Wedding

Bahnhof Berlin-Wedding är en pendeltågsstation i stadsdelen Wedding i Berlin och en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana. Stationen öppnades 1872 för tågtrafik på Berlins ringbana och 1923 för tunnelbanan. S-Bahnstationen stängdes 1980 efter en strejk, men öppnades åter 2002 efter upprustning. Från 2024 ska stationen få en förbindelse till Berlin Hauptbahnhof via City-S-Bahn.

Europacity är ett stadsplaneringsprojekt norr om Berlin Hauptbahnhof i Berlin som bebyggs med kontor, hotell, parker, butiker, offentliga byggnader och bostäder. Projektet är ett av de största ombyggnadsprojekten i Europa under 2010-talet. En helt ny S-Bahnlinje dras genom området med ny station.

Invalidenfriedhof är en av de äldsta bevarade begravningsplatserna i Berlin och ligger i den centralt belägna stadsdelen Mitte. Främst militärer är begravna här, men även en del civilpersoner.

Uppslagsordet "Humboldthain" omdirigeras hit. För pendeltågsstationen, se Humboldthain (station).Volkspark Humboldthain är en park i norra Berlin, belägen i stadsdelen Gesundbrunnen i stadsdelsområdet Mitte. Den omgärdas av gatorna Brunnenstrasse, Gustav-Meyer-Allee, Hussitenstrasse, och Hochstrasse, samt av S-Bahn-spåret norr om parken. Ytan uppgår till 29 hektar. Parken anlades i den kraftigt industrialiserade stadsdel som då kallades Oranienburger Vorstadt mellan 1869 och 1876, till hundraårsminnet av naturforskaren Alexander von Humboldts födelse. Under andra världskriget uppfördes två stora luftvärnsbunkrar i parken, varav den norra fortfarande delvis står kvar, medan den södra idag är helt överskottad av en kulle som används som rodelbana. Parken restaurerades 1948-1951 och innehåller idag bland annat en rosenträdgård och ett utomhusbad.

Hamburger Bahnhof är en f.d. järnvägsstation i Berlin som idag är ett museum för samtidskonst - Museum für Gegenwart.

Bahnhof Berlin Gesundbrunnen är en av Berlins stora järnvägsstationer som ligger i Gesundbrunnen i den norra delen av staden. Stationen öppnades redan 1871 och är en av de mest trafikerade i Berlin beroende på att det är en bytesstation mellan flera pendeltågslinjer (S-Bahn), fjärrtågs- och regionaltågslinjer, men även till tunnelbanan (U-Bahn). Stationen är en av Berlins stora tågcentraler för S-bahn tillsammans med Berlin Ostkreuz, Berlin Südkreuz, Berlin Westkreuz, Berlin Ostbahnhof, Berlin Zoologischer Garten samt Berlin Hauptbahnhof. Gesundbrunnen utgör Berlins norra knutpunkt för regionaltågtrafiken och bland annat Prignitzexpressen (RE 6) utgår från Gesundbrunnen. Till skillnad från stationerna Westkreuz, Ostkreuz och Südkreuz har Gesundbrunnen inte namnet Nordkreuz, vilket 2005 föreslogs av Deutsche Bahn men senare togs tillbaka. Anledningen skulle vara att förenkla för resenärerna. Diskussionen om en ändring kom efter att stationen på Papestraße fått namnet Südkreuz.

Denna artikel behandlar stadsdelsområdet Bezirk Reinickendorf. För den mindre stadsdelen Berlin-Reinickendorf, som givit namn åt hela stadsdelsområdet, se Reinickendorf (stadsdel). Reinickendorf är ett stadsdelsområde (Bezirk) i nordvästra Berlin. I Reinickendorf ingår stadsdelarna Borsigwalde, Frohnau, Heiligensee, Hermsdorf, Konradshöhe, Lübars, Märkisches Viertel, Reinickendorf, Tegel, Waidmannslust och Wittenau.

Gesundbrunnen är en stadsdel i Berlins stadsdelsområde Mitte. Före 2001 låg stadsdelen i östra delen av dåvarande stadsdelsområdet Wedding. 1949-1990 tillhörde Gesundbrunnen Västberlin. Bahnhof Berlin Gesundbrunnen är en viktig knutpunkt för lokaltrafiken. I Gesundbrunnen finns även ett stort köpcentrum. Tidigare spelade här Hertha BSC Berlin på sin legendariska stadion "Plumpe" (Stadion am Gesundbrunnen, rivet 1974). Smeknamnet "Plumpe" (vattenpump) kan också syfta på stadsdelen.

Dorotheenstädtischer Friedhof, Friedhof der Dorotheenstädtischen und Friedrichswerderschen Gemeinden är en begravningsplats i stadsdelen Mitte i Berlin, med ingång från gatuadressen Chausseestrasse 126. Begravningsplatsen anlades 1762 utanför Berlins norra stadsport, Oranienburger Tor. Dorotheenstadts och Friedrichswerders församlingar hade en rad betydande kulturella institutioner och utbildningsinstitutioner i sitt område, och många av de som verkade vid Akademie der Künste, Singakademie, Bauakademie, Preussens vetenskapsakademi och Berlins universitet hade också sina bostäder i församlingarna. På Dorotheenstädtischer Friedhof ligger därför ett stort antal konstnärer, författare, musiker och andra historiska personer vilket ger den en stor konsthistorisk och kulturell betydelse.

Volkshalle (även Große Halle eller Halle des Volkes) var ett byggnadsprojekt av Adolf Hitler och hans arkitekt Albert Speer. Hallen skulle utgöra den krönande avslutningen på Hitlers paradgata Die Große Straße, nord-syd-axeln i det framtida Berlin som avsågs förvandlas till Welthauptstadt Germania. Hallen, som var tänkt att innehålla en enda stor samlingssal, skulle med en höjd av 320 meter bli den största i världen, och rymma 180 000 människor. Byggnadsarbetena för denna enorma hall började 1939 och bygget avsågs stå klart 1950. 1941 inställdes alla arbeten med hallen. På platsen finns idag tyska förbundskanslerns Kanzleramt.

Band des Bundes är Berlins regeringskvarters nya byggnader och områden i nordöstra delen av Tiergarten vid floden Spree.Bland byggnaderna ingår: Kanzlerpark Bundeskanzleramt Bürgerforum (planerat) Paul-Löbe-Haus Marie-Elisabeth-Lüders-Haus

För tunnelbanestationen, se Oranienburger Tor (Berlins tunnelbana). Oranienburger Tor var en av Berlins norra stadsportar i tullmuren, belägen vid den plats där Friedrichstrasse övergår i Chausseestrasse vid korsningen med Torstrasse/Hannoversche Strasse. Även om porten revs 1867 används namnet fortfarande idag om gatukorsningen som ligger på platsen. Namnet Oranienburger Tor kommer från staden Oranienburg norr om Berlin som landsvägen ledde mot. Porten utgjorde här gräns mellan stadsdelarna Spandauer Vorstadt innanför porten och Oranienburger Vorstadt utanför porten. Porten låg ursprungligen i höjd med nuvarande Linienstrasse men flyttades senare till Torstrasse. Den ursprungliga portbyggnaden ersattes 1787–1788 med en mer anspråksfull stenport i form av en romersk triumfbåge, ritad av Carl von Gontard. Under 1800-talet kom området närmast utanför porten att utvecklas till ett industriområde för Berlins tunga industri. Triumfbågen revs 1867 i samband med att tullmuren spelat ut sin roll och för att ge plats åt den ökande trafiken. Albert Borsig, ägare till den närbelägna lokomotivfabriken Borsig, förvärvade delar av utsmyckningen i samband med rivningen och sandstensdekorationerna utsmyckar idag portalen till Borsigs herrgård i Gross Behnitz väster om Berlin. Av de arton stadsportarna i tullmuren återstår idag endast Brandenburger Tor.