Stallgrunden

Hagaparkens pelouse, eller kort Stora pelousen, är den stora gräsmattan i Hagaparken i Solna. "Pelouse" är franska och betyder gräsmatta eller gräsplan. Hagaparkens pelouse, som omges av promenadvägar på fyra sidor, är cirka 300 meter lång och 200 meter bred med en yta av cirka 6,0 hektar. Stora pelousen ingår, liksom hela Hagaparken, sedan 1994 i Nationalstadsparken Stockholm-Solna.

Hagaparken är en engelskinspirerad park i Haga i Solna kommun i Stockholms län, som anlades på initiativ av Gustav III, varför den även kallas Gustavianska Parken. Den ligger vid Brunnsvikens västra strand och sträcker sig från Stallmästaregården i söder (nära Stockholms innerstads norra kant) till Frösundavik i norr. I parken finns idag en rad olika paviljonger och tempel som till exempel Turkiska kiosken, Koppartälten, Kinesiska paviljongen och Ekotemplet. Där finns även Haga slott samt grunden till ett aldrig färdigbyggt lustslott kallat Haga slottsgrund. Parkens totala yta omfattar 144 hektar som ingår i sin helhet i Kungliga nationalstadsparken.

Koppartälten är tre byggnader i Hagaparken i Solna kommun. Koppartälten bildar den nordvästliga avslutningen av pelousen, den stora, lätt sluttande gräsmatta som sträcker sig ner till Brunnsviken. Koppartälten förklarades 1935 som statliga byggnadsminnen.

Haga parkmuseum är inrymt i det mellersta av koppartälten i Hagaparken i Solna och skildrar historien, människorna och byggnaderna i Haga. Museet består av två mindre och ett större utställningsrum, där Hagaparken visas med nya och historiska bilder och planer. Den bortre kortväggen smyckar en förstoring av Fredrik Magnus Pipers "Generalplan över Hagaparken" från 1781 och den motsatta kortväggen visar en förstoring av Louis Jean Desprez' vision av parken och Stora slottet från 1790-talet. Helt dominerande, i rummets mitt, finns en stor och mycket detaljerad trämodell av Stora Haga slott, som Gustav III hade planerat. Modellen ger ett intryck av den enorma byggnaden. Via ett titthål på sidan av modellen och ett spegelsystem kan besökaren till och med se in i slottets kupol, så som arkitekten Desprez hade tänkt sig. Delar av modellen kan lyftas av och visar då exakta inredningsdetaljer i miniformat. Bygget av lustslottet inställdes kort efter att Gustav III mördades och kom inte längre än till grunden, den finns kvar att beskåda ute i parken. År 1983 invigdes museet. Efter en ombyggnad återinvigde Statens fastighetsverk våren 2003 Haga parkmuseum med en helt ny utställning om parken och dess byggnader. Entrén till Haga parkmuseum är gratis.

Fjärilshuset är ett naturmuseum som ligger i Haga Trädgård i Hagaparken i Solna kommun. Det grundades 1989 och har omkring 350 000 besökare varje år.

Haga Trädgård är en trädgårdsanläggning i Hagaparken i Solna kommun. Trädgården anlades ursprungligen 1785 genom Gustav III:s initiativ. Anläggningen är känd från Carl Michael Bellmans Fjäriln vingad syns på Haga och för Fjärilshuset som flyttade in i ett av växthusen 1989.

Grottberget är en klippa i Hagaparken i Solna, som ligger söder om Gustav III:s paviljong. Namnet härrör från den konstgjorda grottan (se Hagaparkens grotta), som är resterna av ett vattenuppfordringsverk som skulle fylla en anlagd liten sjö uppe på berget. På Grottberget planerade Gustav III olika byggnader som dock aldrig fullbordades. Från Grottberget har man en vidsträckt utsikt över södra Brunnsviken. År 1781 presenterade Fredrik Magnus Piper sin General-Plan af Gamla och nya Haga Lustpark för en engelsk park vid Haga. Planen illustrerade inte bara hur parken skulle anläggas utan den redovisade även befintliga och planerade byggnader. En särskild funktion fick området som kallas idag för Grottberget. På denna höjd med en brant klippa ner mot Brunnsviken planerade Piper en anlagd sjö och en pumpstation som skulle pumpa upp vattnet dit. Några år senare, när Louis Jean Desprez hade blivit Gustav III:s favoritarkitekt för Hagaparken, visade Desprez ett förslag till en obelisk på Grottberget. Obelisken skulle uppföras mitt emot Gustav III:s paviljong och utgöra ett långt synligt utropstecken (se Hagaparkens obelisk). Gustav III och Desprez planerade även ett utsiktstorn, eller "observatorium" på Grottberget (se Hagaparkens utsiktstorn). Byggnaden utformades som en hög kolonn i dorisk ordning med en skulptur föreställande Gustav Vasa på toppen. Sockeln var smyckad med vackra häststatyer. Via en invändig spiraltrappa nådde man en utsiktsbalkong. Inget av Pipers eller Desprez förslag utfördes. Idag syns bara ett inhägnat vertikalt gruvhål uppe på berget som är resterna av Pipers pumpschakt.

Finnstugorna är en grupp av byggnader i Hagaparken i Solna, de ligger i sydöstra delen av parken, inte långt från Turkiska kiosken. Stora Finnstugan är ett bostadshus av timmer. Det fanns redan på platsen, när Gustav III köpte Haga 1771, då kallades stället Finntorpet. Det sägs att Gustav III förlustade sig här som kronprins. Fasadens snickarglädje och verandorna tillkom under 1800-talet. Lilla Finnstugan var ursprungligen två enkla gårdsflyglar, den västra är kvar, men byggdes om på 1810-talet, då den fick sitt nuvarande utseende. På 1920- och 1930-talen fanns här ett välbesökt kafé. Finnstugorna är ett statligt byggnadsminne.

Övre Haga eller Övre Haga värdshus, även kallat "Orangeriet" är ett före detta orangeri i Hagaparken i Solna. Övre Haga är statligt byggnadsminne. Övre Haga byggdes som ett värdshus 1788-1789 under Gustav III:s tid efter ritningar av Louis Jean Desprez. Värdshuset hade två kök, tre matsalar och flera gästrum. De två utomhuslängorna, som även kallas Nya Övre Haga värdshus, tillkom snarare och ritades av Carl Christoffer Gjörwell. I västlängan bodde krögaren och i den östra längan fanns höns- och fähus, vagnslider, vedbod samt stall för 22 hästar och på gaveln låg bagarstugan och mangelbord. Vid Övre Haga värdshus låg Gustav III:s Haga Trädgård med stora grönsaksodlingar, fruktträd och bärbuskar. I början av Gustav IV Adolfs regeringsperiod (1790-talets mitt) byggdes värdshuset om till ett orangeri, en förvarings- och odlingsplats för exotiska växter. Här odlades bland annat aprikoser, citroner och vindruvor. Det fanns tidigare orangerier på Drottningholms slott och Ulriksdals slott men de ansågs inte räcka till. Under 1797 flyttades växter från Ulriksdal till Hagas nybyggda växthus. Fram till 1810 var den ansvarige trädgårdsmästare Johan Christian Ackermann. Redan efter några år gav trädgården så stora skördar att Ackermann kunde börja sälja av överskottet. På 1840-talet tillkom ännu fler växthus efter ritningar av Georg Theodor Chiewitz. Mot slutet av 1800-talet såldes Hagas trädgårdsprodukter dels på torg, dels direkt från trädgården men det var svårt att få lönsamhet i verksamheten. Det var förmodligen anledningen till att Överståthållarämbetet 1917 beslutade att arrendera ut byggnaderna och verksamheten till Nordiska kompaniet (NK). NK arrenderade även Koppartälten. Vid denna tid ansvarade NK för skötseln av hela Hagaparken. År 1937 gick NK:s arrendekontrakt ut och Stockholms stad under Holger Blom tog över driften av parken och trädgårdsodlingarna. Vid huvudbyggnadens restaurering på 1950-talet revs växthusen och Övre Haga fick sitt nuvarande utseende. År 1992 upphörde Stockholms stads trädgårdsverksamhet i Haga, sedan dess nyttjas en del av växthusen av Fjärilshuset, likaså den östra uthuslängan. Den västra uthuslängan brann ner 1956 och enbart grunden finns kvar. I huvudbyggnaden finns sedan 1960-talet konstnärsateljéer och båda flygelbyggnaderna innehåller privatbostäder.

Haga slottsgrund eller Stora Haga slottsruin är resterna av Gustav III:s storslagna plan för Stora Haga slott i Hagaparken. I uppdraget att rita slottet var inte mindre än sex arkitekter inblandade. Uppförandet hann inte mer än till grunden innan kungen mördades i mars 1792 och bygget avstannade. Idag finns bara slottets källarmurar kvar.

Grottan är ett påbörjat byggnadsverk i Hagaparken i Solna. Den ligger mitt emot Gustav III:s paviljong. Grottan kallas den tunneln som började byggas år 1786 för ett vattenuppfordringsverk som skulle fylla en anlagd liten sjö uppe på det så kallade Grottberget. Vattnet skulle tas från Brunnsviken via ett vertikalt schakt, som sprängdes samtidigt. Pumpschaktet syns som ett runt gruvhål på berget. Det vertikala schaktet och den horisontella tunneln möttes aldrig, eftersom arbetena avbröts strax efter Gustav III:s död. Till en början planerades ett ångdrivet pumphus på berget. Maskinhuset, utformat som ett medeltida kastell, hade av Fredrik Magnus Piper inritats i Generalplanen för Haga Lustpark från 1781, där han skrev under litt. "R" - Gottisk bygnad för wattenuppfordringswerket. Anordningen beskrev Piper på följande sätt: "En Bassin formerad ofanpå en bergsklippa dit vatten kommer att uppledas med pump utur ett schakt sprängt genom berget". År 1791 köpte dock Gustav III en väderkvarn, Kalmar slottskvarn, för detta ändamål. Kvarnen blev aldrig uppsatt och arbeten med vattenreservoaren stannade av efter mordet på Gustav III 1792. När Brunnsvikens vattennivå sänktes år 1863 med ca. 1,25 meter förlorade grottan kontakten med sjön. Vattnet som finns i grottan idag är insipprande regnvatten.

Hagaspåret (Hagaparkens industrispårväg) var en spårvägslinje som fanns i början på 1910-talet i Hagaparken, Solna kommun. Stickspåret gick mellan Haga brygga vid Brunnsviken och Haga norra grindar vid Uppsalavägen där den anslöt till spårvägen mot Råsunda municipalsamhälle och Sundbybergs köping. När de nya stadsdelarna Råsunda och Sundbyberg uppfördes i början av 1900-talet behövdes stora mängder tegel och annat byggnadsmaterial. Med industrispårvägen, som var inlagd i stadsplanen, kunde material hämtas vid Haga brygga där det anlände med båt. Här lastades det om på vagnar för vidare transport till byggplatserna. Vagnarna drogs av ett ångdrivet industrilok. Spåret gick från bryggan upp mot baksidan av Koppartälten, förbi Övre Haga och till grinden vid Uppsalavägen, som då hade en något annorlunda sträckning än idag. Efter tio års användning lades Hagaspåret ner och banvallen jämnades ut. Idag syns fortfarande en liten del av banvallen närmast Haga båtklubb och diket efter sträckningen mot Koppartälten. Intill den gamla spårvägsbanken finns även rester av en stensatt brunn (numera inhägnad med staket) som användes för att tanka loket med vatten.