Saluhallen i Uppsala

Rosénparken är en park mellan Upplandsmuseet och Saluhallen i Uppsala. Parken är namngiven efter barnläkaren Nils Rosén von Rosenstein och invigdes 2007. I Rosénparken finns en fisktrappa där fisken asp kan ta sig uppströms i Fyrisån. Bland växtligheten i parken finns magnolia, åkeröäppelträd, vitasp och vingnöt.

S:t Eriks torg är ett torg i stadsdelen Fjärdingen i Uppsala, nedom domkyrkan, inramat av Konsistoriehuset, Saluhallen, Kyrkans hus, Vetenskaps-Socitetens hus och Akademikvarnen.

Ecclesiasticum är en byggnad i centrala Uppsala. Byggnaden ligger alldeles norr om Uppsala domkyrka och dess norra fasad vetter mot S:t Eriks torg. Husets västra fasad är sammanbyggd med Konsistoriehuset. Byggnadens källare tillhör Uppsalas äldsta bebyggelse och konstruerades för att jämna ut marken kring domkyrkan inför att konstruktionen av denna påbörjades år 1273. År 1665 anhöll kyrkan om att få riva två förfallna medeltida hus belägna norr om domkyrkan för att istället på tomten kunna uppföra ett nytt hus för Domkapitlet. Konstruktionen av detta hus som senare kom att kallas Ecclesiasticum påbörjades strax därefter. År 1681 byggdes Ecclesiasticum ut med en portik mot Domkyrkoplan. När det intilliggande Konsistoriehuset under 1750-talet restaurerades efter Stadsbranden i Uppsala 1702 så byggdes byggnadernas fasader ihop med putsrustik. År 1837 flyttade Domkapitlet från Ecclesiasticum till Domkapitelhuset strax söder om kyrkan. Under 1900-talet kom Ecclesiasticum först att användas som pastorsexpedition och därefter som domprostens kansli, innan det 1996 såldes till Statens fastighetsverk. Dessa hyrde ut Ecclesiasticum till universitetet och lokalerna användes fram till mitten av 2000-talet av olika institutioner på universitetet. Idag hyrs Ecclesiasticum av Uppsala kyrkliga samfällighet. Byggnaden är sedan 1935 tillsammans med Konsistoriehuset ett Statligt byggnadsminne.

S:t Olofsbron är en bro över Fyrisån i centrala Uppsala. Över bron går Sankt Olofsgatan. Bron är en 30 meter lång och 18 meter bred balkbro av förspänd betong. På platsen där S:t Olofsbron idag ligger fanns det eventuellt en bro under namnet Svartbäckssmäcken under 1500-talet. Nästa kända bro på platsen var en hängbro av trä som uppfördes av Olof Rudbeck d.ä. år 1666. Denna bro verkar dock ha förfallit tämligen snabbt och spolades slutligen bort med vårfloden 1683. Eventuellt uppfördes ytterligare en bro på platsen men om så är fallet så brann den troligtvis under stadsbranden i Uppsala 1702. År 1848 invigdes Jernbron på den platsen där S:t Olofsbron idag är belägen. Bron var mycket efterlängtad då det ända sedan början på 1700-talet inte hade funnits någon bro över ån norr om kvarnfallet. 1953 stängdes Jernbron för motortrafik och 1964 monterades den ner. Istället uppfördes då den nuvarande bron med namnet S:t Olofsbron. I samband med det bytte den gata som tidigare korsat Jernbron och gått under namnet Jernbrogatan namn till Sankt Olofsgatan efter ett äldre namn på gatans sträckning väster om ån. 1987 återuppfördes Jernbron en stycke längre norrut längs ån.

Fjärdingen eller Fjärdingsroten är den äldre, väster om Fyrisån belägna delen av Uppsala innerstad. I Uppsala kommuns stadsdelsindelning som offentliggjordes 2018 är den en del av stadsdelen Främre Luthagen-Fjärdingen. Stadsdelen är främst präglad av Uppsala universitet, nöjesliv, inte minst studentliv, och Svenska kyrkan. Här finns många av Uppsalas historiskt mest intressanta byggnader. Förutom Uppsala domkyrka (Skandinaviens största katedral) omgärdad av en befästningsring med delvis medeltida byggnader, kan nämnas till exempel Helga Trefaldighets kyrka, Ärkebiskopsgården, Uppsala universitets kärnbyggnader Universitetshuset med aulan och föregångaren Gustavianum, biblioteksbyggnaden Carolina Rediviva, Skytteanum, andra äldre institutionsbyggnader, Uppsala studentkår, och ett begränsat utbud av studentbostäder. Inom Fjärdingen finns samtliga studentnationer utom Gotlands nation. Vid Kvarnfallet finns den gamla Akademikvarnen, numera lokal för Upplandsmuseet.

Gotlandsparken är en park i centrala Uppsala som ligger längs med Fyrisån och Östra Ågatan. 2008 donerade Gotlands kommun en betongsugga i form av en tacka till Gotlands nation.

Konsistoriehuset är en byggnad i centrala Uppsala. Byggnaden är belägen norr om Uppsala domkyrka och dess norra fasad vetter mot S:t Eriks torg. Husets östra sida är sammanlänkad med det intilliggande huset Ecclesiasticum. Runt Uppsala domkyrka fanns under medeltiden en krans av byggnader och under 1620-talet lät Uppsala universitet bygga om en av dessa medeltida byggnader för att inhysa Uppsala universitetsbibliotek. Denna byggnad hade enbart samma utsträckning som den del av dagens Konsistoriehus som ligger längs Akademigatan. År 1691 flyttade biblioteket till Gustavianum och istället flyttade universitetets konsistorium in i byggnaden. Under stadsbranden i Uppsala 1702 brann denna byggnad ner till grunden likt många andra i staden. På grund av dåliga finanser kom ingen nybyggnation igång förrän ett halvt sekel senare. Den nuvarande byggnaden uppfördes mellan 1749 och 1757 efter ritningar av Carl Hårleman, och hade en våning mot Domkyrkoplan i söder och tre mot det lägre belägna S:t Eriks torg i norr. Ett kopparstick som Jean Eric Rehn gjort av husets övre våningar har senare lett till missuppfattningen att denne ritat den norra fasaden. Den nya byggnaden användes på vitt skilda sätt. Huvudvåningen kom att användas av konsistoriet, medan universitetets fyra fakulteter hade varsitt rum på den översta våningen. Två rum mot torget användes för studier i anatomi. Byggnadens lägre våningar mot S:t Eriks torg användes av universitetets brandförsvar. År 1887 flyttade konsistoriet till det nybyggda Universitetshuset och byggnaden kom istället att inhysa institutionen för geologi och mineralogi. Denna stannade i Konsistoriehuset till 1959, då byggnaden övertogs av den konsthistoriska institutionen. Byggnaden kallades därefter tidvis Konsthistoriehuset. I samband med en om- och tillbyggnad 1996, då byggnaden bland annat utökades med det intilliggande Ecclesisasticum, flyttade institutionen för arkeologi och antik historia år 1997 in i byggnaden och kom att bli den sista universitetsinstitutionen att bruka byggnaden. Sedan 2004 hyrs huset av Svenska kyrkan som i dess lokaler driver Katedralcaféet. Smeknamnet "Kuggis" härstammar från tiden före 1862, då studentexamen avlades vid universiteten (i Uppsala i Konsistoriehuset), och man kunde bli underkänd ("kuggad") i examen. Byggnaden är sedan 1935 ett statligt byggnadsminne.

Uppsala domkyrkodistrikt är ett distrikt i Uppsala kommun och Uppsala län. Distriktet omfattar centrala och östra delen av Uppsala. Distriktet är befolkningsmässigt länets största distrikt.

Uppsala domkyrka är en katedral i gotisk stil. Exteriört är den huvudsakligen en nygotisk tegelefterbildning av fransk höggotik runt en medeltida stomme. Den är domkyrka i Uppsala ärkestift, församlingskyrka för Uppsala domkyrkoförsamling, och utgör en rikshelgedom för Svenska kyrkan. I kyrkan förvaras Sankt Eriks reliker i Eriks skrin och en relik av den heliga Birgitta i ett silverskrin i Finstakoret. Sankt Erik blev sedermera Sveriges nationalhelgon och Heliga Birgitta blev Europas skyddspatron. Kyrkan har också traditionellt varit den svenska kröningskyrkan för nya kungar och drottningar. Den invigdes slutgiltigt 1435 och hade Sankt Erik, Sankt Lars och Sankt Olof som skyddspatroner. Kyrkan är tillsammans med Nidarosdomen i Trondheim och Mariakyrkan i Gdansk den största i Östersjöregionen (och störst i Norden; 118,7 meter lång och lika hög i de båda västtornen). Den största av dess fem kyrkklockor, kallad Storan, är med sina 7 360 kg Sveriges största kyrkklocka. Svenska kyrkan gör uppskattningen att cirka en halv miljon människor besöker Uppsala domkyrka varje år. Bland kyrkoskatterna finns bland annat det förgyllda skrinet med Erik den heliges reliker som står i ett sidokapell nära högaltaret. Även Gustav Vasa, Johan III och deras gemåler, Magnus Stenbock, Emanuel Swedenborg, Carl von Linné och Nathan Söderblom är begravda i Uppsala domkyrka. I norra tornet finns sedan renoveringen på 1970-talet ett museum med kyrkliga textilier. Södra portalen har en rik uppsättning stenskulpturer från början av 1300-talet och ovanför den finns Sonens fönster, under medeltiden kallat Stora glas, som är Sveriges största kyrkfönster (totalt 119 kvadratmeter). Domkyrkan är av gammal hävd en av landets kröningskyrkor, och sedan Kristoffer av Bayern som kröntes 1441 kröntes de flesta svenska monarker fram till Ulrika Eleonora 1719 i domkyrkan. Undantaget Karl XII, drottning Kristina, och Kristian II som alla kröntes i Stockholm.

Uppsala domkyrkoförsamling är en församling i Uppsala pastorat i Uppsala kontrakt i Uppsala stift. Församlingen ligger i Uppsala kommun i Uppsala län. Före 2021, när den var passerad av en utökad Gävle församling, var församlingen stiftets största till både medlemsantal och folkmängd.

Upplands runinskrifter 928 är ett nu försvunnet vikingatida runstensfragment i Uppsala domkyrka, Uppsala och Uppsala kommun. Enligt Johannes Bureus fanns runstensfragmentet under "norra altaret". Johan Peringskiöld beskrev senare (1719) fragmentets läge som "Vnder Norra Altaretaflan och Chorpelarefoten på Norra sidan, midt emot Sacristiodören". Efter det finns inga nya beskrivningar av stenen. Fragmentet är ungefär 0,50 x 0,50 meter stort. På en avbildning från 1719 syns en mindre sten med ristade ornament till höger om U 928. Om denna ornerade sten tillhört samma runsten eller ej går inte att avgöra.

Upplands runinskrifter 927 är ett försvunnet vikingatida runstensfragment i Uppsala domkyrka, Uppsala och Uppsala kommun. Detta fragment fanns 1666, enligt Johannes Schefferus, vid fjärde pelaren på södra sidan av högkoret. Fragmentet är inte omtalat av någon annan källa vare sig före eller efter Schefferus.