Sloane Square (Londons tunnelbana)

Royal Court Theatre är en teater vid Sloane Square i Chelsea i London. Det är en av Storbritanniens mest ansedda och välkända teatrar. Sedan teatern byggdes 1888 har den varit plantskola för nyskriven dramatik. Efter sekelskiftet 1800/1900 hade flera av George Bernard Shaws pjäser urpremiär på Royal Court, däribland Major Barbara. 1952 blev Royal Court hemmascen för The English Stage Company och George Devine blev teaterchef. 1956 hade John Osbornes Se dig om i vrede premiär på teatern som sedan blev hemmascenen för den generation brittiska dramatiker som blivit kända under beteckningen arga unga män. Bland dramatiker vars pjäser haft urpremiär på Royal Court Theatre kan nämnas John Arden, Edward Bond, Joe Orton, Arnold Wesker, Christopher Hampton, Nigel Williams, Howard Barker, Timberlake Wertenbaker, Jim Cartwright, Hanif Kureishi, Sarah Kane och Mark Ravenhill. 1973 hade musikalen Rocky Horror Show urpremiär här. En viktig del av Royal Court Theatres profil är att anställa husdramatiker (engelska writer in residence) som under en period får skriva direkt för teatern och som på så vis också får direktkontakt med det sceniska hantverket.

Sloane Square är ett torg i stadsdelen Chelsea i London. Det är uppkallat efter läkaren och naturaliesamlaren Hans Sloane. Torget ligger i den östra änden av King's Road. Sloane Street slutar här. Vid torget ligger Royal Court Theatre och varuhuset Peter Jones. I närheten ligger tunnelbanestation Sloane Square som trafikeras av Circle line och District line. Sloane Square nämns i Morrisseys sång Hairdresser on Fire från 1988. Källa: Engelska Wikipedia

Saatchi Gallery är en konsthall för samtidskonst i Chelsea, London. Den öppnades 1985 av irakiern Charles Saatchi. Galleriet har haft stort inflytande på konsten i Storbritannien sedan det öppnades. Många av de konstnärer som ställt ut på galleriet har varit mer eller mindre okända inte bara för allmänheten utan även för konstvärlden. En utställning på galleriet har då fungerat som språngbräda för konstnären att starta sin karriär.

Chelsea Manor var en kunglig bostad som köptes av Henrik VIII av England 1536. Elisabet I av England bodde där, som prinsessa, mellan 1536 och 1548. Därefter beboddes det av Anna av Kleve som dog där 1557. Bland övriga ägare finns James Hamilton, 1:e hertig av Hamilton, Charles Cheyne, 1:e vicomte av Newhaven, Sir Hans Sloane och biskoparna i Winchester. Det fanns tre byggnader på platsen, den sista revs 1825 av Earl Cadogan och ersattes av fashinabla bostadsgator som än i dag delvis ägs av Cadogan Estate.

Chelsea är en stadsdel (district) i London som i söder gränsar mot Themsen, i norr mot Brompton/South Kensington, i nordväst mot Fulham och gränsen mot öster går vid Chelsea Bridge. Distriktet tillhör Royal Borough of Kensington and Chelsea men var före 1965 en egen kommun. Fotbollslaget Chelsea FC:s hemmaarena Stamford Bridge ligger däremot inte i Chelsea, utan ett stenkast in i stadsdelen Fulham.

Harrods är ett berömt varuhus i Knightsbridge, London. Harrods grundades 1849 som en grönsaksaffär. Varuhuset har idag 6 000 anställda. Varuhuset har över 92 000 m² säljyta och ett brett sortiment. En tjänst som erbjuds är att man kan boka en "personlig shoppare". På en vanlig dag har Harrods ungefär 40 000 besökare. Under rea brukar det istället komma ungefär 350 000 besökare. Harrods är också känt för att man sägs kunna köpa vad som helst där; från nålar till hästar och elefanter. Med sina 340 avdelningar kan Harrods erbjuda det mesta i sitt utbud. Varuhuset innehåller dessutom 34 restauranger och kaféer.

Knightsbridge är en tunnelbanestation under gatan Knightsbridge i Londons tunnelbana nära kända varuhuset Harrods. Stationen som trafikeras av Piccadilly line öppnades år 1906 och används av många turister som besöker Harrods. Wikimedia Commons har media som rör Knightsbridge (London Underground).

Chelsea Bridge är en hängbro över Themsen i London. Bron öppnades 1937, och ersatte då Victoria Bridge från 1857. Den förbinder Chelsea på norra stranden med Battersea på den södra.

Chelsea Embankment är en gata och ett promenadstråk längs Themsens norra strand mellan Chelsea Bridge och Battersea Bridge. De byggdes mellan år 1871 och 1984 för att skydda flodbrädden mot översvämningar och samtidigt ge plats till en väg och en trottoar. Bygget omvandlade det pittoreska landskapet, som har skildrats av bland andra William Turner, till ett område med Joseph Bazalgettes vackra parker. Granitmurarna ändrade Themsens lopp från en naturlig flod till en omkring 200 meter bred kanal och parkerna dolde de avloppssystem som hade byggts för att minska sjukdomar och dålig lukt i området. Chelsea Embankment, som är cirka 1,6 kilometer lång, kostade £270 000 att bygga och betecknas som en av tidens stora ingenjörsbedrifter. Den invigdes officiellt 9 maj 1874 av prins Alfred, drottning Victorias andre son. Upprustningen av området gjorde att tomtpriserna steg och de gamla husen ersattes av nya i rött tegel. Den del av Chelsea Embankment som ligger mellan Battersea Bridge och Albert Bridge kuturskyddades år 1969.

Hyde Park Corner är en tunnelbanestation i Londons tunnelbana nära parken Hyde Park. Stationen trafikeras av Piccadilly line och öppnades år 1906. Hyde Park Corner används av många turister som besöker Buckingham Palace och dess trädgårdar som ligger i närheten samt besökare till Hyde Park. Wikimedia Commons har media som rör Hyde Park Corner (London Underground).

Grosvenor Bridge, även ofta kallad Victoria Railway Bridge, är en järnvägsbro över floden Themsen i London. Denna tio spår breda bro finns mellan Vauxhall Bridge och Chelsea Bridge och betjänar Victoria Station. Bron togs i bruk 1967, efter att den tidigare bron – Victoria Bridge – börjat monterats ner fyra år tidigare.

Apsley House är en historisk byggnad (townhouse) i Westminster i London. Den är belägen vid Hyde Park Corner och kallades förr Number One, London eftersom det var den första byggnaden resenärer från väster såg när de kom in i staden efter att ha passerat stadsportarna. Ett annat namn är Wellington Museum eftersom den idag nyttjas som konstmuseum och hyser de så kallade Wellington Collection. Apsley House uppfördes 1771–1778 av arkitekten Robert Adam för Henry Bathurst, 2:e earl Bathurst som vid tiden betitlades Lord Apsley. Stilen var nyklassicistisk och fasaden var ursprungligen utförd i rött tegel. År 1807 förvärvades huset av Richard Wellesley, 1:e markis Wellesley som 1817 överlät det till sin yngre bror Arthur Wellesley, hertig av Wellington, mest känd för segern över Napoleon i slaget vid Waterloo 1815. Denne uppdrog åt Benjamin Dean Wyatt(en) och hans bror Philip Wyatt(en) att renovera och utvidga huset 1828–1829. Vid ombyggnaden tillkom stenfasaden och portiken med de korintiska kolonnerna samt Waterloo Gallery där sedan 1828 en årlig bankett hålls till minne av slaget. Ytterligare ombyggnader utfördes av Philip Hardwick(en) 1853. Huset har tre våningar och sju fönster i bredd. Gerald Wellesley, 7:e hertig av Wellington överlät 1947 Apsley House till brittiska staten men familjen förfogar fortfarande över ungefär hälften av rummen. Apsley House öppnades 1952 för allmänheten som museum.