Örgryte nya kyrka

Örgryte socken i Västergötland ingick i Sävedals härad, uppgick 1922 i Göteborgs stad och området är sedan 1971 en del av Göteborgs kommun och motsvarar från 2016 förutom av Örgryte distrikt även av Göteborgs domkyrkodistrikt, Göteborgs Vasa distrikt, Johannebergs distrikt, Haga distrikt, Annedals distrikt, Göteborgs Oscar Fredriks distrikt, Masthuggets distrikt, Göteborgs Karl Johans distrikt och Björkekärrs distrikt samt delar av Göteborgs Sankt Pauli distrikt och Härlanda distrikt. Socknens areal var 1822 18,49 kvadratkilometer varav 17,18 land.(1 940 hektar, varav 204 hektar vatten. ) År 1921 fanns här 22 124 invånare. Sockenkyrkorna Örgryte nya kyrka och Örgryte gamla kyrka ligger i socknen. 1866 var ytan inklusive Karl Johans landskommun 42,6 kvadratkilometer (4 235 tunnland). Staden Göteborg - Inom Vallgraven - anlades på Eklanda bys och Gullbergs ängars marker i Örgryte socken, som en del av den så kallade donationsjorden. Arealen för stadsområdet utgjorde 251 tunnland.

Örgryte landskommun var en landskommun i Göteborgs och Bohus län 1863–1921.

Böskolan är en skola vid Danska vägen i kvarteret 80 Sorken i stadsdelen Bö i Göteborg. Skolan grundades år 1888. Böskolans äldsta delar uppfördes år 1889 och omfattade en tvåvånings träbyggnad. Den uppfördes av byggnadsfirman F O Peterson & Söner. Skolan fick elektrisk belysning år 1908, samtidigt som Örgryte nya kyrka. År 1941 byggdes den ut med en byggnad i funktionalistisk stil efter ritningar av Ragnar Ossian Swensson. Även de äldre delarna byggdes om och fick putsfasader, liksom den ny byggnaden. Innan skolan byggdes ut hade den åtta klassrum, varav ett användes som gymnastiksal. Dessutom fanns två handarbetssalar, samt en träslöjdssal i källaren. Skolan hade vid den tiden tolv klasser. Tillbyggnaden gav åtta nya klassrum, samt specialsalar och gymnastikavdelning. Det gamla Jakobstorpet och torrdassen revs och lärarbostaden byggdes till för att rymma vaktmästarbostad, skolmåltidslokal, skolsköterska och tandklinik. Byggnaderna är huvudsakligen bevarade sedan 1940-talet. År 1953 bildade Lundenskolan eget överlärardistrikt och Böskolan blev huvudskola i Örgryteområdet, som 1955 startade försöksverksamhet med enhetsskolans tre stadier. Böskolan blev då en högstadieskola där årskurserna 7–9 dominerade. År 1994 föreslogs det att Böskolan skulle läggas ner. Föräldrar bildade då en ekonomisk förening och Böskolan är idag en friskola med förskola, låg,mellan och högstadium.

Bö herrgård är en herrgård i stadsdelen Bö i Göteborg. Till en början var Bö ett skattehemman med en kvarn vid en närliggande bäck. Så småningom gestaltades byggnaden enligt ståndsmässiga former. Herrgården finns omnämnd från 1485 . En Sven Böker skänkte dopfunten som återfinns i Örgryte gamla kyrka. Herrgården och dess trädgård besöktes och beskrevs av Carl von Linné 1746. Ett päronträd på platsen lär ha planterats av honom. En kapten Berggren sålde sedermera av delar av herrgårdens ägor till Böskolan och Örgryte nya kyrka. Han var även initiativtagare till byggnationen av Bö villastad. Idag rymmer mangårdsbyggnaden montessoriskolan Casa. Tillhörande byggnader

Villa Soltorpet är ett enfamiljshus beläget vid Brödragatan i stadsdelen Bö, Örgryte-Härlanda i östra Göteborg. Det är byggnadsminne sedan 26 september 1983.

Ekmanska sjukhuset (Oscar och Maria Ekmans sjukhus) var ett sjukhus i stadsdelen Bö i Göteborg, vilket var i bruk under åren 1910–1978.

Bö är en stadsdel i Göteborg. Bö gränsar till Delsjöns friluftsområde och bebyggelsen är en blandning av villor och flerfamiljshus. Stadsdelen har en areal på 145 hektar. Namnet Bö kommer av det fornvästnordiska ordet bø’r med betydelsen "gård". Namnet skrevs Bøø 1485, Böö 1565, Böe 1637 och Bö 1738. Här finns även Böskolan, en grundskola som numera drivs som friskola med internationell profil. I områdets sydvästra del, granne med Liseberg, hade Bröderna Kanold sin choklad- och konfektyrfabrik. Byggnaden är numera ombyggd till kontor.

Stora Gårda är en herrgård i Örgryte i Göteborg, vilken har en lång historia. Riksantikvarieämbetet har noterat "Medeltid, Nyare tid" för bebyggelsen på platsen där Stora Gårda Herrgård står än idag. Den äldsta noteringen hittills återfinns i Gustaf Olofsson Stenbocks jordebok av år 1550. Gården går i äldre tider under många benämningar, Gorde, Gåhla, Gåla, Gårda och Stora Gårda. Från 1550 var de boende, tillika brukarna, benämnda skattebönder. År 1633 köpte Göteborgs första borgmästare Nils Börjesson gården av arvingarna till sista skattebonden. När Nils Börjesson adlades år 1647 och antog namnet Drakenberg blev gården herrgård. Den östra flygeln byggdes år 1756 av major Olof Giers och på 1830-talet tillkom den mindre källaren. Veranda och trapphus byggdes på 1880-talet och burspråket på södra sidan byggdes av stadsingenjören Albert Lilienberg år 1922. Den intilliggande Egmontsgatan har uppkallats efter stadsmäklaren Petter von Egmont, som bodde på Stora Gårda i början av 1700-talet. Under 1850- och 1860-talen ägdes gården av industrimannen Carl David Lundström. När Stora Gårda ägdes av Ingrid Wallberg, Sveriges första kvinnliga arkitekt, besöktes det av Le Corbusier år 1936. Storagårdsgatan intill Stora Gårda fick sitt namn år 1925. Gångvägarna vid bebyggelsen i herrgårdens trädgård fick namnet Stora Gårda år 1973.

Överås är en byggnad vid Danska vägen i stadsdelen Bö i Göteborg. Den uppfördes år 1861 av James Dickson d.y..

Olof Skötkonungsgatan är en cirka 700 meter lång gata i stadsdelen Bö i Göteborg. Den sträcker sig från Sankt Sigfrids plan till Skårsgatan, och fick sitt namn 1925 efter Olof Skötkonung och dennes påstådda anknytning till Örgryte gamla kyrka (cirka 175 meter nordväst om gatans början). Längs sin sträckning möter den: Jättegrytsgatan, Margretelundsgatan, Tandåsgatan, Södra Tandåsgatan, Anneholmsgatan, Storagårdsgatan, Prytzgatan, Rangeltorpsgatan och Drakenbergsgatan. Gatan är numrerad från 1 till 82. Olof Skötkonungsgatan består till största delen av villafastigheter.

Sankt Sigfrids plan är en trafikknutpunkt i stadsdelen Bö i Örgryte i Göteborg.

Wihelmsberg är en byggnad vid Danska vägen 8 i stadsdelen Bö i östra Göteborg. År 1870 lät köpman Julius Lindström bygga villan Wilhelmsberg efter ritningar av Victor von Gegerfelt. Lindström är en gammal Göteborgssläkt som verkat inom affärslivet i fyra generationer. På 1870-talets mitt inrättade Julius Lindström Lindströmska stiftelsen för pauvres honteux. Byggnaden består av källarvåning, entréplan med huvudvåningen, samt en inredd takvåning. Exteriören är oregelbunden, med torn av varierande storlek, balkonger och altaner. Fasaden består av ljust tegel med inslag av mörkare tegel och taket är klätt med skiffer. Förebilden för Wilhelmsberg var ett slott i Normandie. Biskopsvillan som stod på platsen före flyttades till Getebergsäng kring 1870. I ägarlängderna återfinns grosshandlarna C. Sirenius, G. Kollberg, G. Lindström samt O. Wallerius. År 1917 lät den sistnämnde göra en omfattande restaurering. Målningarna över galleriets dörrpartier utfördes av Nils Asplund. År 1920 köpte generalkonsul Christian Berner fastigheten, varefter byggnaden moderniserades. När den 1969 hotades av rivning inköptes den av byggnadsingenjör Sven Nylund. År 2008 köpte Stefan Fransson fastigheten för 22,7 miljoner kronor. År 2016 köpte Wilhelmsberg Fastighet AB fastigheten för 47 miljoner kronor av den tidigare ägarens dödsbo.