utlänningar, som städse på bryggorna höllo konferenser och samtal." Eller "Tänk i synnerhet på, huru man skulle finna watnet, om det rätt blef besedt med synglas."Göteborgs domkyrka ligger ungefär halvvägs in på gatan och sydväst därom ligger det tidigare Biskopshuset. På Västra Hamngatan ligger även Elite Plaza Hotel, Antikhallarna och Sveahuset. Här stod flera försäkringsbolag som Ocean, Nornan och Svea.

Favorit var en biograf på Kungsgatan 23 i Göteborg, som öppnade 18 oktober 1907 och stängde 1909. Ägare var Algot E Mannerborg.

Domkyrkobrunnen, är ett brunnshus på Domkyrkoplanens sydvästra sida, vid Västra Hamngatan i centrala Göteborg. Brunnen blev den 21 december 1973 byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen.Brunnen uppfördes år 1816, ritades av stadsarkitekten Jonas Hagberg och var ett tappställe till vattenledningen från Kallebäcks källa. I början av 1890-talet ville man riva brunnshuset, men en motaktion räddade den och istället restaurerades den 1894. Ursprungligen stod brunnshuset alldeles vid kanten av Västra Hamngatan, men sedan Västra Hamnkanalen lagts igen 1905 flyttades det 1967 till sin nuvarande plats, där tidigare bysten av domprosten Peter Wieselgren stod. Domkyrkobrunnen restaurerades år 1993. Domkyrkobrunnen ersatte ett tappställe i sten vid domkyrkans kyrkogårdsmur mot Kungsgatan, som redan 1789 anslutits till Kallebäcks källa.

Renströmska huset, är ett trevånings kontorshus med vit, slätputsad fasad i hörnet av Västra Hamngatan 9/Kyrkogatan 13 i centrala Göteborg. Det uppfördes 1805 som en tvåvånings byggnad åt handelsmannen H. G. Peters efter den stora stadsbranden året innan (1 november). Arkitekt var Michael Bälkow. År 1840 köptes huset av grosshandlare Sven Renström och J. E. Areschough. Hyresgäst i huset var då grosshandlare F. Malm som disponerade en lägenhet med nio rum och kök i tredje våningen, en drängkammare samt en del i bagarstuga, brygghus och mangelbod. Renström blev ensam ägare 1846 för att ha kontor, bostad och lager där. Än idag finns stora varukrokar i porten mot Kyrkogatan. Både Renströms företag och fastighet övertogs 1870 av hans kompanjon Peter Hammarberg. På 1880-talet gick fastigheten vidare till Hammarbergs svärson J. B. Leffler, där den sedan stannade inom denna familj till 1920-talet. Då Sveriges Allmänna Sjöförsäkringsaktiebolag 1923 köpte fastigheten, byggdes huset om för kontor enligt ritningar av arkitekten Sven Steen. Åren därefter hyrde även andra företag med anknytning till sjöfart och handel in sig här. En ombyggnad genomfördes 1882, vilken främst berörde delarna mot gården. Den västra gårdsflygeln byggdes då på med en ny takvåning. På norra gårdsfasaden en trappa upp, utfördes en originell utbyggnad uppburen av järnpelare, som innehöll en serveringsgång från köket till matsalen. År 1999 inreddes vindsvåningen och en höjning av byggnaden gjordes mot gården. Även trapphuset renoverades och målades i färger med anknytning till det tidiga 1800-talet. Entréhallen är utsmyckad med kopior av Bertel Thorvaldsens medaljonger "Årstiderna" och i flera av rummen finns inredningsdetaljer bevarade från de olika epokerna i husets historia.

Magasinsgatan är en gata i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Den är cirka 475 meter lång, och sträcker sig från Sahlgrensgatan till Lilla Torget.Gatan fick sitt namn 1666 efter det kronomagasin som låg på platsen i 55:e kvarteret Neptunus. Äldre namn på gatan var Arentsgatan (1621–1639) och Allmenningsgatan. Namnet Arentsgatan var efter den holländske vallmästaren Jan Aertsen (Johan Arends).I ett kungligt brev av den 23 november 1866, anges: "att Magasinsgatan skulle utsträckas förbi Allmänna och Sahlgrenska Sjukhuset, med bro öfver Vallgrafskanalen, och vidare öfver Kungsparken, nya Alléen och Hagaheden, med afskiljande af den del af sjukhusets tomt, jemte derå befintliga bastion, som för dylik utsträckning erfordrades."År 1875 anges att en Öfra Magasinsgatan fanns "från gångbron öfver Vallgrafven till Ulriceberg", vilket borde vara nuvarande Viktoriagatans nedre del."Skalden Bengt Lidner föddes den 16 mars 1757 i ett hus på denna tomt", meddelar texten högt uppe på väggen vid Magasinsgatan 7.

Brädekyrkan i Göteborg, (enligt samtida uppgifter kallad Brädekyrkian), var Göteborgs första kyrkobyggnad men också en av dess första byggnader sedan stadsplanen fastställs. Brädekyrkan stod klar 1621 på en av stadens fem första tomter, avgränsad av Kungsgatan - Västra Hamngatan - Kyrkogatan och Korsgatan, för övrigt samma tomt som dagens domkyrka står på, Domkyrkoplanen. Brädeskyrkan var redan från början tänkt som ett provisorium. Kyrkans och stadens första kyrkoherde var den tidigare kyrkoherden och superintendenten i Skövde, magistern Sylvester Johannis Phrygius (†1628), som den 26 juli 1619 utnämndes till kyrkoherde och superintendent i Göteborg (konfirmationsbrev den 26 april 1620).

Peter Wieselgren står som byst på Domkyrkoplan vid Göteborgs domkyrka. Konstverket är utfört av Bror Chronander och avtäcktes den 1 oktober 1910 med cirka 2000 människor närvarande. Detta var Peter Wieselgrens fjärde minnesmärke i Sverige. I början stod bysten riktad mot Västra Hamngatan, men står nu med Kyrkogatan bakom sig.

Kronan var en biograf på Kungsgatan 31-33 i Göteborg, som öppnades 17 december 1906 av Charles Magnusson och stängde 18 september 1986. Det första året låg biografen i en improviserad lokal innanför gården. Den 4 november 1963 döptes biografen om till "Smultronstället", men återgick till namnet Kronan igen 28 oktober 1971 med Smultronstället inom parentes. Enbart Kronan blev biografen på nytt i september 1976. I augusti 1910 anslöts Kronan till branschnätverket "Svenska Bio" (AB Svenska Biografteatern).

Pallasteatern var en teater på Kungsgatan 19 i Göteborg som öppnade den 14 januari 1929. Året därpå ändrades namnet till Apollo-teatern.