place

Saint Patrick's Cathedral

Byggnader och anläggningar i New YorkKyrkobyggnader helgade åt den helige PatrikManhattanRomersk-katolska kyrkobyggnader i USA
Saint Patrick's Cathedral by David Shankbone
Saint Patrick's Cathedral by David Shankbone

St. Patrick's Cathedral, belägen på Fifth Avenue vid 50th Street, är en romersk-katolsk kyrka på Manhattan i New York och också den största nygotiska katedralen i Nordamerika. Kyrkans smäckra spiror är över 100 meter höga, men förefaller ändå små bredvid de omgivande skyskraporna. Katedralen ritades av James Renwick, Jr., och grundstenen lades den 15 augusti 1858. Amerikanska inbördeskrigets utbrott 1861 gjorde att byggnadsarbetena avstannade, men de återupptogs 1865. St. Patrick's Cathedral invigdes den 25 maj 1879.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Saint Patrick's Cathedral (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Saint Patrick's Cathedral
5th Avenue, City of New York Manhattan

Geografiska koordinater (GPS) Adress Telefonnummer Hemsida Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Saint Patrick's CathedralLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 40.758611111111 ° E -73.976388888889 °
placeVisa på kartan

Adress

Saint Patrick’s Cathedral

5th Avenue 625
10022 City of New York, Manhattan
New York, USA
mapÖppna på Google Maps

Telefonnummer

call+12127532261

Hemsida
saintpatrickscathedral.org

linkBesök hemsida

linkWikiData (Q624556)
linkOpenStreetMap (266010379)

Saint Patrick's Cathedral by David Shankbone
Saint Patrick's Cathedral by David Shankbone
Dela erfarenheter

Närliggande platser

270 Park Avenue (1960–2021)
270 Park Avenue (1960–2021)

270 Park Avenue alternativt J.P. Morgan Chase Tower, tidigare Union Carbide Building, var en skyskrapa som låg på Manhattan i New York, New York i USA. Skyskrapan ägdes av den amerikanska globala affärsbanken J.P. Morgan Chase, som använde hela byggnaden som globalt huvudkontor. Skyskrapan var 215,5 meter hög. Den uppfördes mellan 1957 och 1960 till en totalkostnad på mer än 52 miljoner amerikanska dollar. Det var dock tänkt att den skulle kosta omkring 46 miljoner dollar men slutnotan landande på en bit över en miljon dollar per våning (52 våningar). Syftet med skyskrapan var att låta kemiföretaget Union Carbide använda den som huvudkontor, vilket de gjorde fram till 1981 när de flyttade till Danbury i Connecticut. År 1978 förvärvade bankförvaltningsbolaget Manufacturers Hanover Trust skyskrapan för 110 miljoner dollar. År 1991 fusionerades Manufacturers Hanover med Chemical Bank, den senare hade sitt huvudkontor i 277 Park Avenue. Man beslutade att huvudkontoret för det nya företaget skulle fortsättningsvis vara placerad i 270 Park Avenue. Bara fem år senare blev de fusionerad med Chase Manhattan Bank, samtidigt meddelade Chase att deras huvudkontor i One Chase Manhattan Plaza skulle slå samman med Chemical Banks och använda 270 Park Avenue i fortsättningen. År 2000 fusionerades Chase med J.P. Morgan & Co. och blev kvar i skyskrapan fram till slutet av 2010-talet. Då meddelade banken att man skulle riva befintlig skyskrapa och uppföra en ny, som kommer att bli 434,3 meter hög, på samma adress. Den nya skyskrapan ska stå klar som tidigast 2024. J.P. Morgan flyttade huvudkontoret temporärt till 383 Madison Avenue.

Flickorna i Avignon

Flickorna i Avignon (franska: Les Demoiselles d'Avignon) är en målning av Pablo Picasso från 1907 och anses ha inlett kubismens epok. Titelns "Avignon" anspelar på ett bordelldistrikt i Picassos hemstad Barcelona, vid gatan Carrer d'Avinyó. I Picassos ateljé trängdes talrika afrikanska masker med oceaniska skulpturer. Picasso var inte den förste konstnären i Paris som fick upp ögonen för afrikansk skulptur, men som han senare medgav var den för honom en meningsfylld uppenbarelse och en källa till befriande kraft. Den drev honom in på spår vars omedelbara effekt kan skönjas i Les Demoiselles d'Avignon. De båda gestalterna till höger ommålades sedan han hade upplevt den afrikanska skulpturens kraft. Denna Picassos komposition anses markera en avgörande vändpunkt då den innebar en brytning med den traditionella västerländska illusionistiska konsten. I stället för att behandla bilden som ett fönster, vilket öppnar sig mot den synliga världen bortom det, utformade han helt enkelt verket som en målning, som ett komplex av uppdiktade, plana eller nästan plana former. Då Picasso målade Les Demoiselles d'Avignon var han fast besluten att åstadkomma ett betydande verk – han lät specialfodra den väldiga duken – sannolikt som ett svar på två utmaningar. Det var dels Matisses La joie de vivre, som hade väckt uppseende på 1906 års Salong, dels Cézannes sena, monumentala figurkompositioner. De sistnämnda hade just vid denna tid började bli kända och tycktes utgöra ett försök att återskapa den klassiska traditionen. Les Demoiselles påbörjades som en bordellscen med allegoriska övertoner, vilka antyddes av en sjöman, som satt bland de nakna kvinnorna, och en student, som höll i ett kranium. Picasso slopade på ett tidigt stadium dessa gestalter och med dem varje symbolisk, ikonografisk eller anekdotisk innebörd, som han kanske ursprungligen avsåg att målningen skulle ha. Dess erotiska inslag blev emellertid alltmer aggressivt och hänsynslöst ju mera han införlivade primitiva bilder och former med den - en rovlysten erotik, som vad sensualiteten beträffar stod i diametral motsats till den hos salongsmålarna eller den hos Ingres, vars Turkiskt bad (1863) mycket väl kan ha varit en av de ursprungliga källorna till en eller flera av flickorna. Picasso hade vänt sig till flera olika källor för att söka inspiration, i synnerhet till Cézanne och till iberisk (förromersk spansk) skulptur, innan afrikansk konst öppnade hans ögon för nya sätt att betrakta den synliga världen. Han förklarade att den afrikanska konsten föreföll honom vara plus raisonnable, det vill säga mera begreppsmässigt strukturerad än den västerländska konsten, mera beroende av "vetande" än av "seende". I det att han övergav den enstaka blickpunkten och normala proportioner samt till stor del förvandlade anatomin till romber och trianglar omorganiserade han således helt den mänskliga bilden. Det är detta fullständiga avsteg från sedan länge vedertagna västerländska bildkonventioner som vissa anser gör Les Demoiselles till ett så revolutionerande konstverk. Dess tillkomst medförde ett betydande intellektuellt "genombrott", då den uppenbarade nya sätt att närma sig inte bara behandlingen av rum och form, utan även frammanandet av tidigare outtalade känslor och sinnesstämningar och förkastandet av alla den föreställande konstens bekväma, utstuderade sammanhang. Picasso kan till och med ha gått så långt att han förkastade stilistisk enhet.