Café Prückel

Österreichische Postsparkasses huvudkontor är en byggnad i Wien, som numera inrymmer bankföretaget BAWAG Postsparkasse. Österreichische Postsparkasse uppfördes 1904–1906 i jugendstil efter ritningar av den österrikiske arkitekten Otto Wagner som huvudkontor för Kungliga och kejserliga Postsparcassen-Amt. Fastigheten byggdes till med en bankhall 1910–1912. Husets fasader är klädda med kvadratiska marmorskivor. Dessa är murade på den bakomliggande tegelväggen och utsmyckade med stålbultar med toppar av aluminium, vilka formar mönster. Fasaderna är i huvudsak minimalistiska, men i den övre delen nära taket finns mer detaljerade utsmyckningar, till exempel skulpturer av änglar som håller lagerkransar i båda händerna. Dessa är skulpterade av Othmar Schimkowitz. På den kvadratiska gården i byggnadskomplexets mitt finns ett dubbelt glastak över den underliggande bankhallen. Bankhallens golv är också gjort i glas, vilket gör att dagsljus släpps in också till underliggande rum med postfack och postsortering.

Wiener Stadtpark, Wiens stadspark, är en cirka 65 000 m² stor park i den österrikiska huvudstaden. Den invigdes i sin första form år 1860.

Wien Mitte station är en stor underjordisk järnvägsstation i centrala Wien, Österrike, som öppnade 1859. 1959 byggdes stationen om och blev underjordisk inför uppstarten av Wiens pendeltåg 1962. 2013 byggdes stationen återigen om och ovanpå ligger Wien Mitte The Mall i flera våningar. Förutom pendeltåg så trafikerar regionaltåg samt flygplatståget CAT, City Airport Train, till Wien-Schwechats flygplats. Förbindelser finns till Wiens tunnelbana samt Wiens spårväg.

Terrorattentatet i Wien 2020 var ett islamistiskt terrordåd som utfördes den 2 november 2020 där en angripare dödade fyra personer, sårade ett tjugotal och där gärningsmannen sedan sköts ihjäl av polis.

Stefansdomen är Wiens katolska domkyrka, belägen vid Stephansplatz. Kyrkan är vigd åt Sankt Stefan, som brukar kallas "den förste martyren". Kyrkobyggnaden är övervägande i gotisk stil, men har vissa romanska drag.

Pummerin, die Pummerin [ˈpʊmərɪn] är den största kyrkklockan i Stephansdomen i Wien.

Universität für Musik und darstellende Kunst Wien är ett universitet i Österrikes huvudstad Wien, grundat år 1817. Universitetet är med över 3 000 studenter (2009) en av världens största högskolor för musik och scenisk konst. Sedan 1999 har institutionen universitetstatus.

Carltheater var en teater i Wien. Den låg i förorten Leopoldstadt på Praterstraße 31 (på den tiden kallad Jägerzeile). Teatern var efterföljare till Leopoldstädter Theater. Efter en serie av finansiella svårigheter såldes teatern 1838 till direktören Carl Carl, som fortsatte att driva den parallellt med sin egen Theater an der Wien fram till 1845. Två år senare revs byggnaden delvis och återuppbyggdes efter planer av arkitekterna August Sicard von Sicardsburg och Eduard van der Nüll, vilka senare skulle designa Wiener Staatsoper. Teatern invigdes med namnet Carltheater samma år, 1847. Många folkliga teaterstycken av Johann Nepomuk Nestroy hade premiär här; mellan 1854 och 1860 var Nestroy chef för teatern. Under de följande åren kom många välkända wienerförfattare att skriva verk för Carltheater och stärkte dess rykte som ett favoritoperahus för wienska, folkliga stycken och operetter. Efter en rad av snabba chefsbyten under 1900-talet blev teatern olönsam och stängdes slutligen 1929. År 1944 förstördes nästan salongen i ett bombanfall. Den arkitektoniskt värdefulla fasaden var emellertid förvånansvärt intakt efter kriget. 1951 demolerades teatern tillsammans med grannbyggnader, vilka inte hade blivit förstörda under kriget. Idag är platsen säte för "Galaxy"-byggnaden. Tills för några år sedan fanns det en plakett på Praterstraße som markerade den forna teaterns läge.

Innere Stadt är ett distrikt (tyska: Gemeindebezirk) i Österrikes huvudstad Wien. Wien är indelat i 23 distrikt och Innere Stadt har distriktsnummer 1. Antalet invånare är 15 700. Arean är 2,9 kvadratkilometer. Innere Stadt gränsar till distrikten Leopoldstadt, Landstrasse, Wieden, Mariahilf, Neubau, Josefstadt och Alsergrund.

Wiener Musikverein (eller Haus des Wiener Musikvereins, tyska för "Wiens Musikförenings Hus") är ett traditionsrikt konserthus i Wien, invigt år 1870. I denna byggnad befinner sig den berömda Große (Goldene) Musikvereinssaal (”gyllene salen"), som anses som en av världens vackraste och akustiskt mest tilltalande konsertsalar. Byggnaden ligger i 1. bezirk, Innere Stadt.

För släkten Esterházy och andra slott med samma namn, se Esterházy Palais Esterházy är den äldsta byggnaden på Kärntnerstrasse i Wien i Österrike. Huset uppfördes, namngavs och ägs av den ungerska adelsätten Esterházy. Det finns ytterligare en byggnad med namnet Palais Esterházy i Wien, den är belägen på Wallnerstrasse. Ursprungligen stod två hus på platsen, dessa byggdes ihop i början på 1400-talet. År 1684 kom byggnaden i Adam Antonius Grundemann von Falkenbergs ägo och hans son uppförde palatset som det ser ut idag. Mellan åren 1777 och 1871 tillhörde huset familjen Károly och de formgav fasaden till dagens utseende inklusive balkongen. År 1871 köptes fastigheten av familjen Esterházy och dessa adderade sin vapenkartusch ovanför ingången. I januari 1968 drabbades byggnaden av en brand och blev närmast totalförstörd. 1969 kunde kasinot Cercle Wien öppna i lokalerna efter omfattande restaurationsarbeten och ombyggnader. Idag pryds de flesta av rummen av modern konst.

Café Hawelka är ett wienerkafé på Dorotheergasse 6 i Wien i Österrike. Café Hawelka öppnades 1939 av paret Leopold (1911-2011) och Josefine Hawelka (1913-2005), vilka dessförinnan sedan 1936 hade drivit Kaffee Alt Wien på Bäckerstrasse och sedan maj 1939 Café Ludwig på Dorotheergasse. Café Hawelka var under andra världskriget 1939-45 stängt och användes av den tyska krigsmakten. Efter Österrikes självständighet 1955 utvecklade sig kaféet till träffpunkt för författare och kritiker som Heimito von Doderer, Albert Paris Gütersloh och Hans Weigel. Efter stängningen av Café Herrenhof 1961 drog också andra konstnärer dit, och Café Hawelka blev sin tids viktigaste träffpunkt för Wiens konstvärld. Till dess stamgäster hörde bland annat H. C. Artmann, Konrad Bayer, Ernst Fuchs, Friedensreich Hundertwasser, Rudolf Hausner, Wolfgang Hutter, Helmut Qualtinger, Gerhard Rühm och Oskar Werner. Dess glansdagar som konstnärskafé inföll på 1960- och 1970-talen.